Älgar och magiska svärd

16 januari 2006

När såg du senast en fantasyhjälte beväpnad med en hillebard komma ridande på en älg i full galopp?Visst är det någonting speciellt med svärd. En yxa är ett redskap som kan används till allt från att hugga ned träd till att bygga hus; ett spjut kan man ha vid jakt och det kan i dess mest primitiva former dessutom skapas av vilken klåpare som helst på en timme eller två. Ett svärd är betydligt svårare att konstruera — och alltså mer svårtillgängligt för vanligt folk — och har dessutom ytterst få användningsområden i vardagslivet. Funktionen är att döda andra människor. Det ger svärdet en status och en aura som är svår att konkurrera med. Visst finns det andra exempel på vapen: morgonstjärnan, lansen, hillebarden. Men hur ofta ser du en fantasyhjälte springa omkring med en hillebard? Nej, tänkte väl det.

Aragorn har Andúril, Elric har Stormbringer, Belgarion har Rivas svärd, Scafloc har mytologiska Tyrfing och en rad Arthur har i fantasyböcker svingat Excalibur. Rickard Rahl har Sanningens svärd; sanningen finns även hos Shannaras svärd som använts av till exempel Shea Ohmsford. Rand al’Thor har Callandor som är så magiskt att det är mer magiskt än det är svärd — till och med Torg har sitt Sword of Torgamus. Visst finns det huvudpersoner som föredrar andra vapen och som ibland rentav lyckats skaffa sig ett magiskt sådant eller två, men nog går det två dussin svärd på varje sådant exempel. Dessutom är substitutet allt som oftast en dolk, och vad är egentligen en dolk annat än ett kort svärd med mindervärdeskomplex? Se bara på Sting: egentligen en dolk, i Bilbos — och senare Frodos — hand plötsligt ett svärd.

En av fantasylitteraturens största myter måste vara att det skulle vara någonting särskilt fantastiskt med bokstaven z. Och y. Och x. Det är visserligen någonting som tenderar till att vara mer fantastiskt ju mindre fantasy författaren har skrivit och som är alldeles särskilt vanligt om man inte har lyckats övertala någon att publicera ens manus och förmodligen inte kommer att komma i närheten av att göra det på ett bra tag heller. Det kan säkert vara bra med en lagom smula exotism, men det måste finnas smidigare sätt att uppnå den: om en bokstav är ovanlig i ett språk, är den det för det mesta av en god anledning. Som till exempel att folk lär drabbas av akuta tungknutar när de försöker uttala den i udda kombinationer.

Och är inte idén om just vargen som ett så magiskt djur något uttjatad vid det här laget? Någon gång skulle jag vilja se en fantasyhjälte med ett speciellt band till älgar. Och han skall vara beväpnad med en magisk brödkniv.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *