Arkitektur i bokillustration till Bilbo

9 februari 2011

Flera illustratörer har tagit sig an Bilbo (The Hobbit) av John Ronald Reuel Tolkien (1892-1973). Bildkonstnären och författaren Tove Jansson (1914-2001) hade en mycket stor spännvidd i sitt konstnärskap. Förutom berättelserna om muminvärlden producerade hon romaner och noveller för en vuxen läsekrets och illustrerade böcker som andra författare skrivit. Till de senare hör just Bilbo. Tolkien själv illustrerade den första utgåvan av Bilbo, publicerad år 1937. Alan Lee (1947), brittisk bildkonstnär som är välkänd för sina bilder inom fantasygenren, har illustrerat en annan utgåva, första gången publicerad 1994. Syfte med min artikel är att undersöka hur Tolkiens roman Bilbo tolkas av Jansson, Tolkien och Lee i deras illustrationer till boken. I illustrationerna syns arkitektur, natur och figurer. I denna artikel är arkitekturen i fokus.
En tillbakablickande arkitektur?
Hur skildrar Tove Jansson arkitektur i sina illustrationer till Bilbo? Finns det ett tillbakablickande mot äldre tiders byggnader? En av hennes illustrationer visar en interiör i Bilbos hem. Denna utgörs av ett mycket abstraherat rum där gränsen mellan innerum och uterum är oskarp i den grad att rummet nästan är upplöst. Enbart då det syns spelande dvärgar och då Tolkien i sin text anger att dvärgarna började spela musik hemma hos Bilbo samt då det finns en fruktskål (ett föremål som förknippas med hemmiljöer), förstår jag att det är interiören hos Bilbo som visas. I bilden skymtas även en månskära, något som bidrar till att skapa en ovisshet kring var gränsen mellan interiör och exteriör går. Här finns annars en antikiserande kolonn, det enda byggnadselementet i bilden med tydliga hänvisningar bakåt i arkitekturhistorien. En annan illustration visar en vattenport som leder ut från skogsalvernas boning. Detta rum är uppbyggt av takvalv på pelare, något som för tankarna till medeltida byggnader. Tove Jansson har också gjort en bild som visar staden Esgaroth. På några av byggnaderna syns olika bågformer vilka för tankarna till antiken eller medeltiden. De flesta av husen som finns i bilden av Esgaroth är utdragna. Det hela ger ett något surrealistiskt intryck varför det i stort är svårt att sätta dessa byggnader i samband med specifika tidsperioder/stilar i arkitekturhistorien.

Även Tolkien har skapat illustrationer som visar arkitektur. I en bild av Hobbinge syns småskaliga, låga, vita hus vilka för tankarna till äldre, lantliga byggnader. Det är svårt att sätta samman dessa hus med en särskild tidsperiod. Dock förmedlar de en känsla av ”svunna tider”. I samma bild syns även en vattenkvarn av tegel som på grund av sitt tak och sina fönster inger en känsla av medeltid. Vidare har Tolkien gjort en bild av ett hus i Riftedal. Denna byggnad är svår att placera in i arkitekturhistorien. Det finns också en illustration som visar en interiör från Beorns hem. Interiören består av träbjälkar och för tankarna till vikingatida byggnader (Tolkien har själv sagt att han hade vikingatida arkitektur som inspirationskälla när han utformade bilden). Skogsalvkungens port syns i en annan bild. Porten är svår att identifiera med en specifik epok/stil i arkitekturhistorien. En illustration av flottalvernas hus visar små idylliska, stugliknande byggnader i samma anda som husen som syns i bilden av Hobbinge. Vidare menar jag att Tolkiens gestaltning av Esgaroth förmedlar en känsla av ”svunna tider”, även om det är svårt att peka ut en specifik epok/stil. Slutligen har Tolkien gjort en bild av Smaugs boning. Här finns visserligen valvliknande former, vilket var vanligt i äldre tiders byggnader. Det är dock vanskligt att tydligt sätta denna arkitektur i samband med äldre arkitektur som har funnits i verkligheten.

Jag riktar slutligen blicken mot Alan Lees skildringar av arkitektur. I upplagan av Bilbo som innehåller hans illustrationer hittar vi bilder av exteriören till Bilbos hem, av Esgaroth, av ett byggnadskomplex som liknar en medeltida stadsmur, av en port in till Ensamma bergen samt av innandömet av Ensamma bergen. Det är bara i bilderna av Bilbos hem som man inte tydligt kan se några element från arkitekturhistorien. I Esgaroth finns det trähus med bjälkar varav några av bjälkarna är i korsvirkesstil. Detta förmedlar en känsla av medeltid. Porten in till Ensamma bergen pryds av två antikiserande kolonner. Vad gäller bilden av innandömet av Ensamma bergen syns här tydligt valvbågar, varför det finns ett tillbakablickande mot medeltiden även här.

Legitimering av fantastiken?
I en artikel om Peter Jacksons filmatisering av Sagan om ringen skriver konstvetaren Jan von Bonsdorff att arkitekturen i filmen är mycket konventionell och att förebilderna i arkitekturhistorien är lätta att känna igen. Detsamma kan i stor utsträckning sägas om bokillustrationerna till Bilbo. Både Jansson, Tolkien och Lee har utformat arkitektur där förebilder ur arkitekturhistorien kan identifieras. Detta är inte synonymt med att de skapat helt och hållet ”korrekta” återgivningar av stilar och epoker i arkitekturhistorien. Snarare handlar det om fria tolkningar av byggnader där det förmedlas en ”känsla” av äldre, i verkligheten existerande, stilar/epoker. Lee har dock i större utsträckning än Jansson och Tolkien skapat arkitektur som tydligt pekar bakåt mot specifika historiska byggnadsepoker och –stilar.

Jan von Bonsdorff framför att arkitekturen i filmatiseringen av Sagan om ringen ger en stark ryggrad åt fantastiken. Ramarna för berättandet, där till exempel odödlighet, trolleri och uppståndelse från de döda ingår, ges en legitimation genom den fysiska förankringen i arkitektur som är lätt att känna igen och som fungerar som en slags historisk verklighetstrogenhet detaljrekvisita. Både Jansson och Tolkien har i viss utsträckning skapat illustrationer till Bilbo som visar arkitektur som är lätt att identifiera bakåt i historien. Som framgått har de dock inte gjort detta i samma utsträckning som Lee. Här är det av intresse att understryka att Alan Lee var medhjälpare när figurer, landskap och arkitektur gavs visuell form i filmatiseringen av Sagan om ringen. Att just hans version av Midgård fått ett sådant stort inflytande över filmen kan delvis höra med att han skapat arkitektur som är lätt att känna igen. På detta sätt bidrar Lee till att legitimera fantastiken i Jacksons film på det sätt von Bonsdorff beskriver.

Ont och gott
Jan von Bonsdorff framför att det i Tolkiens Sagan om ringen finns en tydlig uppdelning mellan avgränsade ”folkslag” där vissa huvudsakligen är ”goda” och andra ”onda”, även om uppdelningen mellan ”goda” och ”onda” inte alltid är helt entydig i Tolkiens text. I sin artikel undersöker von Bonsdorff om arkitektur i Jacksons filmtrilogi kan sättas i samband med miljöer kopplade till ”goda” respektive ”onda” varelser. Om filmatiseringen skriver Jan von Bonsdorff att t.ex. alvernas arkitektur ger en känsla av småskalighet, ljus och lätthet, medan Mordors byggnadsverk är tunga, mörka och ruvande. Han framför att arkitekturen används som förstärkare för de fiktiva folkslagens olika etniciteter. Alverna är ett folkslag som i romantrilogin Sagan om ringen huvudsakligen kan tillföras de ”godas” skara. Mordor är en plats som representerar den totala ondskan då den alltigenom onde Sauron bor där.

I min analys av arkitektur i Janssons, Tolkiens och Lees illustrationer till Bilbo ska jag i samma anda som von Bonsdorff undersöka följande: Finns det arkitektur som specifikt kan kopplas samman med varelser som huvudsakligen är ”goda” eller ”onda”? I Tove Janssons illustration av porten som leder ut i frihet bort från skogsalvernas boning är det stenarkitektur som visas. Om skogsalverna skriver Tolkien att dessa inte är något ondsint folk och om det finns något man kan klandra dem för så är det deras misstro mot främlingar. Och även om deras magi är stark, är de försiktiga med att använda den. Trots att Tolkien på detta sätt framställer skogsalverna som relativt vänliga, representerar de i Bilbo ändå ”de andra”, det vill säga de som hotar den grupp som Bilbo ingår i. På detta sätt menar jag att de i större utsträckning kan tillföras de ”onda” än de ”goda”. Tolkien pekar också på att skogsalverna inte är alltigenom snälla varelser, då de bl.a. har fångar som är instängda i en fängelsehåla i en grotta. Dessutom framställs deras kung i Tolkiens text som mycket girig. En slutsats jag drar är att Jansson kopplar samman ett rum som hör till de”onda” med tung, mörk och ruvande stenarkitektur.

I Tove Janssons illustration av Esgaroth ser vi en stad som knappast framstår som särskilt idyllisk och småskalig. Denna bild utgör en stark kontrast mot Tolkiens och Lees bilder av samma stad som båda skildrar ett småskaligt och idylliskt mindre samhälle. En anledning till att Janssons skildring av staden inte är idyllisk är att hon använder ett annat perspektiv än vad de två andra konstnärerna gör. Medan Tolkien och Lee visar staden ovanifrån visar hon den underifrån. På detta sätt uppnår Jansson en effekt av att betraktaren är liten medan byggnaderna är stora och tronande. En annan orsak till att Janssons skildring av staden är mindre idylliserande än Lees och Tolkiens är, enligt min tolkning, att hennes byggnader är höghusliknande medan deras är mer småskaliga. Ännu en orsak kan vara att arkitekturen i Janssons Esgaroth i stor utsträckning är svår att identifiera om man blickar tillbaka i arkitekturhistorien. En arkitektur som är svår att känna igen kan uppfattas som ”otrygg” och ”obekant” och därmed som icke-idyllisk. I Esgaroth får Bilbo och dvärgarna vila ut och samla sina krafter varför staden i Tolkiens fiktiva värld huvudsakligen symboliserar det ”goda”.

En intressant slutsats är att Jansson i sina illustrationer av arkitektur inte har skapat en uppdelning där de byggnader som kopplas ihop med de ”goda” varelserna är idylliska medan den arkitektur som hör ihop med de varelser som främst är ”onda” inte är idyllisk. I Tolkiens och i Lees illustrationer upprätthålls istället denna uppdelning. Den arkitektur som kopplas ihop med de ”onda” är i deras bilder just tung, mörk och ruvande medan den arkitektur som sätts i samband med de ”goda” är betydligt luftigare och småskaligare och därför, kan det hävdas, betydligt ”trevligare”. Mycket talande är exempelvis att Tolkiens skildring av Smaugs boning visar ett rum i mörka, grå färger där formerna är massiva och slutna. Husen i Hobbinge är å andra sidan småskaliga och återgivna i ljusa färger. Detta kan jämföras med Janssons skildring av interiören till Bilbos hem. Rummet består, som tidigare framgått, huvudsakligen av olika abstrakta plan som tillsammans bildar en svag antydan till ett rum. I bilden är det sen kväll eller natt. Det hela inger knappast en känsla av igenkänning, ”värme” och ”hemtrevnad”.

Av: Sara George

Källor
Hammond, Wayne G. & Scull, Christina 2002 (1995): J.R.R. Tolkien. Artist & Illustrator.
Houghton Mifflin Company, New York.
Jansson, Tove & Tolkien, John Ronald Reuel 1962: Bilbo. En hobbits äventyr. Rabén
& Sjögren, Stockholm.
Lee, Alan & Tolkien, John Ronald Reuel 1997 (1994): The Hobbit or There and Back Again.
Houghton Mifflin Company, NewYork.
Tolkien, John Ronald Reuel 2005-2006 (1954-1955): Ringarnas herre. Norstedts,
Stockholm.
Tolkien, John Ronald Reuel 2007 (1937): Hobbiten eller Bort och hem igen. Norstedts,
Stockholm.
von Bonsdorff, Jan 2005: ”Att skapa visuella mytopoetiska miljöer `inte av denna värld´ .
URL:http://www2.hist.uu.se/historikermote05/program/teori_hist1/JanvonBonsdorff_92.pdf
Westin, Boel 2007: Tove Jansson. Ord, bild, liv. Albert Bonniers förlag, Stockholm.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *