Att hitta en hjälte

29 januari 2009

I två decennier har Anders varit en av kuggarna som får den svenska fantasyutgivningen att gå runt. Äventyrsspel, Natur och Kultur, Wahlströms, Forum, Wela, Tiden och många fler – såväl stora som små förlag har vänt sig till Rollbesättningsbyrå Nöjd & Gladh, som specialiserar sig på att hitta personer till fantasyöversättningar från engelska. Ändå har nästa inga läsare ens hört talas om dem.
– Det är klart att det svider ibland, att ingen bryr sig om den insats man gör för att få till en bra bok genom att se till att få rätt person på rätt plats, men så är det för många i bokbranschen. Hur många läsare vet vem som var redaktör för deras favoritbok? Vad granskaren hette? Vissa kommer väl inte ens ihåg författarens namn, säger han när jag träffar honom på hans kontor i en gammal lokal utanför Enköping, dit företaget flyttade när den svenska fantasyvågen kom på nittiotalet.

När jag är där har ett rykte spridit sig om att ett svenskt förlag skall försöka sig på ytterligare en översättning av George R.R. Martins A Song of Ice and Fire (trots att den lagts ned två gånger), i hopp om att den eventuellt planerade tv-serien från HBO skall väcka ett större intresse för böckerna. Ett sextiotal män och kvinnor i varierande åldrar står utanför porten och väntar på att bli insläppta. Vissa har tagit med sig tält.

– Vi har satt upp skyltar och varit där ute och dementerat det hela ett dussin gånger de senaste dagarna, suckar Anders. Men de vill inte tro på oss. Varför skulle vi ljuga? Har vi roller att besätta vill vi besätta dem, svårare än så är det inte.

Själv skulle han aldrig utsätta sig för vad någon i en typisk fantasybok får utstå, menar han, även om han kan förstå hjältemytens lockelse. Däremot skakar han bara på huvudet inför sökande som fastnar för ondskans roller.

– Förr i tiden använde man ju straffångar till sådant där, som han som gjorde Gollum i Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen, till exempel. Men det har aldrig vi sysslat med – det förbjöds -82 och vi började inte förrän -89. Vi använder bara frivilliga medverkande.

– Nu för tiden står folk och trampar varandra på tårna för sådana roller. Vi hade ett par hundra ansökningar för Gollum inför nyöversättningen, Ringarnas herre. För Gollum! Från personer som ändå har läst böckerna! De vet att han är en plågad, vansinnig, mordisk, djupt tragisk varelse som lever som slav under någonting han på sätt och vis hatar tills han förlorar det och plågas ännu mer tills han dör.

Anders behöver sällan leta efter personer till de framträdande rollerna. De kommer till honom. Det är birollerna som är knepiga, säger han.

– Du kan alltid hitta någon galning som är beredd att stå ut med nästan vad som helst för att stå i centrum, men namnlösa personer som inte säger någonting, i bästa fall kommer att passera förbi och i värsta fall bli spetsade på en rostig pik sjuttio sidor in i boken? Dem måste vi köpa in från en internationell grossist. Det blir mycket albaner, uzbeker, tjetjener, moldaver …

Är de frivilliga, frågar jag honom.

– Frivilliga? Ja, det får vi innerligt hoppas, haha! Ja, de skriker en del ibland, men ett kontrakt är ett kontrakt och för det mesta förstår vi ju inte vad de säger, så vi får lita på att grossisten har skött det hela på ett snyggt sätt och att de har gått med på vad det står att de har gått med på. De flesta är åtminstone så undernärda att det inte är något problem att släpa med dem.

Kan de verkligen spela sin roller i det skicket?

– Jodå! Dessutom betalar vi grossisten per kilo, så det är bara en fördel.

Det händer ganska ofta att personer kommer fram till Anders och undrar varför inte just deras favoritbok kommer på svenska, om det inte finns någonting han kan göra åt saken. Men han har ingen som helst kontroll över sådant, säger han.

– Jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket om vilka böcker som kommer heller, bara de kommer. Jag nöjesläser aldrig översatt fantasy. En yrkesskada: någon ung soldat dör och allt man ser framför sig är den där gymnasisten som fick rollen när han satt här på kontoret, och man tänker – kunde han inte ha gjort någonting bättre av sitt liv?

Foto.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *