Att skriva en roll

28 januari 2005

Alla som rollspelat, lajvat eller försökt skriva en bok har behövt skapa minst en karaktär. Den som spelat regelrätt teater har varit tvungen att leva sig in i en, vilket är nog så svårt.
Själv har jag främst pysslat med denna fascinerande och högeligen övertagande syssla lajv. För en bra lajvare är det viktigt att ha skrivit eller gjort en bra roll, men hur gör man egentligen?
Att skriva sin första roll är oftast besvärligt, alla kommer hela tiden med olika råd, eller så kommer ingen med några råd alls. Vad är det egentligen viktigt att ha med och veta?
Olika former av lajv kräver olika former av förberedelse. Att skriva en roll för ett vampirespel är annorlunda mot att skriva en roll för ett fantasyspel, men grunderna är ändå lika.
Alla lajvare förbereder sig och skriver sina roller på helt olika vis, en del skriver tio sidor och en del kanske bara i kort sammanfattar sin karaktär. Personligen skriver jag en eller ett par noveller och en längre text till varje karaktär, dock är ju detta lite beroende på när och hur jag skall spela karaktären.
Det är jätteviktigt att vara på det klara med vad ens karaktär har för bakgrund och beteende, givetvis går det att improvisera mycket, men det är i regel ingen bra taktik att improvisera fram sin bakgrund då man talar med någon in-lajv, man är i allmänhet så pass inne i spelet att det kan bli jobbigt att komma ihåg allt och att få allt man säger att passa in i pusslet, det är lätt att göra misstag som skulle kunna bli ödesdigra.
När man skall skapa en karaktär för ett fantasylajv bör man börja med att bestämma vilken ras man skall spela och ta reda på så mycket man kan om rasen. Rasen präglar karaktären, kan man inte den är det svårt att skriva en roll som verkligen upplevs som något annat än en underlig människa.

• Historia
Efter det skall man gå in på att bli klar över historian. Vad vet man om världen man skall spela i? Var är man född och när? Hur ser samhällsstrukturen ut där man växt upp? Hur blir man präglad av sin barndom?
Man kan dela upp en karaktärs historia i tre delar:
Livshistoria,
Var växte karaktären upp?
Vad hade denna för relationer till sin familj och närstående?
Denna del av historien är viktig eftersom den ofta kommer upp i samtal in-lajv, och för att man skall kunna få en klar bild över varför ens karaktär är som den är, vad som präglat den och varför den har de åsikter den har.
Det är svårt att spela en karaktär med speciella böjelser eller avvikande sätt om man inte vet varför denne beter sig som den gör.
Närliggande historia,
Vad har hänt de senaste månaderna?
Varför är karaktären där den är nu?
Har denne utsatts för något speciellt som fortfarande starkt präglar denne?
Den här delen är viktig för att man skall få klarhet i vad man gör på lajvet, varför man är på just den platsen(gäller väl främst de folk som är tillfälligt på platsen, men det brukar ju vara merparten…) och hur allt detta har gått till. Det är också viktigt att ta reda på hur väl man känner de karaktärer man spelar nära.
Den senaste veckan,
Vad gör karaktären just nu?
Varför?
Det kan vara bra att kartlägga karaktärens nuvarande vanor, exempelvis skriva en kort dagbok för hur en normal dag ser ut. Hur ofta karaktären äter, hur länge den sover, vad den gör och föredrar och så vidare.
Man behöver veta vad en karaktär har för vanor för att spela denne helt igenom, ofta präglar rasen vanorna en hel del.

• Beteende
En karaktärs beteende är givetvis präglat av dennes uppväxt Vad hade familjen för status i samhället den levde i? Var barndomen hektisk eller lugn? Hur reagerar man i vissa situationer? Hur klarar man stress? Hur reagerar man på komplimanger, och hur reagerar man på kritik? Är man en yrhätta eller lugnet själv?
Att tänka igenom karaktärens beteendemönster är givetvis viktigt, det avgör hur man reagerar i alla situationer.
En del föredrar att bara spalta upp vissa karaktärsdrag och andra föredrar att skriva lite mer utförligt. De flesta upplever att en roll som har ett någorlunda liknande beteendemönster som en själv är lättare att spela första gången och ger mer kraft och energi att göra annat än att bara anstränga sig att spela sin roll. Många upplever också att det är mycket svårare att spela mer högljudd eller intensiv än man är i vanliga fall, om just detta har jag dock hört olika saker sägas. Jag vill dock varna förstagångslajvare för att gå in på spåret “mystisk och tillbakadragen person”, om det skall bli kul att spela något sådant är det en fördel om man har fått riktigt bra intriger och dessutom är van vid att vara självständig och handlingskraftig inlajv. Givetvis kan en sådan här roll bli kul, men man måste vara förberedd på motsatsen och tänka igenom rollen noga, det är ingen bra nybörjarroll, enligt mig.

• Rörelsespråk
Hur rör sig karaktären? En orch rör sig inte ljudlöst och en alv klampar sällan fram på ett brötigt vis.
Man kan tänka igenom hur en karaktär rör sig, hur denne går och om den någongång varit skadad. Blir man skadad inlajv måste man ta hänsyn till det, visst, det är lätt att glömma bort att halta efter ett tag, men seså, lägg en sten i skon så kanske du inte glömmer? Att inse rimlighetens gräns är viktig i synnerhet i strid. Att tänka logiskt kring skador är ofta nyckelordet. Bygg dock inte in mer problem i din karaktär än du klarar av att spela utan att störas av det för mycket själv. Givetvis beror det på vad man spelar, att kunna smyga någorlunda som alv förhöjer känslan för en själv enormt. En orch-grupp som gått in för att springa i takt känns ganska mäktig att stöta på(speciellt om den skramlar en aning).

• Sätt att tala
Hur en karaktär talar beror på många faktorer, samhällsklass, givetvis, ras, mm.
Det är ofta omdiskuterat vad som är acceptabelt på lajv, men spelar man en gammal alv är det ofta fördelaktigt att kanske försöka använda sig av äldre språkbruk. En del anser att man skall använda de språk som tillhör rasen, vilket i sig kan vara effektfullt, men det är ofta bra att, om man spelar med andra som inte är så bevandrade i just det språket, säga vad man säger på både svenska och det aktuella språket, detta gäller i allra högsta grad alvspråken. Eftersom det är meningen att de andra av samma ras ska först utan några som helst problem kan det bli jobbigt om de inte gör det. Om jag som alv utbrister Drego! är det därför bra om jag även tillägger Fly!. Viktigt är väl dock att de som inte kan alvspråket in-lajv ser till att de in-lajv inte heller uppfattat vad som sagts, om det inte uttryckligen var riktat mot dem och därför på deras språk. Det är en knepig fråga, som går att diskutera. En lite annan sak gäller väl svartfolk och orcher i all synnerhet. Jag anser att alla som spelar orcher bör ha ett bristfälligt ordförråd på åtminstone 10 svartiska ord, ett skrik på svartiska är nämligen, av någon anledning, en aning mer skrämmande än ett skrik på svenska. De få ord som skriks ut under ett klassiskt orchanfall bör, tycker jag, vara på svartiska eftersom de förhöjer äkthetskänslan för alla spelare. Även här är det viktigt att en spelare som off-lajv kan svartiska men in-lajv inte tänker på det. För en del faller det sig naturligt att inte förstå, medan det för andra är något man måste tänka på.
Man skall akta sig för att ta på sig en för tung uppgift rent språkmässigt sätt, det är inte lätt för alla att tala med en viss dialekt(om det inte är den naturliga) eller talfel ett helt lajv igenom, det är ganska troligt att man glömmer bort sig ett antal gånger om man inte är van eller då det händer mycket på en gång. Man skall akta sig för att ta sig vatten över huvudet.

• Speciella ståndpunkter
Vad en karaktär har för ståndpunkter stammar från dennes liv och historia, har karaktären “ärvt” några speciella åsikter av sina föräldrar? Är karaktären vanvettigt rädd för något? Varför? i så fall.

• Hur god/ond är karaktären?
Hur god eller ond ens karaktär är beror givetvis mycket på vilken ras man spelar, men hur god/ond är man om man ser till just rasen? Har man några speciella sätt att ge uttryck för sin ondhet/godhet?

• Hur upplever karaktären sig själv?
Att en karaktär beter sig på ett vis som människor anser vara “ont” betyder knappast att karaktären är ond. En orch beter sig som den gör för att det är så denne anser vara rätt att bete sig, den anser sig inte vara ond. Samtidigt kan det finnas karaktärer som beter sig ont men inte inser det själva. Ännu en kategori är de som beter sig väl men anser sig bete sig illa(dessa brukar väl i allmänhet vara lite väl skuldmedvetna och mycket religiösa präster…) och slutligen finns det de som faktiskt beter sig som de anser vara ondska och faktiskt njuter av det.
Det är viktigt att veta vad karaktären har för självkänsla,
Hur uppfattar man andra raser?

• Mål
En karaktär utan mål är ofta både tråkig och svår att spela på ett tillfredsställande vis. Inom vampirelajvandet brukar man säga att man skall ha tre mål(det är möjligt att denna metod används även inom fantasylajvandet, men att jag inte stött på den), ett mål som är näst intill omöjligt, drömmen i ens liv, att styra hela världen, ta livet av alla alver, etc.(nå, de behöver ju inte vara så radikala, men de flesta bär på någon sorts stor dröm), det andra målet bör vara mer överkomligt, det skall gå att genomföra om man verkligen kämpar för det aktivt, tar kontakt med personer för att få vetskap och dylikt, man bör kunna klara detta mål på ett par dagar till ett par lajv. Det tredje målet bör vara sådant att man bör kunna lyckas med det, om inget går fel.
Detta är väl på ett sätt svårt att omsätta i fantasylajvande, om det inte är en karaktär man skall spela i kampanjer. Ofta får man intriger som redan innefattar mål och som man för lajvandets skull bör följa. Men åtminstone det största, riktigt stora målet bör man ha klart för sig, tycker jag, och även det andra är en idé att vara på det klara med, det andra målet i en fantasykampanj skulle ju kunna vara målet på resan man givit sig ut på, eller dylikt.

• Dåliga sidor
De flesta karaktärer har dåliga sidor, att spela en karaktär som bara har goda sidor är ofta mycket tråkigt. Dåliga sidor ger en chanser att spela ut mer, och kan man spela ut mer upplever en del att de kan gå djupare in i sin roll, dessutom ger det mervärde till medspelare.

Även här får man ta hänsyn till vad karaktären har för bakgrund och erfarenheter. En ung alv som i hela sitt liv levt band alver och under sin barndom fått höra skrämmande historier om orcher står troligen inte modigt och möter orcherna under ett orchanfall utan försöker hålla sig i bakgrunden.
Något annat som bör tilläggas, det behöver inte vara roligast att spela hjälte.
Nästan alla är rädda för någonting, många lider av olika fobier och rädslor, utelämna inte sådant ur din karaktär, blev man våldsamt kastad ner i floden av en mörk och mystisk man som barn och var nära att försvinna ur livet är det inte mer än rimligt att man kanske är lite förskräckt i farliga situationer vid större vattendrag eller att man är en aning misstänksam mot mörka och mystiska män. För den delen behöver man inte överdriva, men det kan vara kul att ha i bakhuvudet.

• Kläder
In-lajv-kläder är viktigt, upplever jag och många med mig. Att tänka igenom någons dräkt ger en viss äkthetskänsla, och att ta reda på vad som är rimligt, tidsenligt etc. är viktigt eftersom radikala fel lätt stör eller ger fel signaler. Typiska exempel är material- eller färgval. Är man en fattig bonde är det orimligt att man bär blå- eller purpurfärgade kläder, eftersom detta var mycket svårt att tillverka och därför mycket kostsamt. Att ha kläder som passar ens karaktär kan kräva en del jobb, ofta kan man låna ihop plagg av andra lajvare, olika personer är olika petiga med hur väl kläderna skall stämma med karaktären. Har man speciella eller ovanliga kläder för sin ras eller ställning bör man dock vara medveten om det och ha en rimlig in-lajvförklaring färdig, även om det knappast kommer behöva luftas in-lajv. Tanken om att material och färger inte borde spela någon roll inom ett fantasylajv eftersom det faktiskt är ett fantasylajv är ganska vanlig och dyker upp hos många, dock är den sällan väl mottagen om det inte rör sig om extremare high fantasy-lajv. Att det ständigt skulle krävas av arrangörer att i detalj ange vad som förekommer i tyg och sömnadsväg på just deras lajv känns ganska onödigt eftersom de flesta lajv vill ha medeltidskläder med vissa avvikelser(så länge inte annat anges för vissa raser, grupper etc.). Ett korrekt materialval förhöjer känslan, visst kan fuskskinn accepteras, men neongult nylon har definitivt gått över gränsen. Något som bör understrykas, det är det som syns som räknas, många anser att fållar på plagg skall handsys, dock är det väldigt få som anser att osynliga sömmar skall sys för hand. Att använda moderna underställ är vanligt och tämligen klokt, risken för att det blir regn eller kallt finns alltid, och så länge ett plagg inte syns skadar det inte att ha det på sig. Visst, det kan kännas charmigt att använda äldre tiders former av underställ, men nya tiders varianter är ofta bra mycket bättre.

• Släkt
Att reda ut sin släkt och skriva eller tänka ut de närmsta leden i sitt släktträd kan vara bra. Vilka i sin familj har man stått nära, hurdana är de? Är det någon man ogillar? Varför? Är det någon man älskade djupt som nyss gått bort? Hur reagerade man på det?
Att hela tiden svara på åsiktsfrågor utifrån sin karaktär är viktigt, att tänka kring det så att man vet vad karaktären tycker och hur denne reagerar i vissa situationer. Man skall känna en karaktär utan och innan om man vill ha känslan av att vara den personen.
Som ni kanske märker mynnar nästan allt ur karaktärens historia, vilket understryker hur viktig den faktiskt är. Det här är mitt sätt att skapa roller på, att ställa frågor som ger mig nya frågor, jag anser att en rad frågor ger mer i ett karaktärsskapande än ett rent formulär. Huvudsaken är att man alls funderar.
Det här är ingen mall, det är frågeställningar. Kanske de kan väcka nyfikenhet hos någon eller ävertyrslusta hos någon annan. Mig spelar det ingen roll, för jag är på intet vis en expert på området.

Ett annat råd, nog det bästa i hela texten, karaktären som skickas till arrangören skall inte vara särskilt lång, har man skrivit mycket om sin karaktär bör man alltså korta ner det, ta med de viktigaste delarna och helt ta bort de som för arrangören är ganska oväsentliga (i allmänhet delar som klädsel och rörelsespråk, om det inte är något extremt extraordinärt med dessa). Vad arrangören i allmänhet vill veta är en kort överskådlig version av karaktärens historia och karaktärsdrag. Att som arrangör bli sittande med hundra lajvares tio-sidiga karaktärer är långt ifrån ett drömscenario. Det du skriver för dig själv är just för dig själv och kanske också till viss del för den grupp du skall spela med. Arrangörer brukar också ofta tacksamt ta emot förslag på intriger om man vill spela på någonting speciellt. Sedan är det för den sakens skull inte sagt att intrigen blir just den man önskade, men kanske blir det något som kan bilda en tråd och är lätt att spinna vidare på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *