Dystopia – europeisk fantastikkortfilmsfestival

8 juli 2006

För det första måste fastställas, finns det överhuvudtaget någon europeisk kultur för fantastikfilm? Ja, uppenbarligen. Är den då tillräcklig för att skapa en filmfestival, tillägnad enbart fantastiska kortfilmer? Jag tvivlade, men den femte juli organiserades så den första europeiska filmfestivalen med denna inriktning och med ledordet “dystopisk”, i en alternativ kulturförenings före detta industrilagerlokal i östra Berlin, en plats så passande som någon jag kan tänka mig att under en sen kväll bevittna mörka framtidsutsikter från alla hörn av Europa. En kväll vikt åt de mörka krafternas filmer borde akkompanjeras av smattrande regn, dånande åska och blixtrar som likt spjut av ljus korsar himlen och slår ner på de orättfärdiga, istället sjönk solen sakta bakom höghushorisonten och den kvavt tryckande varma luften var hade ännu inte hunnit svalna till dräglig när det hela rullade igång. Med utlovade självdestruktiva splatters, tungsinta fantasyberättelser och dystra science-fiction-dystopier öppnades så detta första arrangemang, i närvaro av en del av filmskaparna samt ett knappt hundratal åskådare.

Den inledande franska vampyrfilmen Maximiliani Ultima Nox slog väl an på strängen vars ton skulle komma att prägla kvällen och lägga sig som ett tungt täcke över alla glättiga skämt; ödsligt tomma städer, mörka passager och onda uppsåt hos de våldsamma förortsvampyrerna i utkanterna av ett fördärvat och övergivet Paris berättar om en förlorad tro på samtiden och den härskande känslan av övergivenhet. I kontrast till denna stod flera av de animationer som visades under kvällen, från klassiskt papperstecknade berättelser på mindre än en minut som den belgiska Cartoon till den imponerande datoranimerade Ego från Belgien, som berättar om världen som egentligen döljer oss bakom våra krossade speglar, där jaget ständigt jagar sig själv i en samtidigt undergående och skapande värld, eller den närmast drömlika portugisiska Apeiron.

En av de mest intrycksfulla filmerna är den ordlösa, tyska Auge um Auge, en vackert berättad historia om en osympatisk överklassherre som inte lyckas förstå att kärleken till en människa inte bara ditter i det fysiska ögat, må det sedan kallas själens spegel eller ej. Den grekiska Mind Crime känns skrämmande högaktuell i sin berättelse om en medborgare i en storebrorsövervakad, nära framtid som elimineras för att förbättra samhällsstrukturen, då han inte koncentrerar sig på i givna uppgifter tillräckligt mycket enligt de beslutande övervakarna. Är framtidsutsikterna så mörka för hela kontinenten? Kan vi fortfarande inte släppa rädslan som 1984 plockade fram ur oss?

Dystopia som projekt försöker uppmärksamma nya, unga filmskapare, som oberoende av de stora, styrande mediakonglomeraten gör vad de tror på, något som behövs i en allt mer likriktad och likgiltig samtid. Den oberoende prducenten blir alltmer sällsynt, små budgetar räcker till allt mindre och kortfilm är inte tillräckligt hett för att få ens en sekund i den stora strålkastarens rampljus, särskilt inte i ett så litet land som Sverige. Även i Sverige har dock diskussionen tagit fart, efter att Frostbiten, den första svenska vampyrlångfilmen, hade premiär på Göteborgs filmfestival tog regissören Anders Banke strid i offentligheten för små filmproducenters rätt.

När de fina filmerna börjar lämna Cannes och även visas på Moskvas filmfestival, som tidigare haft rykte om sig som tröstprisfestival, och annan film får biorepertoarplats hemma kanske det någonstans finns plats för lite uppmärksamhet åt även ett projekt som detta. Om inte annat får det ses som ett forum för regissörer och producenter att komma i kontakt med en publik, få uppmärksamhet och spridning internationell, även om det må vara i små kretsar för att kanske kunna ha möjligheter till fler projekt. Om det så bara kan tjäna som inspirationskälla till nya, unga filmskapare är även det ett bra mål att sträva efter, det finns alla möjligheter att kunna skapa det man tror på, situationen för alternativ europeisk film är inte så dystopisk som man först kan tro.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *