En IRL-gröngölings tankar

3 mars 2008

Catahyas årsmöte 2008 med tillhörande träff är nu avslutad och deltagarna har återigen spritts ut över landet. Det var en trevlig och uppskattad helg, men IRL-rävarna saknade något. Fler nya ansikten. På årsmötet spekulerades det om anledningar till denna avsaknad av nya Catahyaner. Möjliga orsaker fanns, men samtliga var grundade i fördomar eller kanske rentav missförstånd. När jag återigen satt i min lägenhet på söndagen så beslöt jag mig för att reda ut det hela och ge en gröngölings perspektiv på Catahyas IRL-verksamhet.I fredags satte jag mig på ett tåg (i sista sekund, p.g.a. inkompetent busschaffis) mot mitt första årsmöte, tillika IRL-träff, anordnat av Catahya. Det var förbannat roligt, kort sagt. Långt sagt så kommer resten av denna krönika vara skriven av tre anledningar:

Jag vill och kan.
På årsmötet togs huvudsakligen två saker upp utöver agendan. Det ena var existensen av den mytomspunna Catahya-eliten och det andra var IRL-träffar och deras brist på färskt blod. Möjligtvis så hade de här två något med varandra att göra.

Tanken var att folk kanske inte vågade dra på träffar eftersom det bara är de där veteranerna där. Sådana där farliga typer, som varit med och byggt Catahya från starten. De måste ju vara en sådan där tät krets som ingen kan ta sig in i, hm? Vem som helst kan ju inte bli en av eliten! Det är ju absurt. Alltså åker inte stackars nykomlingar dit, för de skulle inte ha något där att göra.

Haha, snacka om att vara ute och cykla, tänker jag nu. Jag hoppas att andra ska kunna tänka likadant, så här kommer en tanke eller två från en utböling. (Och om någon nu skulle få för sig att sätta elitstämpel på mig så måste jag skratta. ”Aa, men du är ju värsta inglomon!” Jag skiter ut recensioner till höger och vänster och har tillgång till ett skribentforum som är lika aktivt som… Tolkienforumet, kanske. ”Aa, men du sitter ju i styrelsen nu!” Vilket jag fortfarande är mer förvånad över än något annat.)

Så. Först och främst. Om de här lirarna som träffats ett antal gånger om året sen Catahyas födelse inte skulle vara en sammansvetsad grupp, vad f*n skulle det vara för människor då? Förmodligen lika socialt kapabla som stenar. Om de inte hade lyckats bli vänner efter flera år av IRL-träffar så hade ju inte jag känt mig sugen på att åka i alla fall.

De som regelbundet dyker upp på IRL-träffarna är goda vänner. Just därför. För att de är där. När jag först kom in i lokalen så sitter nästan ett dussin Catahyaner runt ett bord och garvar och kaster Bang!-kort på varandra. Senare sitter jag och gör precis samma sak – lirar ett spel jag aldrig spelat tidigare med ett gäng av de där veteranerna, som jag aldrig träffat tidigare. De lät nybörjare hoppa in hela tiden. De lärde nybörjarna reglerna. Inga svårigheter alls.

På samma sätt rullade allting på. Det visade sig att den så kallade eliten inte ens visade en antydan till att uppföra sig elitistiskt. Efter bara några timmar så hade jag spelat Settlers med den farlige Alurian, blivit Bang!ad till döds av den där hemske vätten Silenius och fått ett par råd av ”the big bad” Blodkäft. Det gjorde inte ens ont. Tillslut så hade jag nog spelat något, lekt något eller pratat om något, med nästan samtliga närvarande. Innan det var dags att bege sig så hade jag och Timmyy kul åt något så fånigt som att kasta den där metallgrejen från en bruk ner i hålet på samma burk.

När vi sedan satt fyra (tre satt, en låg) pers i baksätet i en bil på väg till centralstationen så hade det sedan länge blivit uppenbart för mig att om det finns en elit så är alla välkomna i den. Årsmötet och det som hörde till hade varit roligt till och med för en gröngöling som mig. En ödets nyck placerade mig och Neldoreth på samma tåg hemåt och jag snodde till mig en plats bredvid henne. När platsens rättmäktiga ägarinna tvingade iväg mig och jag var tvungen att säga hej då till den sista länken med årsmötet så tror jag f*n att jag kände mig lite ledsen för att det verkligen var slut. Årsmötet 2008 var det absolut roligaste jag varit med om på väldigt länge, som involverade en grupp större än…två. Jag skulle kunna skriva mer, men det här var ur gröngölingsperspektivet. Jag ser redan fram emot nästa gång, nu när jag har lite erfarenhet i bagaget.

Om den som orkat läsa såhär långt var med på årsmötet så ska den personen ha ett tack för en trevlig helg. Om det däremot är någon som aldrig varit på ett årsmöte eller IRL-träff så ska den personen seriöst tänka över sina möjligheter att åka på första bästa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *