Fantasy – Vad är det?

28 februari 2003

Fantasy (eng. ”fantasi”), litteratur, film och annan konst som varken är mimetisk, dvs. Verklighetsefterbildande, eller försöker rationellt övertyga om realismen i sitt spekulativa innehåll (som sience fiction).
Några har här på Catahya frågat efter vad fantasy egentligen är. Jag har här tagit Nationalencyklopedien till hjälp för att klargöra genren lite mer. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Uppdelningen i realistisk och fantastisk litteratur kom sent och en följd av den rationalistiska världsuppfattningens spridning. Tidigare kunde berättaren fritt blanda verklighet och magi, men gradvis minskade inslaget av fantastiska element och så småningom kom fantasilitteraturen att betraktas som en underavdelning inom den övergripande realistiska berättartraditionen.
Inom den icke-realistiska litteraturen finns fyra huvudsakliga undergrupper: den övernaturliga skräckberättelsen, science fiction, den fantastiska berättelsen för barn, och vuxensagan. Den övernaturliga skräckberättelsen har främst sina rötter i ”gothic novel” och folksagan, science fiction är däremot en kombination av utopisemen och den rationalistiska spekulationen. Den fantastiska berättelsen för barn har utvecklats ur sagorna, vuxensagorna är de som idag närmast associeras med termen fantasy, som förenar realistiska berättargrepp med berättelser grundade i den förmodade existensen av en övernaturlig verklighet.

Den store föregångaren inom fantasylitteraturen för vuxna var den brittiske konstnären och författaren William Morris (”The Well at the World’s End” 1896). Efter att ha varit starkt nedvärderad under lång tid fick fantasylitteraturen på 1960-talet en sedan dess livaktig renässans i spåren av främst J.R.R. Tolkiens mäktiga sagoepos ”the Lord of the Rings. I den stridda flod av fantasy som följt efter Tolkiens publiksucce dominerar epigonarbeten, men betydande talanger har också framträtt, så som Peter S. Beagle, Kathrin Kerr och Tanith Lee.

Undergrupper inom fantasyn är bl.a. den allegoriska vuxensagan som spänner över ett omfattande berättartekniskt spektrum, från absurdism (Kafka) och magisk realism (jorge Luis Borges & Italo Calvino) till mäktiga fantasiverk som Gormengastsviten av Mervyn Peake. Den tyd av fantasy som oftast överförts till film är den lättare, humoristiska fantasyn.
En annan relativt ny typ – också flitigt filmatiserad – är den som döpts till ”sword and sorcery” (svärd och svartkonster). Formen är stereotyp och skildrar en hjältes vaneligen krigiska äventyr i ett ofta primitivt fantasirike där magi hör till vanligheterna.
I Sverige har den moderna fantasylitteraturen ännu inte vunnit tryggt fotfäste, trots Tolkiens också hos oss grundmurade popularitet. Av de få inhemska verken är sannolikt Bertil Mårtenssons triologi ”Maktens vägar” det mest betydande. Vi har dock här på Catahya märkt att intresset för fantasy har ökat radikalt sedan filmatiseringen av Tolkiens verk släpptes, och vi hoppas nog alla på att fantasyn främst i Sverige, men också i norden ska bredda sig.

Fantasyfilm bestårn av en mängd olika grupper av filmer. De mest renodlade är filmatiseringar av kända sagor, som flera versioner av Charles Dickens ”A Christmas Carol”, den moderna romansviten om Harry Potter eller J.R.R. Tolkiens episka Härskarringen, som fått sin mest påkostade filmgestaltning i Peter Jacksons triologi.
En stor kategori utgörs av filmatiserade myter och legender där fantasyinslagen vävs samman med historisk realism, t.ex. John Boormans ”Excalibur”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *