Fantasymusik från Medelhavet

10 juni 2005

De växer som ogräs på metalmarknaden. Melodiska, pampiga och sällan hårdare än en fluffig kudde. Jag talar givetvis om Power Metal från medelhavsbältet. Förutom musikstilen har dessa band en sak gemensamt som jag tänkte ta upp i denna artikel. Texterna är nästan uteslutande pinsamma fantasyhistorier, gärna egenskrivna men slakt av klassiska verk förekommer givetvis också. På toppen av isberget framförs dessa på så värdelös engelska att hela paketet blir ytterst charmigt.I slutet av mellanstadiet nådde grungevågen den pittoreska förorten där jag växte upp. Själv fastnade jag aldrig för musiken, men stilen älskade jag. Fult blev snyggt, mesigt blev fräckt och gammalt blev nytt och fräscht. Några lästa Nirvana-intervjuer senare thrashade jag, till min moders stora glädje, mina Levis-jeans och inhandlade ett gäng färgglada flanellskjortor. Anledningen att jag tar upp det här är att det är just samma princip som gör att jag älskar de sydeuropeiska power-akter som ploppat upp i metalträsket sedan Rhapsody drog svärdet ur stenen 1997. Italienarnas koncepthistoria är så dålig att den blir intressant att läsa, Fabio Liones engelska så hemsk att den blir charmig och bandfotona där det svingas svärd till höger och vänster så löjliga att de blir roliga. Den dagen en majoritet av alla rockers där ute på allvar börjar gå runt i kråsskjorta, tighta skinnbyxor och ett dekorerat svärd i näven har det gått för långt men som det är nu så har jag ingen förståelse för de som stör sig på stilen. Rhapsody var som sagt det band som drog igång denna våg och satte ribban för texter så lågt att övriga band inte direkt hade någon anledning att prestera. Ni som tycker att namn, länder och dylikt i Warhammer är genomskinligt stulna borde verkligen kolla in Rhapsodys “Emerald Sword Saga”. Eller vad sägs om “Irengard” och “Ancelot”? För att avrunda om pionjärerna är det värt att nämna att Luca Turilli ofta jämför sig själv med Tolkien. (Hybris någon?) Och det gör han väl med all rätt, med tanke på att han skrivit följande rader:

“And they appear in front of me
lightened by a mystic flame
A new dimension I have to face beyond the gates
I can not believe on what now I see
when the two demons awake from the sleep

Holy dragons keepers of time
ride brave the blue skies and spell my eyes
fly beyond these hills ride on the wind
the wisdom of the kings

Lost in a dream I’m under the spell
of the sunny magic land
But Aresius said: become aware! all can hide the Hell …
Now it’s time to go to the mighty sword
it’s time to follow the kings holy call”

Spanska Dark Moor är ett annat band med liknande stil. I en låt tolkar de “Ringaren av Notre Dame” och i en annan handlar det om “Jean d’Arc” och texterna är fruktansvärda. Eller vad sägs om detta stycke:

“And he woke one morning in elves’ land
His heart was in chains
And the king of the elves couldn’t understand
Believed him insane
But every night his soul wished to race
Through the seven seas
Watching the stars in the deep space
Out of his agony”

Ytterligare ett spanskt band förtjänar att få sitt namn nämnt. Arwen som ställer följande fråga på debuten, “Memories of a Dream”: “Why when the sunrise comes it’s still dark?”. Roligt blir det även när italienska “White Skull” ger sig på att tolka historien om det romerska imperiet. Namedropping är bara förnamnet:

“Caesar watch out at your back
And beware your son in law
Brutus wants to see you dead
Cassius don’t you love at all
Oh Metellus
Don’t trust Trebonius
Decius Brutus loves you not
Casca Cinna are traitors”

Det finns en hel rad av band och roliga texter att välja och vraka bland. Men givetvis krävs det att man lyssnar på musiken så att man får höra den härliga medelhavsaccenten för att detta skall avnjutas på bästa sätt! Om detta skulle bli en populär artikel så återkommer jag givetvis med fler dåliga fantasytexter från länderna i syd. Tills dess, mycket nöje!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *