Fantasyn, gränserna & medeltiden

12 juni 2006

Vad är fantasy? Vad är egentligen skillnaden mellan fantasy och science fiction? Och varför envisas folk med att ständigt blanda in pseudomedeltida miljöer i diskussionen?Vad är fantasy? Fantasy är ett brott mot verkligheten som vi känner den. Någonting som med vår verklighetsuppfattning inte är möjligt. Det som inte är, men som skulle kunna bli eller skulle kunna ha varit, tillhör syskongenren science fiction. En vanligt missuppfattning är att de skulle vara begränsade i sitt förhållande till dåtid eller framtid, men fantasy kan vara futurum och science fiction perfekt: det som skiljer genrerna åt är inte rekvisitan utan förhållandet till vad som är möjligt. Fantasy i rymdmiljö är inte nödvändigtvis mindre ren fantasy än fantasy i en medeltida sekundärvärld. Naturligtvis kan vetenskap bli förlegad eller elakt nog gömma sig för den stackars författaren, men dålig vetenskaplig förankring gör inte sf till fantasy – bara till mindre trovärdig science fiction.

All övernaturlig litteratur är inte heller fantasy. En religiös eller andlig person lär ha en uppfattning om vad som är möjligt som skiljer sig mer eller mindre markant från den som jag, som ateist och skeptiker, har. Det är nu knappast någonting som påverkar synen på stora krig mellan alver och orcher, men om man är det minsta mån om att respektera andra människors tro och syn på världen kan det vara en god idé att inte försöka sortera in till exempel kristen litteratur med smärre gudomliga ingripanden som fantastik (därmed naturligtvis inte sagt att det inte finns kristen fantasy; Narnia torde vara det mest välkända exemplet). Det som innehåller någonting övernaturligt som rent skräckmoment och ingenting annat klassificeras, om man skall roa sig med sådant, med fördel som skräck. Sagor är, Sagan om-formuleringar till trots, också någonting eget, liksom surrealismen och den magiska realismen. Några exakta gränser blir omöjliga att dra när begreppen luddigt går in i varandra ( Jag misstänker att om man kunde lägga ut ett “spektrum” av böcker […] skulle man plötsligt nog upptäcka att det inte gick att säga mellan vilka två enskilda verk som gränsen gick, men klart och tydligt att verken i respektive ände var fantasy respektive magisk realism, som Stefan Ekman uttryckte det) men skillnaderna finns där ändå.

En genre kräver också mer än några enskilda referenspunkter; den vill ha ett sammanhang. Liksom så många andra litterära fenomen i vår vardag är fantasyn någonting relativt nytt: svaret på när den föddes kan skilja beroende på vem du frågar (exempelvis i och med George MacDonalds, William Morris eller Lord Dunsanys författarskap), men att tala om en fantasygenre innan artonhundratalets andra hälft är inte särskilt meningsfullt. Fantasyn definieras enklast utifrån förhållandet till den realistiska, eller ickefantastiska, litteraturen, och det gör det svårt att tala om verklighetsfrämmande böcker som en enhet innan man ser dem som avvikande från verklighetsskildrande och även om vi tycker att Gilgamesheposet har klara likheter med fantasyn så lär vår syn på verket skilja sig radikalt från hur man betraktade det när det skrevs. Fantasy som de flesta läsare tänker på den här i Sverige har dessutom huvudsakligen utvecklats de senaste femtio åren.

Om man tidigare konstaterat att fantasy inte genomgående är medeltid, så är medeltid naturligtvis ännu längre från att vara fantasy. Ändå drar många läsare, vana vid den posttolkienistiska standardfantasyn, först ett likhetstecken mellan fantasy och medeltida – eller tidigare – miljö, och följer det sedan så att det medeltida gärna blir fantasy. Det är lika absurt som om man om åttahundra år skulle dra likhetstecken mellan historiska skildringar av vår samtid och en ungefärlig konservering av vårt nuvarande fantasybegrepp, bara flyttat framåt i tiden. Eftersom fantasy inte är ett tidsbundet begrepp, även om den ofta utspelar sig i en förindustriell miljö, går det inte heller att binda någon särskild tidsperiod till genren. Medeltiden är inte mer fantasy än nittonhundraåttiotalet är det.

Som ren spekulation skulle jag tro att fantasyns funktion som eskapism för många läsare i kombination med att den ofta utspelar sig i en (mer eller mindre idealiserad) miljö på medeltida teknologisk nivå leder till viss romantisering av medeltiden. Det är absolut inget fel på historieintresse eller att det tar sig uttryck i en önskan att spela upp miljöerna, men man skall komma ihåg att medeltiden var en otrevlig period med våra mått: usel rättssäkerhet, ojämlikhet på alla sätt, extrem fattigdom för många människor, liten chans att göra någonting bättre av ditt liv om du råkade födas av fel föräldrar, intolerans, plågsamma sjukdomar som kunde förfölja en människa genom hela livet – ett liv som kanske inte varade i mer än trettio år. En tid som ger oss möjligheten att ägna oss åt saker som att läsa fantasy förtjänar bättre än att drömmas bort från.

Länkar
Fantasyns angränsande genrer
Fantasy i nutid och framtid
Utkast till definition av fantasygenren

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *