George R. R. Martin och den ofullständiga kartan

2 juli 2015
grrm_archipelacon2

Foto: Henry Söderlund

I helgen var jag och runt 800 andra på sf- och fantasykongressen Archipelacon på Åland. En av många programpunkter jag lyssnade på var en panel med A Song of Ice and Fire-författaren George R. R. Martin, Linda Antonsson och Elio García där de berättade om sitt arbete med boken A World of Ice and Fire – The Untold History of Westeros and the Game of Thrones, som gavs ut på svenska som En värld av is och eld tidigare i år. A World of Ice and Fire är en rejäl och rikt illustrerad bok om historia och geografi i Westeros och grannkontinenten Essos.

Det jag tyckte var den intressanta delen av samtalet var när George R. R. Martin pratade om opålitliga berättare och att han faktiskt inte vill utforska hela den värld som Westeros ligger i. Martin sade att han undviker att ha allvetande berättare – i all sin skönlitteratur, inte bara i A Song of Ice and Fire-böckerna – och inte ens författaren till denna historiebok vet allt.

A World of Ice and Fire är skriven av maester Yandel, en fiktiv karaktär på den lika fiktiva kontinenten Westeros. Som maester är han välutbildad och har tillgång till många olika källor, men han är inte allvetande och hans olika källor kan säga emot varandra. Ju längre bort från Westeros något ligger, desto mer fragmentarisk och opålitlig är hans kunskap och desto större är risken att informationen om platser långt borta är kryddade med mystik som kanske inte stämmer överens med “verkligheten”. Dessutom påverkas Yandels bok av det rådande politiska läget i Westeros – han vill ju inte stöta sig med de mäktiga genom att skriva något ofördelaktigt om dem.

Martin berättade att han flera gånger har fått önskemål om en komplett karta över hela den värld där Westeros och Essos ligger, men det har han ingen som helst lust med att ordna. Hur bra koll hade medeltidens européer på resten av världen? undrade han retoriskt. Dessutom tycker han helt enkelt om att det finns delar av världen som inte är helt kartlagda: “I like the idea of things being unknown and unknowable and exotic.” När det finns delar av världen som är okända kan han dra en ”here be dragons” och hitta på saker om de avlägsna länderna som inte nödvändigtvis stämmer, skriva om ”the city of the bloodless men”, oavsett om det finns några blodlösa där eller inte. Men de karaktärer som berättar historien tror att det finns blodlösa där, och det är deras perspektiv som presenteras för läsaren.

”Trodde folk verkligen på det jag skrev om Asshai?” undrade Martin och skrockade. Jag uppfattade det som att han verkade rätt nöjd med att trolla läsarnas eventuella förväntningar på en ”sann” bok om Westeros och Essos, men det är min egen tolkning. Och även om jag själv kanske inte är tillräckligt intresserad av Westeros-världen för att läsa en bok om dess historia, så tycker jag om tanken på att inte ens i fiktiva världar är historieskrivningen objektiv.
Vidare läsning: Elio Garcías Archipelacon-rapport, som innehåller mer från den här panelen.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *