Hej, du! – du får läsa på svenska

5 februari 2005

När man diskuterar fantasyböcker med svenskspråkiga läsare, på fantasyfora som Catahyas eller på andra sätt, finns det ofta en hets mot att överge svenska översättningar och börja läsa på engelska istället. Engelska är fantasyns språk. Död åt översättarna!Det finns fördelar med att läsa på engelska. Två språk är aldrig medel för att säga exakt samma sak med olika ljud eller skrifttecken – det finns alltid små uttrycks- och betydelseskillnader som helt enkelt inte går att föra över till målspråket hur duktig översättare man än är. Den som läser en översättning hamnar alltid en bit vid sidan om hur författaren egentligen hade tänkt sig att det skulle låta. Det kan naturligtvis hända att översättaren faktiskt uttryckt sig bättre än författaren, men jag tror ändå att de flesta föredrar att läsa originalet. Att det sedan finns dåliga översättare som gör usla översättningar där svenskan haltar och saker helt missuppfattats (som när den förstfödde brölar i skogarna) gör inte saken bättre.

Den som vill ta del av många av genrens bästa verk är så illa tvungen att förr eller senare börja läsa på engelska ändå. Den fantasy vi ser här, medräknat både inhemsk produktion och översättning, är inte mer än en droppe i havet jämfört med vad som ges ut på andra sidan Nordsjön eller Atlanten. Det som dyker upp i våra bokhyllor med svenska titlar är enligt min högst subjektiva uppfattning ytterst sällan det bästa av den anglosaxiska marknaden. För att få en överblick där är man helt enkelt tvungen att se till de engelska titlarna.

Det går inte heller att förneka att den som läser på engelska lär sig språket betydligt bättre än den som inte gör det. Att ta sig igenom några tiotusen sidor engelsk prosa brukar göra underverk med läsförståelse, ordförråd och förmågan att själv uttrycka sig i engelsk text. De som fortfarande är tillräckligt unga för att gå i skolan och ha engelska på schemat borde efter den träningen ha ett försprång som gör ämnet så mycket lättare än det annars hade kunnat vara.

Men det finns en baksida av allt. När man läser skönlitteratur gör man det vanligtvis för att roas, för att det är kul. Personligen brukar jag i alla fall inte sätta tänderna i Hobb eller Gaiman i hopp om att lära mig så mycket nytt om världen eller för att jag känner att min engelska har börjat bli lite rostig – då finns det effektivare sätt. Det skall vara roligt – och hur roligt är det egentligen att sträcka sig efter lexikonet efter varannan sida eller rycka på axlarna och hoppas på att man förstod det för att fem sidor längre fram bli oerhört förvirrad när man inser att den där tolkningen man gjorde kanske inte var riktigt vad författaren hade menat ändå? Den som läser skönlitteratur för att lära sig engelska förbättrar visserligen sin engelska jämfört med om man hade läst samma bok på svenska, men det är på bekostnad av läsupplevelsen.

Att läsa på engelska för att komma närmare författarens ursprungliga ord kan få rent motsatt effekt – visserligen står de där framför dig (dock efter att författarens text i många fall slaktats av en redaktör innan den ens nått sin originalspråksmarknad) men om du ändå inte har full förståelse för dem, kommer du dem verkligen särskilt nära? Den stora majoriteten översättare är duktiga. De kan det här med språket de översätter – förmodligen betydligt bättre än du gör. Sannolikt kommer de att föra dig minst lika nära den ursprungliga betydelsen som din egen läsning kan göra. När du läser en översättning från tyska eller ryska sitter du sällan och lider medveten om att det nog inte var exakt såhär författaren uttryckte sig på sitt språk, inte sant? Det behöver du inte göra när du läser på engelska heller.

Det händer då och då att man stöter på påståenden om att svenska inte skulle duga för fantasy. Att engelskan skulle innehålla oändligt många fler uttrycksmöjligheter och vara allmänt överlägset. Det är en stor, fet myt och en sorglig sådan eftersom det inte bara får personerna bakom uttalandet att se ned på sitt modersmål och orden de själva dagligen använder utan även gör att de sannolikt missar den utmärkta fantasy som faktiskt skrivs på vårt språk från början. I valet mellan att läsa översättningar och missa originaltexten och att läsa på ett annat språk och riskera att missförstå hela ord eller bara små detaljer som en engelsman eller amerikan hade upptäckt borde man om möjligheten finns välja det tredje alternativet: Att läsa någonting författat på det språk man bäst känner till. Till tidigare nämnda myt anknyter den om att engelskan skulle ha så många fler ord än svenskan och därför vara smidigare. Jag vet inte om det stämmer – själv har jag aldrig orkat räkna orden i någotdera språket. Vad som däremot är ett faktum är att både engelskan och svenskan har så otroligt många ord att antalet är fullständigt irrelevant för diskussionen.

Uppfattningen att engelska i allmänhet skulle låta så mycket fräckare och bättre kommer först och främst från personer som inte behärskar språket i tillräcklig utsträckning för att göra den bedömningen. De allra flesta svenskar överskattar sina kunskaper i engelska. Grovt. Vi är inte hälften så bra som vi gärna vill tro. När man så läser på ett språk där man inte uppfattar alla nyanser blir det lätt så att man själv fyller i de hål som bristande språkkunskaper lämnar – och det är sällan hålen fylls med någonting sämre än vad som egentligen stod där. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra för att upptäcka missarna vi ser så tydligt när vi läser på svenska.

Om du, kära läsare, är precis så duktig som vilken engelsman som helst (eller i alla fall minst lika bra som översättaren) – grattis. Det är en imponerande bedrift att lära sig ett andraspråk så bra. Tyvärr är andelen som faktiskt befinner sig på den nivån mycket mindre än de som tror sig vara där.

Jag tänker inte påstå att man absolut skall läsa svensk översättning om sådan finns. Personligen är jag beredd att gå långa omvägar för att få tag på böckerna på språket de skrevs på om jag behärskar det någorlunda väl (och ibland även när jag inte ens gör det) av alla nämnda anledning för att läsa på originalspråk och några till. Men man skall inte heller känna att det på något sätt handlar om en andraklassläsning bara för att man läser på sitt modersmål.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *