Hotet mot fantasyn, episod II

30 juli 2004

David Hammarström publicerade 31/5 en artikel på Catahya där han oroar sig över alla de negativa konsekvenser Ringen-filmerna kan få för fantasyn. Här kommer mitt svar.I sin artikel skriver David om hur Jacksons filmtrilogis enorma framgång kommer leda till en våg av kioskfantasy som mer eller mindre kommer bli genrens undergång. Jag håller inte riktigt med.

Homo sapiens. Vanligtvis två ben (för att ta sig till bokhandeln), två armar (för att kunna hålla i boken), två ögon (för att kunna läsa), en näsa (för att kunna känna den ljuvliga doften av böcker) och så vidare. Flockdjur, om än inte nödvändigtvis i geografisk bemärkelse. Detta djur har istället en tendens till att runt sig samla andra med samma intressen och bygga imaginära murar runt sin klick.
  Fantasyläsare i allmänhet och catahyaner i synnerhet är knappast något undantag. Visserligen tar man vanligtvis med öppna armar emot alla nya likasinnade, men det finns ändå en “vi och dom”-attityd som stinker värre än gammal cheddar. Vi älskar att kura ihop oss tillsammans, omgivna av våra drakar och magiker, och spy galla över oförstående kulturnissar och en och annan deckarläsande Svensson. “Dumma jävlar”, säger vi. “De har inte fattat någonting.” Och medan kriminalpolis Karlsson undersöker vem som spikat fast en kattunge på skylten som tråkigt nog berättar att du har kommit till Frändefors kliar sig trollkarlen Timpin i huvudet och undrar vem hans tydligen inte alls så tama husdrake råkade äta till frukost. All skillnad i världen kan man tycka.
  Så det är klart att ramaskrin höjs när nyfikna ovetande invaderar denna trygga världsordning. Tänk, tuggummituggande tonårsflickor som sett den ursexige John Rhys-Davies i filmatiseringen av Ringtrilogin kommer ju att kasta sig över Vance, Howard och Hobb, eller hur? Och det kan ju bara sluta i katastrof. Så dra era vapen och hugg ned de otrogna hundarna innan det är försent!
  Eller kanske inte? Hur många ser sitt första avsnitt av Star Trek för att sedan i ren förtjusning kasta sig över Asimovs verk? Hur många kommer att göra det ens efter att I, Robot har visats på biograferna? Actionspäckade skiffyfilmer dyker upp mest hela tiden utan att någon verkar vara riktigt orolig över att någon skall kasta sig över Heinleins böcker. Hur är det möjligt?
  Kanske skulle det kunna vara så att majoriteten av biobesökarna inte bryr sig. Att det är nöjda med att ha sett filmen och inte har något behov av att läsa massa dammiga böcker bara för det. Sådant är ju jobbigt.
  Dock händer det faktiskt att en och annan vilseledd själ plockar upp dessa omoderna föremål, mödosamt läser ett par sidor eller två och bestämmer sig för att besegra detta pärmbeklädda monster. Det har vi minsann sett spår av på självaste Catahya, så det så. Fasa!
  Nå, vilka fruktansvärda konsekvenser kan nu inte detta få? En titt på den anglosaxiska marknaden säger oss att det där redan ges ut sådana mängder undermålig fantasy att det knappast finns plats för mer. Fantasyns ställning där har inte heller tidigare varit fullt så undangömd som här, så i den ytterst begränsade fantasyvärld vi känner till är det alltså den svenska marknaden som chockas mest. Likväl har de enorma mängderna lågkvalitetsfantasy inte riktigt hunnit komma ut än, Catahyas antologi möjligtvis undantagen. Ett par ny småförlag har dykt upp, till exempel Svensk Fantasy, som vill satsa på svensk fantasy (förunderligt nog) och science fiction. Vi har fått en tidskrift som till stor del inriktar sig på fantasy, där många tidigare opublicerade författare får chansen att visa vad de kan. Norstedts har slutligen fått tummen ur och satt igång med den nyöversättning folk har muttrat om i åratal. Det har bildats en sida som ger er chansen att läsa det här, Catahya.net. Ingen större mängd serier har blivit avbrutna och ofullbordade eftersom förlagen slutat ge ut översättningarna, vilket tidigare varit fallet med till exempel Duncan, Weis & Hickman och Martin, samtidigt som den markanta ökningen anglosaxisk fantasy i våra svenska bokhandelshyllor har uteblivit.
  Så hemskt är det egentligen inte hittills, va? Jag tvivlar på att det blir värre.
  Vad det gäller film … tja, fantasyfilm har i princip länge varit synonymt med B-film. Om någon får för sig att det går att satsa lite resurser på det hela och luta sig mot ett välskrivet manus istället för att utrusta en storbystad hjältinna med en minimal stålbikini och hoppas att ingen märker hålen i handlingen, då kommer i alla fall inte jag att klaga.

Kanske kommer fantasyn sakta att glida mot att vara lika accepterad som den litteratur med fantastikanknytning som inte får nämnas i samband med genren (Lagerlöf, Bulgakov, Tove Jansson, Arne Sand, Shakespeare, Wilde, Homeros och så vidare, även om dessa namn inte nödvändigtvis behöver tillhöra den). Då får vi inte vara udda och subkultur längre. Buhu. Men till dess – glädj er åt att den svenska skönlitteraturens huvudfåra följer i Agatha Christies fotspår, istället för i Mervyn Peakes, för annars hade det kanske inte gått att läsa ut årets samlade inhemska skörd på mindre än en vecka. Ugh!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *