Hur ser omgivningen på fantasyn?

18 augusti 2003

Samhällets och vår omgivnings syn på fantasy är väldigt kritisk. Skriverierna i media ger omgivningen en negativ syn på genren och allt som tillhör den.Litteraturen:
Om man till en början tar litteraturen, som är grundstenen inom genren fantasy, så ser man snabbt att synen är lätt förvriden. Fantasylitteraturen klassas som sagor, vilka ska innehålla en hjälte, som inte vet något om det han ”tvingas” in i. Denna hjälte ska rädda världen från undergång. Helst ska boken också innehålla fantasifigurer, som drakar, troll och andra påhittade släkten.
Det är denna syn vår omgivning har på fantasy. Många tycker också att vi som läser fantasy är ”flummiga verklighetsflyende människor”. Detta skriver bl.a. Johanna Strömqvist, journalist på Aftonbladet.
Då undrar jag; är inte skönlitteratur också en verklighetsflykt? De är lika påhittade som fantasyhistorierna, förutom den lilla del som är verklighetsbaserad. Blev inte vi inpräntade sagor om häxor, tomtar och troll när vi var små? För min del var det just de sagorna som var extra spännande och skrämmande.

Roll-/Lajv-spel:
När jag häromdagen sade till min mamma att jag ska på IRL-träff i Nässjö med Catahya, sade hon att jag skulle vara rädd om mig. När jag även nämnde att vi eventuellt skulle spela rollspel sade hon, att jag inte borde träffa ”sådana” männisor, det kan vara farligt. Så hänvisar hon till den senaste olyckan som sammakopplats med fantasy och lajv av media. Då svarar jag med att; för det första ska jag inte lajva, och skulle jag göra det får du ta reda på lite mer om vad det innebär.
Det är den här synen omgivningen har på våra (deras barns) intressen. Den synen som media skapar varje gång de knyter samman mord med lajv och fantasy. Min mamma är en vanlig ”medelsvensson” som tror på allt vad media skriver. Om hon har denna synen, hur många fler finns det inte då som ser saken likadant?

Musiken:
Det faktum att de som intresserar sig för fantasy ofta lyssnar på hårdrock (metal), ger samhället en syn på oss som slödder. Om de (omgivningen) möter en hårdrockare med långt mörkt hår och svarta kläder, kommer kommentarerna fram;
¤ Han/hon ser hemsk ut
¤ Kan dem inte skärpa sig och fixa iordning sina liv
¤ Han/hon borde klippa sig och skaffa sig ett jobb.
Är det detta som är yttrandefrihet? Är det denna syn vi vill ge? Nej! Bara det faktum att man har ett intresse att engagera sig i, borde inspirera andra människor att lägga ned mer tid på sina intressen och inte ”bli vuxna” för snabbt. För det är det samhället tycker vi ska göra: växa upp och se verkligheten.

Tillhör inte vi verkligheten, som intresserar oss för fantasy, kan inte vi se hur världen fungerar? Med förtryck och förutfattade meningar. Bara för att jag har en tröja där det står ”Hårdrockare”, vänder sig alla mina klasskamrater om och viskar: ”Kan hon verkligen något om ekonomi?” ”Hon blir nog inte kvar länge här”. Är det inte dags att sämhället lär sig vad fantasy är. Förut var det allmänt accepterat, när man samlades kring lägereldarna och berättade sagor om älvor, vätter, välvor och trollkarlar. Vad hände sedan? Blev det för mycket normer om hur man borde vara, bete sig och klä sig?

Harry Potter och Sagan om Ringen – filmerna har hjälpt till att visa samhället vilken stor genre fantasy är, hur många det är som intresserar sig för den. Men detta tillhör fortfarande den ”klassiska fantasyn”, med att hela världens öde ligger i en persons händer och nästan allt går väl. Vad har hänt med det andra? Varför recenseras aldrig böcker som följer ondskan, varför översätts dem inte ens till svenska, så fler kan ta del av dem?
Jag vill att ogivningen ska öppna ögonen och se vad fantasy är och innebär, innan de dömer oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *