I elefanternas skugga

19 mars 2005

Fantasyn syns idag, trots Sveriges socialrealistiska deckardis. Det har namn som David Eddings, Robert Jordan och John Ronald Reuel Tolkien sett till. Tyvärr händer det också ofta att dessa namn skapar en felaktig bild av författare som av olika skäl inte alls vill förknippas med dem och dränker allt annat – för annat finns det. I den här artikeln tänkte jag presentera några av de mindre förlag som huvudsakligen sysslar med fantastik.När Maths Claesson, Johan Ehrenberg, Jörgen Forsberg och Kristoffer Leandoer offentligt gick ut med planerna på sitt nya projekt Bokförlaget Onsdag i början av december 2004 var det en stor nyhet för svensk fantasy. En ordentlig satsning från ett förlag som enbart skulle syssla med fantastikgenrerna – och som dessutom hade kunskapen, erfarenheten och de ekonomiska medlen för att verkligen göra någonting. Redan innan dess fanns det dock fler förlag.

Alirs utgivning kretsar kring den den Sverigeälskande kanadensaren Phlip Arcans vampyrböcker. Tre stycken – två romaner och en novellsamling – har det blivit hittills och ytterligare en roman planeras ges ut under hösten 2005. Förhoppningsvis skall det även bli en roman av svensken Peter Planck under 2006.

Paradishuset hann mellan 1997 och 2001 med att ge ut sex böcker, bland science fiction i en katolsk koloniserad världsrymd av Bertil Falk och lågmäld fantasy av Pål Eggert, innan det tyvärr lades ned. Kent Björnsson, en av förlagets forna delägare, är dock mitt uppe i nästa projekt – en antologiserie i begränsad upplaga med nyskriven atmosfärisk skräck, där även mörkare fantasy och science fiction kan få plats. Första antologin – Mytiska maskiner och andra mardrömmar – skall enligt planerna komma ut till sommaren 2005.

Ett annat ungt förlag är Wela, som trots att det bara varit igång sedan juli 2004 hunnit med att ge ut ett imponerande antal titlar. Den huvudsakliga inriktningen är ungdom- eller allåldersfantasy, som förlagmotorn Cecilia Wennerströms serie Sagan om Rand som hittills består av två fristående delar. Förlagets senaste bok, Den Fula Prinsessan, som nyligen recenserades på Catahya, vänder sig dock till en äldre publik.

Svensk Fantasy har som målsättning att ge ut “ge ut kvalitetslitteratur inom science-fiction och fantasy på svenska”. Hittills har det inte blivit några större mängder sådan, men deras enda utgivna bok hittills – Erik Granströms Svavelvinter – fick både bra kritik och bra försäljningssiffror.

NeoGames är egentligen inte ett förlag, men de har gett ut ett antal böcker – huvudsakligen sådana som utspelar sig i deras rollspelsvärld Mundana. Andreas Roman står för större delen av de utgivna böckerna, men även Tobias Landström och Dan Hörning har skrivit för NeoGames.

Det redan idag kanske mest aktiva svenska fantastikförlaget är Aleph Bokförlag som drivs av Rickard Berghorn. Den främsta inriktningen är äldre skräck, både svensk och översatt utländsk (vilket i det här fallet betyder anglosaxisk), med böcker av till exempel H. P. Lovecraft, William Hope Hodgson och Aurora Ljungstedt. Förlaget ger dock även ut nyare material som romanen Skrattande pojkens skugga (“en nygotisk roman”) av Steve Savile och novellantologierna Syner i natten del ett och två. Det handlar till stor del om välskrivna och läsvärda verk, men förlagets inriktning är tillräckligt smal för att effektivt undgå den breda allmänhetens blick – som syftet kanske inte heller är att attrahera.

Aleph Bokförlag ligger dessutom bakom tidskriften Minotauren, som stort sett följer i samma fotspår. Visst kan det finnas inslag av science fiction eller fantasy – särskilt av den mörkare, nutida sorten; chansen att stöta på en svärdsvingande, drakdräpande yngling är så gott som obefintlig – men mest är det övernaturlig skräck som gäller. Det är goda artiklar och recensioner blandat med noveller och på det hela trevlig läsning för dem som har minsta intresse av ämnet.

Minotauren är inte ensam på tidskriftsmarknaden. Mitrania har inte lika snyggt tryck som Minotauren – men är å andra sidan billigare och saknar kulturstöd. Här är det fantasy som är den huvudsakliga genren, men all fantastik får plats. Till skillnad från den tidigare nämnda tidskriften är novellerna i Mitrania i princip uteslutande nyskrivna alster av svenska författare och låter bli att snegla lika mycket bakåt på äldre litteratur. Mitrania är förmodligen den tidskrift som bäst speglar fantasyförfattandet i Sverige idag och någonting alla som vill ha koll på landets nya fantasy borde läsa.

Enhörningen är “svensk” inte så mycket på geografiska eller nationella grunder som det faktum att den utges på svenska – världens största och mig veterligen enda finlandssvenska fantastiktidskrift utkommer mindre regelbundet än sina rikssvenska grannar, men har å andra sidan varit igång sedan 1987 – även om den gick i ide i nio år under nittiotalet. Tidskriften (som kompletterar pappersdelen med sin utmärkta och ofta uppdaterade nätupplaga) blandar svenskt och finlandssvenskt med översättningar från Finland och Anglosaxien.

Precis som med så mycket annat hittar man kanske de mest intressanta sakerna om man rör sig utanför de större förlagen och vad som vanligtvis dyker upp i de vanliga bokhandlarna, där de flesta av de nämnda förlagen sällan skådas.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *