Lincon 2004, Ögonvittnesskildring

16 juni 2004

En modig grupp äventyrare från riket Catahya.net skickades ut för att undersöka LinCon2004 och flera utav dom återvände med grava sinnesrubbningar till följd av den fruktansvärt sinneslösa upplevelsen och intrycksöverdosen.
Vad hände? Varför deltog aldrig Skal i SM i Magic? Hur kunde Zaanash vinna Kellys Hjältar? Hur lyckades Raena sminka Skal? Och vem fan är Zlatan?
Förhoppningsvis skall jag ge en återblick på min vecka på LinCon och dess mysterium.
Stig in och känn dig nedslagen… En Odyssé av galenskap och spel skall precis inledas…
En produktion av Catahya.net och SF Valkyr.
Mitt namn är Skal, även känd som Kortirion, och en hel del andra öknamn som jag både accepterar och kan känna mig stolt över.
Min resa mot LinCon började en mulen och ganska kall dag i handelsmetropolen Rättvik, denna by i bortre barbariets utkant huserar den totalt sinnessjuka federativa klanen Valkyr.
Tack vare en “riggad lottning” föll det på mig och min Kumpan Stinsen att ta tåget ner till LinCon för att delta i den muntra stämningen på Sveriges kanske största spelkonvent.
Vi kände oss genast taggade och beväpnade oss snabbt med mystisk bandare, mystiskt kohorn, mystisk musik, mystisk brygd (bedöm själv) och mystiska kläder och höjde får stolta baner i skyn.
Vår första strapats var att åka i den svarta SAAB Turbon till Falun, resan gick bra, trots att vi när vi kom fram till Falun märkte att vår bandare hade slut på batterier lät vi inte detta Saurons verk skrämma oss.

På Rusta inhandlade vi raskt ett 12 pack batterier av okänt märke, betalade till den långhåriga metallaren som satt i kassan med ett ansiktsuttryck som påminde oss om frontallobotomerade schimpanser på skansen, och lämnade den hemska stämningen bakom oss.
Med dragna kohorn och öl stormade vi sedan vårat nästa mål i totalt spöregn, Faluns tågstation, ett tillhåll för diverse rövare och horkaerlar, med hjärtat i halsgropen, dyngsura kläder och en brygd som bestod av 75% regnvatten kom vi fram till vårt mål.
Tåget hade dock blivit försenat, svärandes och förbannandes SJ och deras påhitt barrikaderade vi oss på plattformen och lyssnade på aggro-hipp-house tills vi skrämt undan allt folk som befann sig i närheten.
När tåget väl kom släntrade [ung. kröp och krälade] jag och Stinsen oss ombord och slog oss ner bland en massa fint folk som stirrade på oss som om vi dragit pesten med oss.
Stinsen som var van att åka tåg började leva upp till sitt smeknamn och sprang runt och ryckte i inredning och allt annat som satt löst.
Själv sjönk jag ihop i ett hörn och försökte diskret undgå att attrahera den demoniska biljettkontrollantens blickar, allt gick jävligt bra, tills jag insåg att vi var framme i Stockholm.
Här trodde jag inte mina ögon när en allierad slet tag i mig på perrongen, genom någon helt otrolig superkraft hade hon känt igen mig genom folkmassorna som tryckte på från håll och kanter, och likt den snaga jag är tvingades jag bära ombord Catahyas novellsamling som snarare kändes som Einsteins samlade lagar om relativitet i tyngd.

Det var nu festen började bli fin, jag och Stinsen stod där utanför kupén och lyssnade på Reggae och Hipp-house och drack mystisk brygd på ett väldigt sterilt och anonymt sätt medan vi skrålade med till den burdusa musiken.
Trots att vi fick lov att slå oss genom drivor av folk vid varje station och trots att folk kom och klagade på oss när vi ett tag växlade band till aggro-ebm så överlevde vi resan med enbart förskräckelsen i sargat tillstånd.
Jag lyckades till och med genom byteshandel sälja en liter brygd, ett packband och en halväten fralla till någon mystisk individ i riktig Diablo anda.
Linköping visade sig dock vara en svår nöt att knäcka, trots att jag lastad bortom förstånd i väskor, novellsamlingar, risk spel och kättingar kämpade jag frenetiskt med att få en kumpan ur SF Valkyr att komma och hämta oss vid stationen.
Trots att jag ringde och gnällde och skrek så vart svaret ett vänligt ”Nja, vi får se…” ett svar som skulle fått den mest fromma frikyrkopastor att bli högröd av vanvett.
Vi började masa oss in mot centrum av denna dekadensens högborg och anlände till slut till en pizzeria av mystiskt ursprung, vi gick in och utan att tveka bjöd jag laget runt på pizza och dryck med mitt flashiga kreditkort.

Efter en stadig måltid lyckades jag och Stinsen lokalisera våra kamrater som hänsynslöst skulle visa sig vara mer eller mindre känslolösa i sitt behandlade av sina vänner.
Trots att vi bönade och bad vägrade dom låta oss åka i den domedagsinspirerade Saab Turbon, vi trodde vår sista stund var kommen när en buss körde på oss från klar himmel.
Väl ombord på bussen lokaliserade vi en del människor och annat folk som såg ut att vara på väg till ett konvent i närheten, utan tvekan och med tyst förakt emot regnet som börjat falla skuggade vi dom misstänkta linconarna.
Vi anlände efter ett bra tag och en rundtur på universitetsområdet till portarna, vi klev in och chocken var total, överallt stod det folk och betraktade hur två barbarer med kvinnosällskap klev in i entrén.
Efter att ha gått bärsärk genom en kö som skulle fått kinesiska muren att se ut som en gipsminiatyr och agerat fotomodell i en kvart kunde vi börja masa oss mot en sovsal i närheten.

Väl där mötte jag upp med snagan Raena, tarkerna Zaanash, Isondil, Khadar, Troll, Glaranduil, Thagrim och Renisis.
Det visade sig att vi fick första parkett, bara ett stenkast från det mest och med en uppsättning som bestod av 80% Catahyaner 10% Valkyrare och 10% folk som senare flyttade i rädsla för den hord av barbarer och andra kaerlar som stulit deras sovsal.
Resten av den första kvällen gick åt till att installera sig, kritiskt bedöma musik på radion med Stinsen, försöka spela Hellgame lagom onykter och trött, och slutligen för att somna in under ett väldigt vacker bord.
Det visade sig att min resa ner hade på något sätt lämnat oss försvagade, (antagligen pizzan som var förgiftad) för när morgonen kom då jag skulle kvala till SM i Magic med min kumpan Stinsen visade det sig att ingen utav oss orkade röra sig en millimeter.
Trots åtskilliga försök till väckning, hjärt/lungräddning och adrenalin intravenitiöst kunde dom inte få liv i varken mig eller stinsfan, iofs spelade det ingen roll då vi antagligen vunnit allt ändå på ett eller annat sätt, men frågan kvarstår vad vår koma berodde på…

Istället vaknade jag upp ur min trans lagom till att klockan slog 14:00, med förnyade krafter och med fördömelsens horn i min näve väckte jag Stinsen och snagan Raena ur sin koma.
Trots att sminket såg ut som döden och skallen värkte som gräset växte vandrade jag, Stinsen och Raena ner på Linköping för att undersöka om det fanns några kulinariska äventyr man kunde utforska.
Efter att ha vandrat runt och svurit åt införandet av röda dagar och ryckt i systemdörren återvände vi tomhänta till huvudbyggnaden där aktiviteterna redan var i full gång.
Resten av dagen ägnade jag åt att släntra runt och beundra dom olika spelarnas kreativitet, väldigt rogivande att se på när andra individer försöker spöa varandra i diverse spel.
Jag gick även omkring och agerade psykiskt stöd åt dom krigsmän från SF Valkyr som gått vidare i Magic SM, samt stöttade Zaanash genom att inte göra någonting då han hela dagen gled runt och spelade Kellys Hjältar med en utvald styrka Catahyaner och annat folk.
På något sätt lyckades Zaanash ta hem en seger, fråga mig inte hur men jag skyller på att det var min närvaro vid spelbordet som gav motståndarna kalla kårar och en upplevelse över deras egen dödlighet, han skyller på skicklighet, för tur, det finns inte.
Dagen vid Catahya.net montern passerade lugnt, det blev en hel del riskspelande men tyvärr gick Novell tävlingen segt, men med hopp och galenskap gick jag och lade mig för att sova för att kunna gå bärsärk i diverse spel dagen efter.

Så reste sig vi återigen från vår dvala denna Fredag i nådens år 2004, det kändes som en Måndag men likt förbannat kravlade jag mig upp, sminkade mig provisoriskt och begav mig ut på jakt efter sysselsättning och annat.
Det visade sig att jag skulle bli sittandes ett bra tag vid Catahya bordet innan jag begav mig ut på jakt efter mina allierade, jag tappade bort Stinsen i röran och lyckades till slut lokalisera alla borta i den avslaget dekadenta delen av LinCon där Magic spelades.
Efter att ha rekryterat honom på ett korståg av galenskap begav vi oss in mot Linköping för att köpa proviant, batterier och i bästa fall en billig föda.
Vi vilade ut i en billig kopia av en park, (såg mer ut som en betaversion av Amazonas) lyssnade på diverse udda musik som Bob Marley och outtalbara grupper, innan vi återigen begav oss mot universitet för att slå verkligheten med häpnad.
Väl framme fick jag det dekadenta erbjudandet att delta i ett speltest av ett scenario skrivet av samma spelledare jag egentligen skulle ha spelat Kult med från början, jag tackade och tog emot och hade en rolig och givande spelafton.
Därefter blev det ett hårt och väldigt svettigt parti Tribes som spelades med Auryn^ och övriga catahyanerna, väldigt intressant och givande spel där kvinnorna var dom som stod för våldtäkter och misshandeln och männen mest byggde korgar och samlade mat (idealsamhället för Gudrun Schyman?).
Glaranduil och Troll tog hem någon form av seger med flest barn, själv kom jag absolut sist med en jävla massa mat men varken barn eller annat, trots ihärdiga försök med Zaanash som visade sig vara lika karg som Sahara.
Kvällen var långt ifrån slut, resten av kvällen satt jag mest och hängde i diverse mystiska rum för att hålla mig vid liv, kort sagt, många konstiga blandade spel, och även en del katatoni då min själ bröt sig lös och krossade mig med ett järnrör.

Så var det lördag, den egentligen sista dagen på konventet och jag hade inte allt för mycket för mig, men på något sätt blev jag uppsliten ur min skönhetssömn av Raena som ville sminka mig på bästa sätt med hjälp av sin till brädden fyllda väska.
Efter ungefär 1 timmes ansiktsbehandling samtidigt som jag försökte tova ut Raenas 3 meter hår med en borste som såg sina bättre dagar på 60-talet bröt sig Akira in i rummet med budet att vi skulle kvala i RoboRally.
Givetvis ställde jag upp i detta högkvalitativa vansinne och efter ungefär 4 timmars våldsam slakt och frenesi lyckades jag få ihop hela 7 poäng, en merit, dock hamnade vinnaren på 140 poäng, men han fuskade säkert.
Väl ute ur RoboRally träsket blev jag direkt uppraggad på nästan event, denna gången ett arrangemang av min moderförening SF Valkyr.
Trots denna kavalkad och frenesi av spel kom alla kortspels moder fram till slut och SF Valkyr höll för första gången i världshistorien (har ni belägg för att så inte är fallet låt oss veta) ett officiellt SM i ”Vi Dyker Med Hans Hass”.
Stämningen var på topp, korten var dragna, dom deltagande var jag själv, Rocking, Stinsen, Mopp, Akira, Alexis och Raena.
Kampen var hård och Pottvalar, Kapten Becker och Undervattenstelevisionen flög kors och tvärs över bordet, pokerstämningen var total och många stannade till för att bevittna denna giganternas kamp.

Tillslut kopplade jag ett grepp och fångade både Hans och Lotte Hass, Kapten Becker och Xarfia i en hand, och med ett hånflin samlade jag på mig både korallrev och giftiga djur på bara några få drag.
Jag slutade som nuvarande Svensk mästare i ”Vi Dyker Med Hans Hass”, en titel som är precis lika tung som den låter djup, tvåa kom Stinsen med 3 par och trea Akira.
Med mästartiteln i bakhuvudet tog jag på mig att spelleda ett äventyr i Kult, detta visade sig bli en riktig tillställning med hela catahyanska styrkan plus Stinsen.
Trots 0 förberedelse, strulande kopiator och avsaknad av i stort sett varenda pinal lyckades jag på något sätt genom att plocka delar ur ett gammalt äventyr och lappa på med inspiration skapa en hyfsat genomtänkt komplott.
Det vart mycket fotboll, mycket mystiska samband och mycket Zlatan, men efter ett tag så blev vi utkörda av B&G vars rum vi hade ockuperat.
Resten av kvällen tillverkade vi Mutant karaktärer som aldrig kom att användas, detta gav mig viss ångest men det kommer fler irl, jag skall nog se till att anordna något inom kort.
Jag gick och lade mig sorgsen i hågen över att detta vansinne av glädje och spelvanvett snart skulle vara över, men beslöt mig för att givetvis dyka upp nästa år igen.

Söndagen, hemresan, återhämtandet och avskedens dag, det hade vart en lång och givande tid tillsammans med andra Catahyaner och dylikt folk och stämningen var tillbakadragen dagen till ära.
Som bäst blev en Catahyamedlem Svensk Mästare i “Vi Dyker Med Hans Hass”, Zaanash Vann Kellys Hjältar efter en rejäl dos mental uppbackning och Catahya mer eller mindre vann spel-Sveriges uppmärksamhet, vilket var precis vad vi ville uppnå.
Efter en hel del avsked och andra tråkigheter återvända var och en till sitt, men tro mig, nästa år skall jag återigen stega in genom portarna med hornet och med kättingarna och visa upp hur en sann svensk mästare i “Vi Dyker Med Hans Hass” skall se ut.

Spelkonventets kommentar uppstod under Kult när Zaanash ryska missbildade gränsvakt möter Trolls finska fiskare på kajen.
Zaanash”Vad fan gör du här?”
Troll”Vad fan gör du här?”
Zaanash”Jag kom med containern där borta.”

Tack alla Catahyaner och speciellt tack Auryn^ och lincon crewet som både stod ut med oss och som gav oss ett underbart LinCon 2004, på återseende 2005.

Skal, utsänd Catahyan och Bard av SF Valkyr och dom Lerdalska skogarna.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *