Månadens visdomsord: Amber

15 december 2005

Så här i december vill jag fästa er uppmärksamhet på att världen inte är vad den synes vara. Egentligen är jorden bara en skugga bland många av den verkliga världen, den som vi bär inom oss som en aning, ett minne, en längtan. Den befolkas av varelser som för oss framstår som gudalika, evigt unga och med krafter utöver det vanliga – främst kraften att kunna glida mellan skuggorna, hela vägen hem till Amber, centrum för ordning och den skapande kraften. Och därifrån hela vägen till Ambers motpol, Kaos.

Sådan är världen beskaffad, hävdar Roger Zelazny i sin mästerliga serie om Amber, världen i mitten, hemvist för Mönstret och för den familj ganska oregerliga syskon, som alla är ättlingar till gamle kung Oberon. Amber-serien består av tio ganska tunna böcker. De fem första handlar om Oberons son Corwin, som i sviterna av en minnesförlust modell rejäl kämpar sig tillbaka till Amber för att försöka ta makten efter den försvunne kungen: Nio prinsar i Amber(Nine Princes in Amber), Vapen från Avalon (The Guns of Avalon),Enhörningens tecken ( Sign of the Unicorn), Oberons hand (The Hand of Oberon) samt Kaos hov (The Courts of Chaos). De följande fem har Corwins son Merlin som huvudperson och börjar med att Merlin en gång för alla tänker ta reda på vem det är som försöker ta livet av honom den 30 april varje år: Ödets trumfar (The Trumps of Doom),Ambers blod (Blood of Amber), Logrus tecken (Sign of Chaos), Skuggornas riddare (Knight of Shadows) och slutligen Makternas prins (Prince of Chaos).

Hela serien är berättad i första person, och sällan har jag sett det perspektivet så snyggt och stilsäkert behandlat. Det strikta jagperspektivet kan annars ge upphov till tydliga begränsningar eller en del märkliga situationer för att läsaren ska få reda på vad som händer, men vad Zelazny gör är att han utnyttjar de här begränsningarna och vänder dem till en styrka. Stora delar av berättelsen har varken Corwin eller Merlin en susning om vad som pågår, de blir lurade, överraskade och får gissa sig till händelseförlopp, vilket ger en väldigt realistisk touch. Dessutom använder Zelazny ett språk som är befriande fritt från fantasyklichéer, men desto mer fullt av torr humor och underhållande referenser till både det ena och det andra. Hela idén med Amber som den verkliga världen, den som vår egen värld bara är en spegling av, kan man misstänka är hämtad från Platonstankar om idévärlden, och att den gamle kungen av Amber har samma namn som Shakespeares gäckande älvakung kan jag inte tänka mig är en tillfällighet. Miljön är en blandning av modern nutid, historisk fantasytid, science fiction-liknande miljöer och surrealistiska drömlandskap, och stämningen är på topp mest hela tiden.

Slutligen några ord om huvudpersonerna. Första gången jag läste Amber-böckerna avskydde jag Corwin. Han är definitivt något av en antihjälte – brutal, egofixerad och maktlysten är bara förnamnet. Men något händer, och till slut kan man inte annat än älska denne färgstarke man. Merlin bleknar en smula bredvid sin far, och seriens andra halva är också något svagare än den första. Corwin är en krigare, maktmänniska och ledartyp, medan Merlin är mer intellektuell, en magiker snarare än svärdskämpe. Men båda är definitivt intressanta och roliga att läsa om.

Så, för dig som önskar dig en rejäl djupdykning i någonting under jul- och nyårshelgerna – ta en tur till Amber. Givetvis rekommenderas originalspråket, och då kan jag också tipsa om samlingsvolymen The Great Book of Amber – the Complete Amber Chronicles, 1-10. Något att önska sig i julklapp, kanske?

Fem-i-topp: Amber-favoriter

1. Corwin
Förstås. The one and only.

2. Julian
Corwins minst lika osympatiske bror, ägare till jättehästen Morgenstern.

3. Fiona
Den rödhåriga, smarta systern.

4. Random
Den trummande trickster-brorsan.

5. Enhörningen och Dworkin (dött lopp)
De mystiska figurerna bakom allting.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *