Månadens visdomsord: Glada böcker och Charles de Lint

1 mars 2008

Nyligen så startades en tråd i det allmänna forumet som handlade om vad som är meningsfullt i livet. Det fick mig att tänka lite mer på ämnet än vad jag brukar och om sanningen ska fram så tänker jag fortfarande. Mitt tanketåg har delat på sig flera gånger och ett av spåren ledde till vad som är meningsfullt i böcker. Ett tilltalande språk, goda personporträtt, stämning, handling och så vidare. Många är de sakerna jag brukar tänka på när jag lägger mig ner i min säng för att läsa, medvetet som omedvetet. Det finns en någorlunda fast standardlista för saker jag tar upp när jag sedan skriver en recension. Sådana där saker som jag själv är intresserad av att veta när jag läser andras recensioner. Men det är ofta en sak jag och många andra sällan nämner direkt. Något som är högst meningsfullt, om än långt ifrån nödvändigt. En boks förmåga att göra läsaren glad.

Det finns många sätt att tolka en gladhetskänsla i samband med böcker. För en sådan notorisk läsare som mig så är själva läsandet nog för att göra mig på bättre humör. Men det blir allt som oftast något som ligger där i bakgrunden, eller snarare något jag står på och utifrån den här grunden fördjupare jag mig i en fiktiv värld. Det finns en mängd av astronomiska mått som jag kan hitta i böcker, utöver glädje. Jag blev inte direkt glad av att läsa slutet på George R.R. Martins Fevre Dream, som nästan rörde mig till tårar. Det var en behaglig och uppskattad upplevelse, men den var inte glädjande. Samma sak med Ellen Kushners Thomas the Rhymer, som hade en liknande effekt på mina känslor. Jag blev absolut inte glad av att läsa om Margaret Atwoods dystra framtidsvision i Oryx and Crake, även om det var en bra bok för det. Att någon slags distinkt glädjekänsla ska följa med den bok jag läser, utöver att det är en välskriven bok, är något jag sällan förväntar mig. Men när det händer så är det sannerligen värt att nämna.

Nyligen så fick jag för mig att läsa om den första fantasyromanen jag läste på engelska, Trader, av Charles de Lint. Det var ett kärt återseende och det kändes ungefär som att hälsa på gamla bekanta. Känslan av nostalgi ska inte underskattas, men boken hade precis samma effekt på mig som när jag läste den för första gången. Den gjorde mig glad. Jag tror att det kan ha varit just den känslan som fick mig att köpa fler böcker av de Lint och sedan rullade snöbollen bara vidare ner för det oändliga berget. Nu sitter jag här, med fler böcker omkring mig än jag för fem år sedan förväntade mig att läsa i hela mitt liv. Det är böcker av alla olika slag och storlekar. Men en sak har inte förändrats sedan starten. Hyllan, som nu är överfull, med de Lints alster är den jag vänder mig till om jag ska leta efter läsning som gjort mig glad.

for all those
who seek light
in the darkness

for all those
who shine light
into the darkness

Såhär inleds novellsamlingen Moonlight & Vines och såhär skulle man kunna inleda nästan varenda bok i Newford-serien. Det är inte så att de Lint bara skriver om gröna ängar, strålande sol och lyckliga dagar. Newford, det vill säga den fiktiva stad som böckerna och novellerna utspelar sig i, är snarare full av mörka teman och tragiska liv. Drogmissbruk, barnmisshandel, övergrepp, utanförskap och liknande problem står ofta som teman. Något sådant som incest och pedofili tas upp. Men det hindrar inte berättelserna från att alltid ha något underliggande hopp i sig, ett ljus i mörkret. Det här ljuset är något som de Lint är expert på att förmedla till läsaren, vare sig han skriver en novell på några få sidor eller en roman på flera hundra. Även om boken inte är så himla originell och även om den spricker lite i sömmarna så blir den ändå värd att läsa på grund av denna lilla glädjeframkallande egenskap. Charles de Lint är den författare jag läst absolut mest av men jag skulle däremot inte kalla honom den bästa jag har läst. Om jag tar stickprover i hans författarskap så är han jämförelsevis relativt medioker, med flera rentav kassa böcker. Men när han är på topp, speciellt i novellform, så är han absolut värd att nämna bland de bästa. Trots berg- och dalbanan i kvalité så återvänder jag dock ständigt. Vilket inte är någon underdrift, med trettien böcker av honom i hyllan. Men det är oftast den där framkallan av glädje som lockar mig. Det och att det finns en chans att jag får läsa något, spelar ingen roll hur litet, om the Crow Girls.

Det finns inte någon litterär gestalt som har trängt så långt in i mitt hjärta som Maida och Zia, the Crow Girls. Det finns nog inte ens en värdig tvåa. Varenda gång det här paret, som inte är syskon och absolut inte tvillingar, men som ändå ser så lika ut att få kan skilja dem åt, dyker upp i texten jag läser så börjar jag antingen le glatt eller flina fånigt. The Crow Girls håller så mycket lycka inom sig att det ständigt bubblar över. Det sägs i böckerna att man förändras inombords bara man ser dem. De är små, som barn i de flestas ögon, går klädda i slitna kläder, har relativt mörk hy och håret i blåsvarta spikar. Allt som oftast syns de som glada till bristningsgränsen, oskuldsfulla och allmänt spralliga. Det är dock bara en del av deras yta. Someplace to be Flying, kanske de Lints bästa bok, kanske på grund av the Crow Girls, börjar med att de båda oskyldiga flickorna mördar en man, genom att kallblodigt sticka en fickkniv i hans rygg. Senare får man höra en historia om hur världen kom till och hur de första som föddes i den tittade upp i trädet ovanför dem och såg att the Crow Girls redan var där. Maida och Zia är inte riktigt vad de först verkar vara.

The Crow Girls står för allt som jag finner positivt med glada böcker. Men jag vill inte ta bort mer mystik ifrån dem än jag redan har gjort. Den är inte min att ta bort. Deras närvaro är alltid ett lyckopiller i min läsning. De är så underbara att jag inte kan låta bli att sno lite av deras överbubblande glädje. Och det kan vara lika meningsfullt som något annat i en bok.

Fem-i-topp: Vad som gör mig glad i böcker

1. The Crow Girls
Hur kan man bli något annat?

2. –

3. –

4. –

5. Något annat…
… kanske är värt att placeras här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *