Månadens visdomsord: Luca Turilli – Terror genom skrift

14 januari 2006

Visdomsorden för januari månad är som ni kanske märker ord från en person som i vanliga fall inte tillhör litteraturstaben. Det ligger nämligen till så att jag har fått äran att figurera gästskribent denna månad och inte helt oväntat kommer därför dagens visdomsord ha en viss musikalisk klang över sig. Det jag hade tänkt ta upp idag är något som många, däribland jag själv, anser vara det sämsta litterära verket genom tiderna, nämligen Luca Turillis “Emerald Sword Saga”. För er som inte känner till det så är detta den saga som ligger till grunden för Turillis bands (Rhapsody) texter men varje album har italienaren knåpat ihopa ett gäng rader för den lyssnare som är sugen på överkurs.

Vi har alla plågats av människor som inte förstår sina begränsningar i våra dagar. I regel brukar det vara musiker som tror att de kan skådespela eller skådespelare som tror att de kan sjunga. Praktexemplet på det här gick för övrigt på TV för några dagar sedan, Mariah Careys kalkonrulle “Glitter”. Men faktum är att jag är beredd att påstå att Luca Turillis författarskills ligger ett par nivåer under nämnda Careys skådespeleri. “The story still has to be written…” är meningen som avslutar mannens första del i serien om smaragdsvärdet. Jag antar att detta är italienarens sätt att på sin knackliga engelska skriva att fortsättning följer men det ligger faktiskt en hel del i den meningen. Jag kan personligen nämligen inte urskilja någon historia i den orgie klyschtermer som sytts ihopa till meningar för att sedan staplas ovan på varandra i stycken. Ta första stycket (ett väldigt kort stycke skall tilläggas) som exempel. Här lyckas den hockeyfriserade italienaren få in följande klassiska power metal-termer i sin historia:

Chaos, fire, blood, rivers of blood, times of darkness, times of bloody battles, Holy alliance, hellish army of the bastards, Black king, god of war, dark mountains, conquest of…, the holy citadel, enchanted lands, ancient keeper of the secret, the powerful weapon, the decider of destinies.

Allt detta sker på sex raders text, i en CD booklet (12*12 cm). Och den gode Turilli skäms verkligen inte för sig. Trots att jag tog upp det här i min artikel om fantasymusik från medelhavet är det värt att nämnas igen. Stölderna från mer kända verk är direkt löjligt uppenbara. Irengard är praktexemplet men Ancelot ligger inte speciellt lång efter. På tal om platser och karaktärer i Turillis värld finns här ett par godbitar jag skulle vilja kasta lite strålkastarljus på. Förutom nämnda Irengard är det svårt att inte skratta när man ser att ondingarnas tillhåll kallas “Lands Of Chaos”. Fantasin vad det gäller karaktärsnamn slår också alla rekord då det bl.a. finns en herre som heter “The Nordic Warrior”.

Engelskan är kass, storyn är obefintlig, karaktärerna har ingen personlighet och aplöjliga namn. Det enda som egentligen imponerar är att Luca Turilli har ett snudd på sanslöst stort ordförråd av klyschor. Men någon författare det kommer han aldrig att bli, trots att han, enligt bandets hemsida, ofta jämförs med Tolkien… Avslutningsvis tänkte jag ge ett smakprov på en mening som vittnar om mannens litterära kvaliteter:

“What is told between these pages destined to memorise was written by the wise tell you about the brave warrior of Loregard, the son of holy ice, and his search of peace, the last hope for the salvation of beyond the ivory gates located some where in the lands of chaos, and to open old hand of Aresius of Elgard before god of another incredible epic deed.”

Förbaskat synd att julafton redan har varit för Turilli verkar ha ont om punkter hemma i Italien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *