Månadens visdomsord: Philip Pullmans “His Dark Materials”

15 april 2005

Även den här månaden inleder jag med ett minne, men av något nyare slag. Det här utspelar sig en dag på gymnasiet. Skoltrött som jag var kände jag inte för att vara kvar, så jag gick helt enkelt därifrån. Jag satte mig på tåget, åkte in till stan, gick till närmaste McDonalds för att äta skräplunch och där – bland skrikande barn och lukten av flottig mat – hade jag en av mina bästa lässtunder. Mannen jag har att tacka för det heter Philip Pullman och boken jag läste heter The Golden Compass (finns även utgiven som Northern Lights och på svenska heter den Guldkompassen).

The Golden Compass inleder trilogin His Dark Materials (Den mörka materian), som börjar i en värld som liknar vår men är annorlunda på flera sätt. Innan trilogin är slut har handlingen hunnit svepa genom både vår egen värld och flera andra. Huvudpersonen i böckerna är Lyra, en ung tjej som växt upp bland professorerna vid Oxford. Det är ett liv hon trivs ganska bra med, men snart rycks tryggheten undan på de mest brutala sätt. Barn försvinner i staden och Lyras vän Roger är ett av dem. Lyra bestämmer sig för att rädda honom, och snart förstår hon att de försvunna barnen bara är en liten del av något som är oändligt mycket större.

Vad jag uppskattar mest med His Dark Materials är alla fantasifulla och originella inslag och så självklart det som drar mig till fantastisk litteratur över huvud taget: där finns känslan av att upptäcka något helt nytt, av att ridån går upp och bakom den finns en helt annan värld att utforska. Känslan av att marken rycks undan under mina fötter, allt välts över ända och när jag landar igen ser allting lite annorlunda ut.

Det var ett par år sedan jag läste The Golden Compass och av någon anledning blev det inte av att jag läste de två efterdöljande delarna,The Subtle Knife (Den skarpa eggen) och The Amber Spyglass(Bärnstenskikaren). Så fick jag några år senare hela trilogin i julklapp av en kompis, som förälskat sig totalt i den. När jag slog upp första sidan undrade jag om jag skulle få samma känsla igen. Ju mer jag läser, desto mer kritisk blir jag och desto mer sällan hittar jag böcker som verkligen förmår gripa tag i mig. Men jag oroade mig i onödan. Det var fortfarande en lika härlig berättelse, fortfarande lika lätt att sjunka in i. Och bok nummer två och tre är ännu bättre. När jag började närma mig mitten av The Amber Spyglass tänkte jag på den hela tiden när jag inte läste. Den skrek efter att bli läst, och min hjärna skrek efter att få gå hem från jobbet och dyka in i berättelsen igen. Det är inte ofta jag läser böcker som har en sån ren, magnetisk kraft.

Ja, det här är en helt och hållet okritisk hyllning. Jag kan helt enkelt inte skriva om de här böckerna på något annat sätt.

Fem-i-topp: Pullman-prylar

1. Lyra
Tuffast av alla.

2. Daimoner
I Lyras värld är alla människor bundna till ett djur, som vi till våra

3. Kniven med den skarpa eggen
Vem vill inte ha en kniv som öppnar vägen till andra världar?

4. Pansarbjörnar
Isbjörnar med pansar är ju bara för häftigt.

5. Mrs. Coulters apa
Älskar att hata honom.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *