Månadens visdomsord: Ursula K Le Guin

15 maj 2005

Ursula Le Guin.

Ni väntade er det, eller hur? Jag har väl tjatat om henne till leda redan i diverse forumtrådar, recensioner och – för er som träffat på mig där – mailinglistor.

Ursula Le Guin är en fantastisk författare. En del kanske inte håller med mig. Hon är en författare som låter saker ta den plats och tid de behöver, och många av hennes böcker kan upplevas som långsamma och aningen händelselösa. Jag har själv känt så inför en del av hennes produktion. Men faktum kvarstår. Det hon förmedlar bär man med sig.

Jag upptäckte Ursula Le Guin i de tidiga tonåren. Det allra första jag läste av henne var förmodligen de tre första böckerna om Övärlden, men snart upptäckte jag att hon a) hade skrivit en massa rasande bra science fiction, och b) var en underbar novellförfattare. Jag läste nog allt jag hittade på den lokala bibliotekshyllan – allt i svensk översättning, förstås. På andra sidan drömmen, Rocannons planet,Shevek, Där världen kallas skog och inte minst Mörkrets vänstra hand var sf-romanerna jag reste genom världarna med. Berättelser från Orsinien lät mig möta människoöden som (nästan) utspelade sig på Jorden. Så småningom började jag läsa hennes böcker på engelska och insåg, föga oväntat, att de var ännu bättre än jag hade trott dem vara.

En av anledningarna till att jag älskar Le Guins böcker är att hon hela tiden skriver om det oväntade. Den första aha-upplevelsen var när man insåg att i stort sett hela persongalleriet i Trollkarlen från Övärlden bestod av färgade personer. I Mörkrets vänstra hand (The Left Hand of Darkness) undersöker Le Guin könsroller genom att låta befolkningen på planeten Gethen vara androgyna, med förmågan att bli antingen män eller kvinnor när de kommer in i vad som bäst kan beskrivas som en brunstperiod. Hur ovant detta är för läsaren inser man när en av personerna, som åtminstone jag hela tiden upplevde som ”manlig”, antar kvinnliga former i samband med en sådan brunst.

Och så där håller hon på. Ofta med det mest oväntade perspektivet, ofta med de svåra lösningarna. Hon låter sina karaktärer åka på inre resor av olika slag, och hon kanske inte är den sortens författare som fyller sina böcker med rafflande action. Men hon är den sortens författare vars karaktärer lever vidare långt efter det att man har läst ut böckerna.

Fem-i-topp: Le Guinska raser att minnas

1. Drakarna
Övärldens luftvarelser. Coolast är förstås Kalessin, den äldste.

2. Blodsugarna på Rocannons planet
Vackra, bevingade och riktigt otrevliga.

3. Invånarna på Gethen
Växlar mellan könlösa, manliga och kvinnliga.

4. Invånarna på Athshe
Skogsplaneten Athshes grönpälsade urinvånare.

5. Koyotkvinnan och andra mänskliga djur
eller djuriska människor i den amerikanska öknen.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *