Medeltidsveckan – ett minne för livet

11 augusti 2003

Det är kväll och jag har nyss kommit hem från fem hektiska dagar i Visby. Mina tankar strövar fortfarande omkring på stadens kullstensbelagda gator, över K-brunnar och förbi A-brunnar, förbi stånd efter stånd med brända mandlar, läderarbeten, pilbågar och linnekläder. Överallt ser jag människor, de flesta i medeltida kläder; såsom dok, mantel och pösiga byxor i linne eller lin.
Över Strandgärdet, strax utanför ringmuren, klingar en applådåska av och en riddare till häst skrittar tillbaks till sin väpnare efter en dust på tornerspelsplatsen. Tretusen människor har samlats för att se riddarna slåss till sina kvinnors ära. Deras lansar och svärd riktar sig mot äpplen och ringar, men inte desto mindre är dånet öronbedövande när publiken jublar ut sitt bifall.
Mina tankar strövar vidare längs havet och svänger efter en stund in genom ringmuren igen. På Gotlandsänget har gyckelgruppen Jauvet upprättat ett tält och är ifärd att spela upp sin vansinniga pjäs Ivanholm (efter Ivanhoe). Världens sämsta pjäs, säger de. Gå ifrån innan det är försent, uppmanade de tjugo minuter innan pjäsen börjat. Men ändå trängs tvåhundra personer på marken framför det lilla tältet, varifrån pjäsen utspelar sig. Sällan har jag skrattat så mycket som jag gjorde där, jag fick torka bort mer än en glädjetår.
Pjäsen är slut och min vandring fortsätter längs Visbys gator. Här och där står en gatumusikant eller en gycklare som livnär sig på en veritabel enmansshow. Var än jag styr mina steg möter jag muntra medeltidsmänniskor, ivrigt samspråkande om det senaste de gjort eller vad de snart kommer att göra. Aktiviteterna tar aldrig slut och festivalandan stegrar sig alltmer vad dagen lider.
Det börjar bli kväll. Jag och mitt sällskap har letat oss in i Kapitelhusgården där vi köper varsin klosteröl och börjar spela kort. Två säckpipesspelare tar ton i centrum av gården. Snart har en skara sällat sig till dem och vi sitter och smuttar en bit bort, ifred under en poppel. Solen har sjunkit ned under horisonten och vi driver vidare till nästa värdshus.
Vox Vulgaris, fem unga medeltidsmusiker brakar loss på ovanvåningen i värdshuset. Stämningen är underbar. Cigarröken virvlar omkring runt en dragig taknock och sorlet från sextio ystra medeltidare når till kullerstensgatan utanför. Cider konsumeras, och vatten av andra, däribland mig – för en gångs skull – men likväl känner jag mig berusad. Jag kan inte tänka mig ett trevligare ställe att vara på.
Runt klockan två på natten styr jag och mitt sällskap stegen hemåt, efter en stunds reflekterande på en stenig strand. Mantel har värmt mig på stranden när vindarna tagit i, kanske har jag frusit då och då men jag har varit för upptagen med att tänka tillbaka på dagen som har varit. Vetskapen om att ännu en dag i Visby väntar mig värmer mig mer än manteln.
Jag somnar in i en cell i det gamla fängelset, som nu är omdanat till ett vandrarhem. Ett par hundra meter bort, utanför vandrarhemmets väggar har inte Visby tystnat. De ungdomar som hör Visby till och som inte har något intresse av medeltida bestyr vågar sig nu ut och dagens moderna musik strömmar ut ur högtalarna, ned över hamnen och båtarna som är förtöjda vid kajen. Festen i Visby pågår dygnet runt, någonstans, 24/7. Men på natten sover jag djupt. Ännu en medeltida dag är att vänta, och den vill man inte missa.

Hemma från Visby – orden klingar dåligt. För andra året i rad är jag där och självklart ska jag dit nästa år igen. Jag missade IRL-träffen med Catahyafolket, men tiden försvann för mig någonstans mellan norra och södra muren. För er som inte har varit där rekommenderar jag medeltidsveckan starkt. Bli medlemmar i Enhörningens lajvklubb och delta i deras lajvläger. De har sitt läger strax österut om östra ringmuren, tio minuters gångväg. Eller sälla er till campingen, fem minuters gångväg norr om norra ringmuren. Fängelset fungerar likaså, även om det var lite för dyrt för min smak. Nästa år ska jag bosätta mig i en buske och spara in bo-kostnaden. Men det blir säkerligen lika trevligt för det.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *