Musiken och Sagan …

19 februari 2008


Min goda vän och på många sätt mentor Johan (även känd som den mäktige
Brandoch Daha) skrev i Upsalafandoms blogg idag ett ypperligt inlägg som jag bara fick lov att dissekera på episk nivå på grund utav dess tydliga krock med min egen utbildning, natur och uppväxt. Detta är en artikel helt baserad på mina egna tankar och åsikter och jag baserar den lite löst på den tankegången som Johan sublimt sparkade igång i min gröna lilla hjärna. Johan är en skrivare av världsklass och själv är jag en fattig och galen arkeolog, dessutom är mitt språkbruk en smula vättefierat efter år av sluga planer så lev med mig om det är svårt att hänga med.Som sagt var, imorse när vättarnas överhärskare och tillika översteprästen från Tuna-kulten bläddrade runt i Catahyas musikala forum fann jag en post av Vinter som länkade mig till herr Brandoch Dahas blogg på nätet. Där fanns ett intressant inlägg där Johan hävdar att det inte finns något som heter Fantasy/SF musik och att:

    Musik är en konstform som inte berättar något, med väldigt få undantag. Visst säger den något, uttrycker något. Men den är inte narrativ.

Jag satte min morgongröt i halsen av ren och skär förvåning över denna otroligt dristiga och vågade kommentar. Jag som forskare inom forntidens historia hade lust att hugga ut mina ögon med stridsmoran i ren och pur sorg och sedan gå bärsärk på mina kvarlevor med en slö matsked! Att musik inte är narrativ är något som jag personligen mår mentalt dåligt av att höra och det säger inte lite med tanke på min uppväxt i dom sumpiga träskamarkerna av pur skönhet runt trakterna vid Siljan. Dock så har han oändligt fel, musiken är och förblir en utav många levande former utav berättande och det är inte länge sedan skaldekonsten fortfarande levde ibland folk och fä. Ett tydligt exempel är vår egen Carl Michael Bellman som med luta och egenhändiga kompositioner förtäljde berättelser ur Stockholms krogvärld för dom som tog sig tid att lyssna. Berättelser som förtäljs över instrument är knappast något nytt. Skaldekonsten som vikingatidens diktare använt sig av är en form utav berättande som antagligen var satt till komp eller musik, och på samma sätt finnes dom bardiska traditionerna vid de engelska/irländska härskarmakterna. Även operan är ett sätt att använda sig av musiken för att häva fram en berättelse till sång och musik, man behöver inte förstå italienska för att förstå vad en opera vill förmedla. Vad jag vill ha sagt är narrativ musik FINNS och den är otroligt mycket vanligare än man tror. Och nu till några exempel på nutida narrativ musik, både instrumental och med lyrik.

Bal-Sagoth: Bal-Sagoth är ett engelskt band som spelar en form utav symfonisk black metal med en episk saga invävd i varje enskiljd skiva. Varje album dom har släppt har fört denna fantastiska saga i Robert E. Howards fotspår med krigare, hjältar, gudar och onda krafter som söker ta världen i besittning. Med hjälp utav skickligt utarbetad musik lyfter dom verkligen känslan av saga till en helt ny nivå. Riktigt bra fantasymusik.

Dagorlad: Dagorlad är ett belgiskt svartmetallband som är relativt okända utanför den stora scenen. Dagorlad är återigen ett band som skrev en hel historia och inneslöt den i ytterst stämningsfull musik. Sagan om skogsmannen Mallek och hans uppdrag att störta Zul-Dhar är och förblir en klassiker i min skivsamling, gillar man Bal-Sagoths tidiga skivor är Dagorlad helt klart nästa steg i utvecklingen.

Autumn Tears: Ett amerikanskt band som gör neoklassisk musik med angeliska teman som i skivorna Love Poems for Dying Children Act I, II, III berättar den sorgliga historien om Autumn och hennes sökande efter porten till trädgården av krystallina drömmar. Ett sorgligt och ytterst rörande epos som verkligen både berör och förtrollar. Jag är själv ett stort fan av allt dom gjort och det var med sorg jag fick veta att dom splittrats sommaren 2007.

Paysage D Hiver: Skivan Die Festung är en orgie i tung, mörk och otroligt stark black ambient som på sitt sätt berättar en historia om dom olika karaktärerna som alltid förknippats med vintern och den mörka kylan som sveper in (om inte annat i norra delarna av landet). Kanske inget för den som gillar ren och klar musik men väl värd att undersöka om man känner för experimentell musik.

The Unquiet Void: Jason Wallach som står bakom The Unquiet Void beslöt sig för ett tag sedan att släppa en Trilogi tillägnad skräckförfattaren H.P. Lovecraft. Med hjälp utav sublima ljudlandskap och en inbakad känsla av just kosmisk fasa lyckas han otroligt nog skapa en musikalisk upplevelse som verkligen vandrar tätt i Lovecrafts fotspår. Alla skivor är tyvärr slutsålda men jag rekommenderar ändå att försöka få tag på dom, en upplevelse way beyond imagination.

Narsilion: Narsilion är ett spanskt band som knyter starka band till den mer folkloristiska sidan av sagorna. Älvor, enhörningar och andra magiska väsen (dock inte vättar >:[ ) har alla viktiga roller i en musik som lever och andas sagor. Speciellt skivan Arcadia är viktig att lägga på minnet då den berättar en poetiskt framhävd saga om Arkadien, den klassiska världens namn på det övernaturligas rike.

Summoning: Behöver knappast någon presentation, Summoning är och förblir ett band som utan sin koppling till Tolkien inte skulle ha existerat. Protector som är en utav dom två drivande medlemmarna härleder ständigt till att det var Tolkien och hans rika värld av sagor som drev dom till att göra skivan Lugburz. I min mening är Minas Morgul en utav dom bästa fantasyskivorna som går att köpa för pengar. Med tunga trummor och bombastisk musik för dom fram texterna från Tolkiens värld på ett nytt och episkt stadie, detta är narrativ musik i hög form. Lyssna bara på The Legend of the Master-Ring från Minas Morgul om ni inte tror mig.

Well, så vart vill den galna vätten komma med allt detta? Jag vill starkt och tydligt hävda att musik, såväl med som utan lyrik, kan och ofta är narrativ. Det finns mängder av musik med starka anknytningar till Fantasy och SF. Jag vet att Johan generaliserar det enormt när han skriver om bandet [insert random episkt klingande namn här] som har en [insert random fantasybild här] som omslag på sin oändligt fantastiska skiva och sjunger om ändlöst episka [insert random fantasytingest här] och sen hävdar att musik är en form frånskuren från den narrativa skolan. Men tyvärr Brandoch Blaha, du har fel. Musik och narration har hört ihop långt innan det antika Grekland krälade ur sina mörka tider till ljudet av lyror och sång. Listan kan göras lång men musik som skrivs och andas fantasy finns överallt, det gäller bara att förstå att det finns narrativ fantasymusik och det finns musik med fantasytema, Bal-Sagoth tillhör dom tidigare, Blind Guardian dom senare. Att hävda något sådant vore som att säga att filmmusiken är onödig, den fyller ju ändå ingen funktion rent bildmässigt sätt i en film så varför finns den där? Jo som ett verktyg för att lyfta fram en sagas handling, när skurken kommer in i ett rum blir det någon tuff halvond slinga, när familjen träffas vid maten lite skeva normal lounge musik och när den sista apokalyptiska slutstriden inträffar blir det alltid någon tuff adrenalinpumpande musik som förmedlar precis vad som komma skall, nämligen episkt och fullständigt slumpmässigt våld mot diverse mer eller mindre noggrannt utvalda kroppsdelar i X antal minuter.

På samma sätt är sagan och musiken sammanlänkade i den narrativa musiken som lever och andas sitt eget liv. När jag själv som musiker sätter mig ner med instrumenten för att skapa musik har jag alltid en stämning i huvudet, oftast på samma sätt som när en författare skriver sin novell behöver jag ett landskap, en pool av inspiration från vilket jag plockar melodier. Sfärer av ljud och en generell stämning skapas på samma sätt som en författare skapar sin stämning i en novell. Den enda direkta skillnaden är att författaren jobbar med ett mycket, i min mening, enklare redskap. Så författande i all ära men vad skiljer sig egentligen en musikers komponerande från en författares författande idag? Inte mycket, vi bara arbetar med olika redskap.

Nu skall jag återgå till att muttra åt stadsskallar och forska, tack för visat intresse och på återseende.

PS. Jag är helt övertygad om att det kommer att finnas mycket att debattera om runt detta ämne, feel free att delta i diskussionen på musikforumet, det är därför det finns där! :)

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *