Natur och Kultur: från Jordan till Donaldson

30 april 2006

Fantasyutgivningen i Sverige har på senare år huvudsakligen dominerats av två förlag: Wahlströms och Natur och Kultur. Medan Wahlströms har gått på en ganska säker och enformig linje, bjuder Natur och Kultur däremot på en mer blandad kompott.

Det är visserligen Natur och Kultur som ger ut fantasyvärldens just nu kanske mest häcklade författare, Robert “it’s going to be a trilogy” Jordan, eller James Oliver Rigney, Jr., som han egentligen heter. Det är synnerligen svårt att se deras bästsäljande marathonserie som någonting som har tillfört fantasygenren någonting speciellt och unikt.

Samtidigt är det också Natur och Kultur som har introducerat Stephen Donaldson på svenska. Huruvida den tredje krönikan om Thomas Covenant och landet, dit Donaldson 2004 återvände med The Runes of the Earth mer än tjugo år efter den avslutande boken i den andra krönikan, över huvud taget kommer att översättas till svenska återstår att se, men oavsett så står Donaldsons mörka stil med en på många sätt oerhört osympatisk huvudperson för någonting nyskapande inom genren — det brukar sägas att han refuserades av fyrtiosju förlag innan han slutligen fick den första boken i serien utgiven. Tyvärr är han också författaren till den betydligt mindre originella (men mer spegeltynga) serien Kampen om Mordant.

Band Natur och Kulturs mer ungdomsinriktade fantasy finns Philip Pullmans trilogi Den mörka materian. Pullman fick, huvudsakligen för den här trilogin, dela det första Astrid Lindgren-priset och det var en riktigt välförtjänt vinnare. Den mörka materian är innovativ, fantasirik och väldigt samhällskritisk i sin syn på kyrkan. Många har sett den som en motpart till C.S. Lewis septologi Narnia, som ibland kallas för kristen propaganda, delvis på grund av att Pullman flera gånger gått till attack mot Lewis verk. Här finns också Jonathan Strouds trilogi om Bartimaeus, där Amuletten från Samarkand och Golems öga hittills har hunnit komma ut.

Joy Chant, en pseudonym för Eileen Joyce Rutter, släppte 1970 ut en mindre ungdomsfantasyklassiker vid namn Red Moon and Black Mountain som trettio år senare skulle komma att ges ut på svenska av Natur och Kultur.

På originalspråk har Natur och Kultur hittills gett ut en roman: Christina Brönnestams Svart eld, som är långt ifrån en typisk fantasybok och håller sig borta från den posttolkieniska fantasyns vanligt upptrampade hjulspår. Istället är svartsjuka och familjeproblem centrala, och magin är sällsynt och svårfångad.

Robin Hobb (som egentligen heter Margaret Ogden) är med goda skäl känd för sina lysande personporträtt. Även om hennes böcker tyngs av att vara alldeles för långa för sitt innehåll är Hobbs stjärna på fantasyhimlen välförtjänt: hennes skildring av FitzChilvary (på svenska Sonen) i Fjärrskådartrilogin kan vara ett av de närmaste porträtten genren har att bjuda på. Det blir inte sämre av att Handelsmännen och de magiska skeppen även den är något av det bästa inom fantasyn som har översatts till svenska på senare tid.

Ser man till den framtida utgivningen ser det ljust ut: enligt uppgift skall man översätta och ge ut China Miévilles mästerverk Perdido Street Station och Steph Swainstons fantastiska debutroman The Year of Out War. Miéville ligger i gränslandet mellan fantasy och sf med sin skildring av staden New Crobuzon och det som sker där, medan Swainston skriver om en drogmissbrukande kurir med vingar i en utdragen förtvivlad kamp mot insekter man inte vet varifrån de kommer. Titlar som kan höja kvaliteten på en redan helt okej utgivning.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *