Rockoperans framfart

6 maj 2006

De så kallade rockoperorna har under de senaste sex åren kommit att bli lite av ett fenomen och något av ett forum där storheter inom en genre samlas för att göra något storartat tillsammans. Konceptet är egentligen inte helt olikt de välgörenhetslåtar som var populära under 80-90-talen men istället för en låt om fred på jorden och intäkter som går oavkortat till behövande får vi nu hela album i fantastikens tecken som visserligen inte alls har några ambitioner att lösa världens orättvisor men som fyller en ack så viktig funktion som spridare av verklighetsflykt. För visst blir det mer inlevelse och mer personligt när man faktiskt får höra de olika karaktärerna i historien bolla repliker mot varandra? Det blir dessutom inte sämre när dessa repliker levereras av några av genres absolut bästa sångare. Det är i alla fall min åsikt och därför tänkte jag nu titta närmare på innehållet i några av de rockoperor som sett dagens ljus sedan år 2000. Fokus lägger jag på story, texter och hur dessa fungerar i symbios med musiken.

Avantasia (Tobias Sammet)

Det känns logiskt att börja med det projekt som gav upphov till rockoperans lavinartade framfart, Tobias Sammets Avantasia. Den här skivan tar upp historien om munklärlingen Gabriel som arbetar med att undersöka och avrätta misstänkta häxor. När han en dag till sin förtvivlan upptäcker att hans styvsyster Anna blivit fängslad i “tornet” börjar han ifrågasätta munkarnas sysselsättning. Det hela leder till att han läser en, av munkarna, förbjuden bok vilket han fängslas för. I fängelsehålan skapar han bekantskap med en vis druid som får honom att inse att munkarna har fel om hans styvsyster och beslutar sig därför för att fly för att rädda Anna. Företaget verkar emellertid lönlöst då tornet är väl vaktat varpå druiden, Vandroiy, tar Gabriel (eller Gabriels själ för att vara mer exakt) till en främmande värld kallad Avantasia varifrån den unge avfällingen tar upp kampen för att rädda livet på sin styvsyster.

Eftersom jag inte är någon expert på att förmedla innehållet i litterära verk vet jag inte om det framkommer hur bra och genomarbetad historien till Sammets episka mästerverk är. Konkurrensen från genrekollegor som gett sig på att skriva egna historier till sina skivor tidigare är visserligen minst sagt ljummen men detta faktum till trots vågar jag påstå att tysken är god vän med pennan. Samspelet mellan Sammets saga, lyrik och musik är fullkomligt lysande och sitter man med bookleten redo när man lyssnar igenom skivan och följer med i de olika akterna blir upplevelsen alldeles magnifik. Det skadar givetvis inte att låtmaterialet är av allra högsta klass (vilket man kan läsa mer om här och här) och att skådespelarstaben/vokalisterna samtliga är lysande. Eller vad sägs om framträdande från Michael Kiske (ex-Helloween), betraktad av många som världens genom tiderna bäste power metal-sångare, David Defeis (Virgin Steele), med sin karismatiska lejonstämma, och Oliver Hartmann (ex-At Vance), mannen med det löjligt breda registret och en av undertecknads personliga favoriter.

Genius (Daniele Liverani)

En person som länge hade en idé om att sätta upp en rockopera var den dåvarande okände italienaren Daniele Liverani. Med lokala musiker satte han under slutet av 90-talet ihop sitt projekt men det dröjde till Avantasias genombrott 2000-2001 innan han fick en deal med Frontiers Records och därmed lyckades samla ihop en mer namnkunnig stab till sitt projekt. Första delen i Liveranis Genius nådde skivdiskarna år 2002 och till skillnad från Sammets produkt innehåller inte den här skivan en nedskriven historia i kovulutet vilket innebär att man får följa Genius äventyr endast genom låttexter. Detta löser dock Liverani snyggt genom att en berättare följer med genom hela eposet och man hänger därför bra med i vad som händer. Historiens huvudperson och namne Genius är en begåvad trummis som en morgon upptäcker ett udda mönster i väckarklockans tickande när han, som vanligt, vaknar 07:00. Genius koncentrerar sig hårdare och hårdare på klockans slag och efter att ha somnat om hamnar han i den magiska världen där drömmar blir till. Detta är en värld där det är strängt förbjudet för människor att vistas då endast så kallade “Twin Spirits” har förmågan och tillåtelsen att laborera med och skapa folks drömmar. Äventyret är därför uppdelat i två delar. I den första är Genius helt tagen av den underbara värld han har kommit till och i den andra tvingas han fly för sitt liv. Han måste vakna upp men det är lättare sagt än gjort…

För att fortsätta jämföreslen med Avantasia och Sammet så känns inte Liveranis story lika genomarbetad som tyskens. Kanske därför vi inte får den som samanhängande text. Det är dock långt ifrån dåligt och musiken bjuder på mycket variation och fångar på ett bra sätt upp sagans händelseförlopp. Italienaren blandar dessutom fantasy med sf på ett alldeles utmärkt sätt vilket gör att man oavsett fantastikläggning bör kunna avnjuta detta verk. Dessvärre är det kvalitetsmässigt såväl vad gäller musik som historia på tok för stort glapp mellan de två delarna. Del 1 är musikaliskt ett riktigt mästerverk där historien till en början är väldigt fängslande och mot slutet riktigt spännande. Del 2 har få bra låtar och det känns som om händelseförloppet lika gärna hade kunnat sammanfattas på 1-2 spår och därmed fått plats på den första delen. Att även en tredje skiva skall släppas känns därför inte helt bra men kanske lyckas Daniele Liverani rädda sin sjunkande skuta! Medverkar gör hur som helst bl.a. Mark Boals (ex-Yngwie Malmsteen), som är lysande i “huvudrollen” med sin höga stämma, Lana Lane, progrockens drottning, svenske Daniel Gildenlöv (Pain Of Salvation) och sin vana trogen även Oliver Hartmann.

Aina (Sascha Paeth, Robert Hunecke-Rizzo, Amanda Somerville-Scharf och Miro)

Det är en fröjd att bevittna hur Sascha Paeth och Miro som länge arbetat bakom kulisserna för Luca Turilli och Rhapsody tar klivet in i rampljuset i och med denna orkesterdominerade metalopera kallad Aina. Vid sin sida har de sin trogna vapendragare och mångsysslare Robert Hunecke-Rizzo som även han haft ett finger med i Luca Turillis soloprojekt och Amanda Somerville-Scharf som ligger bakom historien om Aina. Likt nämnda operor är storyn även här överaskande genomarbetad och välskriven. Här handlar det dessutom om mer traditionell fantasy som endast utspelar sig i en sagovärld och inte som i Sammets och Liveranis historier i en sagovärld som fungerar parallelt med den “verkliga” världen. Aina är ett land som inte sett krig och plågor på många herrans år då den godhjärtade kung Taetius varit vid makten. Dennes bortgång öppnar dörren för arvingen Torek som även han har ett stort hjärta och vill folket gott. Detta ändras emellertid hastigt när hans egen bror stjäl den nyblivne kungens kärlek och tänkte drottning Oria Allyahan och i vredesmod lämnar Torek sitt ämbete och sitt land och svär att han skall se Aina brinna till grunden. Torek flyr till en helvetisk plats där han skapar det ondskefulla imperiet Naschtok för att uppfylla sina drömmar.

Ainas bidrag till genren (om man nu kan kalla det så) är ett väldigt spännande upplägg i låttexterna där man har diverse olika former av berättare som sjunger om händelseförloppet samt karaktärer som levererar starka dialoger. Nämnas bör också att texterna framförs på olika språk vilket ger en extra krydda och utmärkt fantasykänsla. Musiken är jag faktiskt inte jätteimponerad av men skivan är likväl lyssningsvärd endast för den trevliga storyn och vi har även här celebert besök på sångarfronten även om jag börjar ana ett visst samband då Michael Kiske, Tobias Sammet och André Matos från Avantasia är på plats och i kören finner vi ingen annan än… ja, Oliver Hartmann. Nya rockoperaansikten hittar vi dock i Glenn Hughues (Deep Purple, Black Sabbath mm), Marco Hietala (Nightwish) och Candice Night (Blackmores Night) vilket förmodligen gör Aina till den mest stjärnspäckade rockoperan till dags dato. Recension hittar ni här.

Once And Future King (Gary Hughes)

Då jag nyligen postat recensioner på båda delarna i Gary Hughes bidrag “Once And Future King” och då den är baserad på en historia som vi alla känner till ganska väl, nämligen kung Arthur-legenden, tänker jag fatta mig ganska kort om detta verk. Det hela är ett väldigt ambitiöst arbete med mångsidig booklet som förtäljer den kända historien såväl litterärt som via låttexter. Det är inget fel på det som är skrivet och texterna är om än av blandad kvalitet på det stora taget godkända, men det känns som detta har gjorts redan, inte bara i form av x-antal böcker utan även x-antal skivor. Tråkig booklet-design gör en dessutom än mer ointresserad och det här är en satsning som på ett litterärt plan helt enkelt inte engagerar mig. Och då ska det tilläggas att jag är en sor fan av Arthur-legenden. Medverkar förutom Gary Hughes själv gör bl.a. Lana Lane, Bob Catley (Magnum) och Doogie White (Yngwie Malmsteen).

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *