Rysk sf och fantasy: ett samtal med Alan Asaid

12 mars 2012

Större delen av den science fiction och fantasy som översätts till svenska kommer från USA eller Storbritannien. Men inte all. De senaste åren har den ryska fantastiken åter visat sig i landet och Uppsala universitet ger i sommar kursen “Från Gogol till Gluchovskij: rysk fantasy och science fiction”. Kursansvarig är Alan Asaid, som också är verksam som översättare. Julle har talat med honom.Kan du berätta mer om vilken litteratur man kan förvänta sig att stöta på? Gogol och Gluchovskij uppenbarligen. Perumov, Lukjanenko, Zamjatin? Bröderna Strugatskij?

Kursen har ambitionen att täcka in större delen av den moderna ryska litteraturen, från omkring 1830-talet till idag, även om det förstås bara är ett begränsat antal författarskap som studeras i närbild. Man kan alltså se det som en sorts lotsad tur genom hela den ryska litteraturhistorien, med särskilt ljus på dess “fantastiska” traditioner.

Preliminärt kommer fokus ligga på enskilda verk eller utdrag ur verk av följande författare: Nikolaj Gogol, Vladimir Odojevskij, Nikolaj Tjernysjevskij (1800-tal, “fantastiska” element i verk vilka strängt taget inte låter sig benämnas varken fantasy eller science fiction i modern mening, men som introducerar skrivsätt och motiv som får litteraturhistorisk betydelse), Aleksandr Bogdanov, Aleksej Tolstoj, Jevgenij Zamjatin, Michail Bulgakov (1910–30-tal, “socialistisk” science fiction, dystopier, “fantastisk” samhällssatir), Aleksandr Beljajev, Ivan Jefremov, Bröderna Strugatskij (20–70-tal, olika typer av sovjetisk science fiction), Vladimir Sorokin, Viktor Pelevin, Tatiana Tolstaja (80–00-tal, “postmodernism”), Nick Perumov, Max Frei, Sergej Lukjanenko, Dmitrij Gluchovskij (90–10-tal, den ryska “boomen” inom fantasy och science fiction). Vi kommer eventuellt även beröra filmatiseringar i anslutning till några av verken.

Även om kursen tar upp ett par kvinnliga författare – Tolstaja och Max Frei (Svetlana Martynjik) – är det, som synes, ganska många män … Tyvärr är det så litteraturhistorien ser ut. En intressant aspekt är annars att en stor del av den samtida ryskspråkiga fantasyn skapas av yngre kvinnliga författare. Men de har i de flesta fall ännu inte blivit översatta till varken svenska eller engelska, vilket gör det svårt att ta upp dem på kursen.

Mycket rysk science fiction och fantasy är svår att få tag på på svenska. Några nutida författare har introducerats genom Ola Wallins ansträngningar på Ersatz/Coltso, men påverkas kursen något av att det inte alltid är helt lätt att få tag på allt man vill läsa? Om översättningsaspekter är viktiga tänker jag mig att det är bra om den läses på just svenska, åtminstone om man inte kan ryska?

Jo, det är riktigt att en del äldre rysk science fiction som blivit översatt till svenska – till exempel Bröderna Strugatskij – har ett antal decennier på nacken och kan vara lite svår att få tag på. (Fantasy i modern, genrespecifik mening, är en relativt sentida företeelse i den ryska litteraturen; i Sovjetunionen var exempelvis Tolkiens Ringentrilogi länge förbjuden, och de första ryska översättningarna – bland annat en av den unge Nikolaj Perumov – spreds därför främst genom samizdat.) Många andra verk, som skulle ha varit intressanta att ta upp, har inte alls blivit översatta. Därför styrs kurslitteratururvalet delvis av tillgången på goda och tillgängliga översättningar till framförallt svenska, men även till engelska.

Eftersom kursen endast kräver grundläggande behörighet, det vill säga inte förutsätter kunskaper i ryska, kommer tonvikten ligga på översatta verk. Kursen är dock även öppen för ryskstudenter, som har möjlighet att läsa verken i original. Översättningsperspektivet kommer att appliceras på flera plan. Vi kommer genomgående försöka medvetandegöra språkskicket i verken, men inte i första hand ägna oss åt jämförelser mellan original och översättning. Snarare kommer fokus ligga på översättningen i sig själv, hur den fungerar som svensk text, hur den utgivits och mottagits i målspråkskulturen (huvudsakligen Sverige; möjligen även i engelskspråkiga länder om vi tittar på engelska översättningar), vilken eventuell position den intagit där, och så vidare. Det rör sig alltså om ett vidare och förhoppningsvis mer nyanserat och givande perspektiv än vad som brukar framkomma i jämförelser enligt motsatskoncepten “troget/fritt”, “rätt/fel”, “bra/dåligt”. Det senare kan självfallet vara givande och intressant, men det är inte riktigt det kursen handlar om.

Just utgivningsaspekten, som du berör i din fråga, tror jag är väldigt intressant och viktig att beakta i sammanhanget. Det har nämligen traditionellt varit så i fallet med den svenska utgivningen av rysk litteratur i allmänhet, och rysk “genrelitteratur” i synnerhet, att den varit beroende av individuella aktörer – introduktörer, förläggare, översättare, ja eldsjälar. Ola Wallin och Anna Bengtsson på Ersatz/Coltso – som alltså ligger bakom de senaste årens formidabla intresse för rysk fantasy och science fiction – har gjort och gör ett arbete av stort kulturellt värde, både som förläggare, översättare och redaktörer. Men man får samtidigt inte glömma bort enskilda översättare som inte sällan spelar avgörande roll för att en utgivning alls kommer till stånd från första början, som håller ögon och öron öppna och väl ibland tvingas tjata en del tills förläggarna till slut tar det där ofta väldigt ovissa steget på oprövad mark. En sådan är Nick Perumovs första och mesta översättare Britt-Marie Ingdén-Ringselle, en stor eldsjäl och fantasykännare. Mer cred åt tappert och vidsynt “fotfolk”!

Stämmer det att kursen planeras att ges som distanskurs våren 2013?

Ja, det stämmer att det finns sådana planer. Alla hågade ombeds härmed hålla utkik, till exempel via kursens Facebooksida.

Science fiction och fantasy är ju ändå två ganska olika litteraturformer med olika bakgrund. Hur kommer det sig att man har valt att behandla dem tillsammans under en kurs?

Varför säljer Science Fiction-bokhandeln fantasy? Varför är Catahya en sajt för både fantasy och science fiction? Retorik å sido – det är givetvis en mycket bra fråga, som också blir central och genomgående på själva kursen. De intressanta och komplexa definitions- och avgränsningsfrågorna vad gäller själva begreppen “science fiction” och “fantasy” – samt “fantastik” i vidare mening – kommer tas upp för diskussion i anslutning till relevant teoretisk litteratur på området.

Det rör sig förvisso om två relativt olika litteraturformer, med i delar olika inriktning, utformning och även publik. Och man kan nog diskutera deras respektive historiska fonder – en diskussion som dock tenderar att ända i den där grubbelgränden med hönan och ägget … Om vi här tillåter oss en förenkling så skulle man väl kunna säga att det rör sig om två litteraturformer som har betydande litteraturhistoriska och kultursociologiska korrespondenser, och ur den aktuella synvinkeln har det känts rimligast och mest fruktbart att röra sig med ett vidare begrepp i urvalet av litteratur.

Kursens ursprung och kärna står att finna i frågan om hur och varför samtida ryska fantasy- och science fiction-författare på kort tid blivit de mest lästa ryska författarna i Sverige någonsin. För att förstå denna i viss mening litterära “boom”, vad den är och vart den eventuellt är på väg, måste man se till dess rötter och näring – som, trots många utländska influenser, till väsentlig del finns att upptäcka i den tidigare ryska litteraturen. Här kommer vi även in på frågan om den ryska litteraturens översättningshistoria i Sverige – hur har rysk litteratur i allmänhet och rysk “fantastik” i synnerhet översatts och introducerats under tidigare decennier och århundraden?

Nu blir jag nyfiken, har framgångarna verkligen varit så stora? Till exempel Perumov har förvisso varit en av de allra bäst säljande fantasyförfattarna på svenska på sistone … men Fjodor Dostojevskijs mest framgångsrika verk (som drar mindre åt fantastikhållet än visst annat han skrev), Lev Tolstojs et cetera?

Det var lite slarvigt formulerat, jag menar förstås främst upplagemässigt. Vad jag vet har inte någon enskild rysk roman sålt i fler än 40 000 exemplar, vilket Gluchovskijs Metro 2033 har gjort – i en första upplaga. Eller att en romanserie (som på sätt och vis kan ses som en enda lång roman) har sålt i över 100 000 exemplar (hittills) – vilket är fallet med Perumovs Svärdens väktare-serie. Gluchovskijs första Metrobok är för övrigt, enligt uppgift, den enskilda sf-roman som sålt mest i Sverige någonsin (det vill säga även i konkurrens med engelskspråkiga) – vilket, om det stämmer, är ganska intressant.

Men det beror förstås på hur man definierar “mest läst” i sammanhanget. Det är klart att enskilda verk av Dostojevskij, Tolstoj, Bulgakov, med flera har haft fler läsare över tid. Man skulle även kunna nämna de “äventyrsroman(s)er” som publicerades under 1800-talet (huvudsakligen som följetonger), och som var riktigt populära på sin tid men idag är bortglömda.

Vad skulle du säga är de stora skillnaderna mellan rysk sf och den engelskspråkiga som vi läser mest av i Sverige, eller rysk fantasy och engelskspråkig sådan? Finns det något särdrag som gör den extra intressant att studera?

Frågan är väl om man överhuvudtaget kan – eller ens bör, annat i rent praktiska syften – tala om ”rysk sf” eller “rysk fantasy” i monolitiskt singular; detsamma kan nog vara lika giltigt för deras engelskspråkiga kusiner. Visst kan man urskilja “skolor”, “linjer”, “frändskaper”, och så vidare. Men även om en viss författare så att säga ansluter sig till en specifik genre, med dess särskilda konventioner, finns där alltid ett individuellt tilltal och, i bästa fall (och då är vi inne på den kinkiga frågan om “kvalitet” och “värde” i vidare bemärkelse) en egen stil och en bärkraftig gestaltningsförmåga.

Fast när vi väl medvetandegjort denna “plurala aspekt”, vilket nog är sunt att ha i sinnet vid umgänge med konstnärliga skapelser i alla dess former, så kan man tillåta sig vissa generaliseringar – som till exempel att en typ av rysk fantasy är mer “komplex” och ”mörk” än merparten av motsvarande verk inom den engelskspråkiga fantasyn; att man i rysk science fiction och fantasy oftare problematiserar och relativiserar förhållandet mellan “ont” och “gott”, och att man därvid ofta utgår från och anspelar på specifika skeden i den dramatiska ryska historien. Men det beror ju först som sist på vad för typ av fantasy eller science fiction vi talar om … Det blir ungefär som att fråga vad det finns för stora skillnader mellan, låt säga, Lev Tolstoj och Vilhelm Moberg (för att ta ett svenskt exempel). Visst finns där uppenbara skillnader, men även en minst lika uppenbar släktskap. Moberg inspirerades av Tolstoj, men gjorde något eget av de intryck han rönt från sin föregångares episka alster – något både personligt och något som är en del av den svenska litteraturen. Liknande kunde möjligen sägas om förhållandet mellan engelskspråkig fantasy och science fiction och åtminstone den senare tidens ryska författarskap som verkat inom dessa litteraturformer.

Man kanske skulle kunna uttrycka det som att det intressanta snarare är att försöka förstå varför rysk fantasy och science fiction blivit så populär som den blivit i Sverige och i andra delar av Europa och världen. Ett enkelt svar skulle kunna vara att de ryska författarna representerar någonting nytt, delvis till uttrycket men framförallt till innehållet. Att Moskva till exempel görs till spelplats för apokalypsen och diverse duster mellan Mörker och Ljus (som i sig inte är helt entydiga) är knappast något nytt – Bulgakovs Mästaren och Margarita! – men eftersom det i regel sker med djup förankring i den ryska, inte minst sovjetiska erfarenheten, tillförs samtida science fiction och fantasy därigenom nya motivkretsar och stundom möjligen helt nytt stoff.

Ett ännu enklare svar på frågan om varför rysk science fiction och fantasy i våra dagar vunnit sådan förhållandevis stor popularitet i Sverige och i andra länder är att den helt enkelt är frukten av ett gott hantverk, signerat författare som “haft något att säga”. Hur och vad? Det tål att studeras.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *