Sagan om LinCons återkomst

26 juni 2005

Med berått mod bestämde sig en grupp våghalsiga catahyaner att bege sig till den Stora Händelsen detta det femte året i det nya årtusendet för att visa upp sig själva, sin förening och för att förhoppningsvis hinna med ett spelpass eller två själva. Splittrade anlände sällskapet sin första anhalt på resan, receptionen, där alla lyckades checka in och få sina rustningar, ondskefullt svarta LinContröjor, sina vapen, nattsvarta LinConmuggar, och sina sköldar mot eventuella frågor om deras rätt att vistas där överhuvudtaget, vita och ljusblå armband, de stolta buttarna är numera endast en minnesspillra hos alltför många stolta, återkommande konventsbesökare.
Tillsammans riggade våra stolta hjältar upp all utrustning i det som skulle komma att bli deras hem och huvudbas under tre dygn framöver, sal S 41, just emellan kioskens räddande kaffetermosar och grillens glödande värme. TV-spel på tre av fyra väggar, dikttävling och Sagan om Ringen Risk mot den fjärde och i mitten den sista utposten, representationsbordet där kämparna kunde proklamera Catahyas storhet för alla kunskapstörstande spelare. Rummets ryktbarhet spred sig som en löpeld i universitets lokaler och snart var det fullt med människor, pånyttfödda barn, gamers och zombies i salen som ville dansa till en grad truddelutt på dansmattan, spöa skiten ur varandra i Tekken, kröa omkull någon i Mario Kart eller bekämpa objektiv ondska med etniska rensningar i Midgård. I plastform, såklart.

Allt eftersom nattens timmar blev mörkare, och i sinom tur även ljusare, förbyttes spelen mot mer brutala varianter och på Catahyas bord spelades ZOMBIE! med närmast barnslig förtjusning och senare under konventet byttes även denna relativt komplexa spelidé ut mot det nyligen släppta, högintellektuella brädspelversionen av det mest klassiska FPS av dem alla, DOOM.

Alla stod i spänd förväntan med nerverna på helspänn och mord i blicken och inväntade otåligt det Stora Ögonblicket när Catahya skulle bevisa sin storhet och presentera årets nyhet på LinCon, årets nyhet i alla spelsammanhang faktiskt, det fruktade ögonblicket då Lajvtetris™ skulle spelas på riktigt för första gången närmade sig med stormsteg. Planen rullades ut och arrangörerna stod med den magiska gröna påsen med klossar inväntande spelarna. Och de väntade. Och plötsligt kom regnet. En snabb omplanering senare låg en enorm presenning och täckte halva entréhallen, tack vare vår bundsförvant till konventsgeneral Ravenna, och plötsligt var det drösvis med spelglada varelser som kände en obeskrivlig lust att kräla på marken i udda former till digital, rysk åttiotalsmusik. Till de goda härskarornas stora förvåning strömmade kämparna till för att fylla så många ”lines” som möjligt och för varje gång den bittra skylten med GAME OVER hade visats blev de allt mer fast beslutna att slå nytt rekord, och det lyckades de med. Nästintill varje gång.

Spänningen, tillsammans med temperaturen och koldioxidhalten, steg i S41 allt eftersom timmarna gick, våra stolta hjältar gjorde sporadiska utfall från basen för att massakrera monster i Dungeon of Doom och följde traditionen: de dog. Snabbt, brutalt och skoningslöst. Andra deltog i vissa turneringar som pågick för fullt runtomkring i huset, en av de som blev mer känningsbara för de flesta var turneringen i Pirates of the Spanish Main inför vilken de mest hängivna kombattanterna gick och köpte upp hela förrådet a skepp från de spelbutiker som fanns på konventet till andra intressenters stora förtret. Till deras egen vånda insåg de emellertid efteråt att de i sin iver att vinna lyckats trasa sönder spelet så fatalt att vissa delar nu förbjuds.

Catahyas egna turneringar närmade sig även de med rasande fart och den stora satsningen som förberetts med minutiös noggrannhet och fem spel, riskturneringen, blev en något ynklig tillställning med endast fyra deltagare. Som vinnare stod emellertid efter en spännande turnering med en match en av våra egna, troll, som med sina svarta trupper hängde på gränsen från Mordor ständigt beredd att slunga sig ut i Midgård och evigt förgöra de goda idealen med nattsvart ondska. Mest bara därför att, precis som det ska vara. TV-spelsturenringarna lockade betydligt fler entusiaster och efter en rafflande kamp med flera särspelsomgångar fick även de mest seglivade Catahyanerna dra sig ur.

Vissa som dock inte hade fått nog med mental stryk gav sig glatt in i en omgång, eller två, seriöst boffrande. På stora gräsmattan pågick slagsmål som hade fått Peter Jackson att vela filma om slaget om Minas Tirith, tvåhandsslagsvärd bekämpades med vedyxor i ett par rundor meleeboffer och alla som deltog hade inga som helst problem att spela sina skador, blåmärken är bra för själen.

Helgen fortsatte i sedvanlig stil med allt som hör till; fett- och köttfrosseri i de vida berömda LinConburgarna, för många sockerkickar och för få sömntimmar. Mot söndagen började de flesta sega ihop rätt bra och för denna gång var kampen vunnen, vi hade stått kvar, enade och starka och vunnit ett par medlemmar, även om det aldrig fungerade att ha en dator inloggad på Catahya hela tiden i salen som det var tänkt från början. Våra ambitioner har dock inte sänkts utan nu återstår bara resten av spelvärlden. Och därefter resten.

De som agerade förkämpar åt Catahya under årets upplaga av den Stora Händelsen var Askatt, Ithron, Glaranduil, troll, kotte, Skarp, Hagabur, Neldoreth, Zaanash, Renisis, Thagrim, Alurian, Isondil, Elda, Tauriel och Sordid. Nästa år förväntas en ännu större uppslutning för att slå till hårt mot de intet ont anande konventsbesökarna, eller ta nästa chans, vilken som, att åka på konvent och gör det vi alla tycker om, spela spel i de flesta former.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *