Stereotypernas hemvist

23 augusti 2004

Hur kommer det sig att kvinnorna i fantasyberättelser nästan alltid har samma genomgående karaktärsdrag? Klichéerna staplar sig ibland på varandra…Inom fantasyn så skiljer sig kvinnotyperna rätt så vitt åt.
Den starka kvinnan: Hon har ofta magiska krafter, har gärna hög status i samhället, umgås med betydande människor, är givetvis underskön, och är i vissa fall mycket gammal (men det syns så klart inte). Men det finns även kvinnor som klarar sig helt själva, de jagar och krigar och låter sig inte bli slagen av en man – på något område – och lyckas för det mesta.
Den svaga kvinnan: Hon kan ingenting, är beroende av andras (mäns) hjälp och välvilja, kan både utgöras av prinsessor och bondflickor, och är givetvis underskön. I många sagor och legender har kvinnans roll varit sådan, hon har fått bli bortrövad, bortgift, och har ofta ingen makt över sitt eget liv och val.

Varför ska det vara så att just fantasyböckerna präglas av dessa stereotyper? Nu menar jag inte bara kvinnorna, för rätt så ofta så stöter man på den klassiske hjälten, den illvillige skurken och den enfaldige konungen. Vissa författare försöker att modernisera skrivandet, men allt för ofta så är karaktärerna de samma, exempelvis i Eddings böcker, där man redan efter första raderna i en karaktärs beskrivning kan gissa sig till hur denne kommer att uppträda i handlingen. Vi har ju läst det förr.
Och det är kanske nog just det: att vi har läst det förr, som gör att vi faktiskt inte reagerar. Vi som läsare har vant oss vid ett visst sorts skrivande och personbeskrivningar.
Vi gillar det också, eftersom vi fortsätter att sluka nyutkomna böcker och mer än gärna läser om gamla klassiker. Nu så går det givetvis inte att dra alla författare över en kant, alla har sin egen stil när de skriver. Det finns stora kvalitativa skillnader på olika verk och författare.

Min teori till de klassiska karaktärerna som vi så ofta snubblar över i fanatsy-litteraturen är att fantasy ofta utspelar sig i en värld som påminner eller har inspirerats av vår europeiska medeltid. Detta var en tid då skillnaderna mellan vanligt folk och herrskap var mycket stor, och kvinnans roll, ja den var som sagt att sköta hemmet och barnen. Kyrkan och samhället hade tillsammans byggt upp en ”myt” om att kvinnan var svag och i princip inte kunde klara sig själv. Detta har troligtvis lett till de personer som figurerar i böckerna idag och deras personligheter.

Men dagens syn på kvinnan, hur ser den ut? Kan den bidra till att förändra stereotyperna, eller hjälper den till att späda på det redan rådande idealet? Trots att Sverige idag är i täten för jämställdhet mellan könen så är den bild som vi för det mesta ser i media inte särskilt jämställd. Tjejer viker ut sig till höger och vänster eftersom de anser att det kan vara ett ”lyft” för deras karriär. Väldigt mycket reklam anspelar på sex och där står alltid kvinnan i fokus. Kvinnan som objekt, passiv och hjälplös och mannen som norm, aktiv och handelskraftig. Jag tror inte att det alltid är ett så medvetet val hos författaren när han/hon formar sina hjältar och skurkar, sköna jungfrur och gräsliga häxor.
Och vi gillar ju det.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *