Stor och liten fantasy

1 juni 2007

Fantasyns belackare har alltid tyckt om att svepande fördomsfullt stämpla hela genren som någonting som lämpar sig för barn och ungdomar men som inte kan vara riktig litteratur för vuxna. Om man ser till vad som uppmärksammas och rentav till vad som ges ut så kan man nästan vara beredd att tro dem.

Julle har skrivit en kort kommentar.Det har varit mycket om barn- och ungdomsböcker och fantasy i tidningarna de senaste dagarna. Först gick Ying Toijer-Nilsson och Per Israelson, på ett övervägande positivt sätt, igenom ett gäng någorlunda nyutkomna barn- och ungdomsfantasyböcker i Svenska Dagbladet. Sedan gick Kajsa Öberg-Lindsten, på ett övervägande negativt sätt, igenom ett gäng nyutkomna barn- och ungdomsfantasyböcker i Göteborgs-Posten och lyckades dränka viktiga poänger i generaliseringar om fantasygenren som sådan utifrån detta mer än lovligt snäva urval. Däremellan hann Daniel Sjölin med att i förbifarten och i ett helt orelaterat sammanhang nedlåtande – både mot det aktuella verket och mot barnböcker, som kräver sin egen berättarförmåga – stämpla Lord of the Rings som en barnbok. Man kan tycka vad man vill om Tolkiens verk, men det är inte litterära brister som avgör om någonting är en barnbok eller inte. Inte heller om boken bryter mot omvärldens realism.

Tyvärr speglas det här i rätt stor utsträckning i svensk utgivning. Må det så vara Harry Potters fel eller en trend som uppstått på annat vis – det är knappast vuxenfantasyn som får utrymme hos de svenska förlagen. En stor del av böckerna är rena barn- eller ungdomsböcker och en god portion av vad som blir över riktar sig huvudsakligen till ungdomar på ett något mindre uttalat sätt. Framför allt är det huvudsakligen barn- och ungdomsfantasyn, med Harry Potter i spetsen, som hörs och syns mest.

Det är inte ett problem att det finns god tillgång till barn- och ungdomsfantasy på svenska. Det är alldeles utmärkt. Problemet uppstår när den svenska vuxenfantasyn förtvinar och obalans och okunnighet gör att likhetstecken skapas – eller förstärks, eller för all del helt enkelt står kvar – mellan fantasy och barn- och ungdomslitteratur. Delvis för att det helt enkelt inte stämmer, men först och främst för att en infantilisering av genren minskar utrymmet för vuxen fantasy på den svenska marknaden. Det är inte någonting som behöver marginaliseras ännu mer. Den svenska fantasyutgivningen skulle må bra av mer Ellen Kushner och Hal Duncan, China Miéville och John Crowley – eller kanske ännu hellre inhemska motsvarigheter. Om de får plats.

Vidare läsning: Fantasy, barn- och vuxenlitteratur

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *