The Call of Frambogir

2 april 2006


Så var det över … Efter en start som enbart kan beskrivas med ord sedan länge bortglömda av den bräckliga mänskliga arten urartade ThaiCon till ett kakofoniskt dårhus av filmer, pizza och läskeblask. Så vad hände egentligen på denna träff en dag i Uppsala, vad fick folket att strömma till likt flugor till härsket kadaver. Denna artikel skall ge en viss inblick i vad vi, dom tappra härskarna i Uppsala lyckades arrangera utan tid, planering eller mentalt stöd …
Det hela började en kväll när Brandoch Daha, Blodkäft, Frambogir, Stenduva och jag, Vätten, befann oss på den mest depraverade och dekadenta krogen i Uppsala, även kallat Ghuben, och drack Gävlevatten. Brandoch åt en hamburgare av tvivelaktig kvalitet, vi andra satt fullt upptagna med att salta ett stearinljus när Frambogir, som oftast brukar vara den lite tillbakadragna typen utbrister; “ThaiCon!“.
Vi andra som kände oss lagom peppade till stordåd instämde och började planera likt en domedagssekt hur vi skulle få detta vansinne att ta form i det materiella planet.
Det hela slutade med att vi spred ut vår domedagspropaganda över Catahyas mer eller mindre ökända trådar och satte upp en hel lista över vad detta nydanande och totalt banbrytande konvent skulle innehålla.

Det hela ledde till att en diger skara kultister samlades hemma hos djuphavsfisken Frambogir utrustade med pizza (Marinara givetvis), cola, mängder av film och en stor påse med fiskgodis.
Vi hade även lyckats locka dit utomstående med löften om atlantiska skatter och fruktansvärda vidunder på dumburken, dom närvarande var; Frambogir (Vår värd), Militant Goblin (Stod för film), Blodkäft med flicka (åkte från Tyskland ENBART för ThaiCon), Khadhaver (Eloge för sitt närvarande) samt den olycklige dalmasen som bara bodde i samma lägenhet (Han gillade “Call of Cthulhu” starkt).


Vi började med en riktigt härlig gammal klassiker, “Deathstalker”: Detta mästerverk som dessutom gav upphov till åtta uppföljare, den ena mer vedervärdig än den andra. Filmen är en renodlad amerikansk Sword & Sorcery-film som lyser med sin frånvaro av talang, rekvisita och visioner. Filmen handlar om en ung blond kille som större delen av filmen springer runt i bara en höftklädnad med ett stort svärd i näven, givetvis skall han rädda världen med hjälp av oneliners och ypperlig stridskonst.


Vi lämnade drastiskt fantasy temat och kastade oss in i darkfuture klassikern “Hell Comes To Frogtown”: I denna postapokalyptiska film har nästan alla människor blivit sterila till följd av radioaktiv strålning efter kriget och det är upp till den ragglande amerikanska staten att hitta nog med fertila män och kvinnor för att kunna säkerställa civilisationens överlevnad. Dock så har dom brutala grodmutanterna nyligen kidnappat en stor grupp fertila kvinnor och tagit dom till sitt reservat i Frogtown. Sam Hell som tvångsrekryteras tvingas bege sig till Frogtown för att befria kvinnorna från dom groteska grodmännen. En Oscar för bästa biljakten finns att beskåda i denna film.


För att anspela lite på dom närvarande galningarna stuvade vi raskt in “Troll 2” i DVD-spelaren och avnjöt 90 minuters total katatonisk fasa när ”the goblins” sprang runt och förvandlade folk till grönsaker för att sedan stilla sin enorma aptit. “Troll 2” utspelar sig i den lilla staden Nilbog där vättarna härskar, detta är dock en avart vättar som jag eller mina nära och kära inte tillhör, dessa vegetarianer får sin kraft av den förtrollade stenen i Stonehenge och kan bara bli besegrade av gamla morföräldrar utan skådespelartalang.


Sist men inte minst gjorde vi ett djupdyk i filmhistorien och återgick till den nyskapande och rykande heta ”The Call of Cthulhu”. Detta svart-vita mästerverk är en ypperlig film som för en direkt till hjärtat av hur en Lovecraft filmatisering borde se ut. I mer än fyrtio minuter av ren och skär dyrkan satt vi där och prisade den sovande och tuggade i oss hallonbåtar som aldrig förr. Filmen är en direkt hyllning till Lovecrafts novell med samma namn och tar en verkligen till nya höjder av filmatiserad njutning. Trots en otroligt stram budget lyckades regissören Andrew Leman verkligen fånga den stämning som överväger hela sagan.

Trötta och slitna efter en helkväll av film, fryspizza och galenskap skingrades sig så till slut vårt stim och vi all drev hemåt för att begrunda vad vi upplevt denna kväll som trots sin otroliga kapacitet bara var en försmak av vad som komma skall, redan nu läggs dom första byggklossarna som skall bilda den fästning som kommer att bli en bas för all IRL-aktivitet i Uppsala, så håll ett öga öppet efter årets happening, Uppsala Barbarian BBQ

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *