Tillbaka till framtiden: Fantasyspelens historia

22 augusti 2004

Gammal stofil som jag är och i stort sett uppvuxen i en magiska era tillsammans med mojänger som idag av många kallas för rena stenåldersprylarna, känner jag mig ganska stolt. För vad framtiden än har att bjuda på så tror jag aldrig det kommer att komma något lika revolutionerande som Tv-spelen. Tyvärr är jag inte 70-talist, en så kallad äkta “spelnörd”, men jag tillhör ändå den skara som levde då Tv-spel var en ovanlighet i de flesta hemmen. Jag var 3 år och en stolt ägare av Nintendo Entertainment System då det frisläpptes i Europa och i Sverige år 1986. Under mina första levnadsår i denna kroppsliga gestalt vågar jag påstå att de första fantasyspelen blev till. Men att säga i när det första fantasyspelet kom till och att dela in dem i kronologisk ordning har visat sig vara svårt, ja rent ut sagt omöjligt på grund av att gränsen mellan fantasy och ickefantasy är väldigt svår att bestämma i olika spel som getts ut genom tiderna. Så följande artikel är till stor del begrundad på vad jag anser vara fantasyaktigt och efter vad jag känner till.

Ifall man skulle fråga folk idag, vilket spel de tycker revolutionerat fantasy- eller rollspelsvärlden mest, tror jag många svar skulle bli Diablo (1997), Baldurs Gate (1998) eller som bäst kanske någon fjortis med en äldre storebror i hemmet skulle säga Warcraft (1994). Jag håller med om att alla ovannämnda spel har betytt mycket för spelindustrin inom fantasy och rollspel, men ofrivilligt skulle jag ändock bara le åt deras inbilskhet och samtidigt mordiskt drömma mig tillbaka till en värld full av färgglada pixlar och blippblopp-ljud. För innan begreppet fantasy och rollspel var känt av allmänheten och bara nördiga entusiaster* förstod betydelsen av dessa ord, smög ett av de första fantasyrollspelen sig in hos de helt ovetande människorna med tillgång till Tv-spel eller datorns föregångare, Commedore och Amiga.

*Satanister som gillar Tolkien eller massmördare som spelar rollspel.

Tidigast ute lär Lord of the Rings (1985) och Ghost ‘n Goblins (1985, NES) varit. Lord of the Rings tror jag alla människor som söker sig till denna sidan redan väl känner till och kan väl därmed gissa sig till vad spelet handlar om även ifall det inte höll sig till storyn sådär jättebra. Det blev heller aldrig någon storsäljande milstolpe och bjöd inte på något utöver det vanliga. Eftersom Ghost ‘n Goblins ligger precis på gränsen mellan fantasy och heroisk medeltid, tänkte jag inte diskutera detta spel så mycket heller. Istället väljer jag att hoppa till spelet som kom efter dessa, och även om det kanske inte var det absolut första fantasyspelet ute på marknaden var blev det störst för sin tid och är oerhört stort än idag i och med alla uppföljare som gjorts.

I slutet av 1986 kom nämligen The legend of Zelda till världen genom Nintendo 8-bitars och blev en oemotståndlig succé världen över med dess älviska huvudrollsinnehavare. Full av fantasymiljöer och med alla slags hemska monster som vildsvin med bågar och trehövdade drakar, fick man heroiskt kämpa sig fram. Även en klick rollspel vågar jag påstå finnas i detta spel. För under spelets äventyr som man kan välja att lösa lite som man vill (men det är inte att rekommendera att man hoppar från första borgen till tredje utan att ha klarat andra osv.) har man även möjlighet att finna diverse olika vapen och tillhyggen som man behöver och kan växla under spelets gång, nya vapen som bumeranger, pilbåge och bomber (I uppföljaren blir det ännu mer rollspelsaktigt då man kan uppgradera sitt liv, sin magiska förmåga och sin styrka i strid, genom att dräpa sina fiender och få poäng). Allt vad en fantasysaga bör innehålla finner vi också i detta spel. För att göra det lättare kommer jag dra några paralleller med den välkända sagan om Ringentrilogin. Som Frodo har vi den ofrivillige lille älvan Link. Med sitt första vapen (ett träsvärd) beger man sig ut i världen Hyrule och besegrar ondskans väsen som om man svingade självaste Sting. Det man kämpar för är att ta kontrollen över den åtråvärda Ring… jag menar Tri-forcen som är en enorm maktfaktor för den som vill härska över världen, eller som Link, bara leva ett fridfullt liv tillsammans med sin älskade Zelda i ett hobbithål. Vad mer kan få en att hårdare klistra sig dag ut och dag in framför Tv-rutan än att få vara den som hjälper Link med denna önskan? Men som vi bekant vet så står det en man i vägen. Självaste Ganon (eller Ganondorf) som inget hellre vill än att störta världen i evigt mörker och låta sina snagas jaga alla oskyldiga bybor som ett giftigt plågoris. Liknelserna kan göras många fler men jag tror jag har gjort min synpunkt tillräckligt klar. Och eftersom vi nu behandlar spel så är det onödigt att gå in för mycket på böcker även om det som tidigare nämndes faktiskt gjordes ett Lord of the Rings spel. Men var inspirationen är tagen ifrån kan ju inte undgå någon. Idag tillhör Zelda en av de mest sålda spelserierna någonsin och ingen har väl undgått att höra att, mer än 18 år efter hans födelse, vi nu för första gången få se en uppvuxen Link…

Året efter att Link för första gången visat sitt nylle på skärmen, kom det ut en hel våg med andra fantasyspel. Castlevania (NES) i vilket man lirar som Simon Belmont, den modiga vampyrjägaren som hemsöker vampyrernas värld för att utrota självaste Dracula. Phantasy Star (NES) där du får axla rollen som den kvinnliga Alis Landale vars bror blivit mördad av en ond man som försöker förstöra världen (?), vilket man självklart måste hindra. Phantasy Star höjde standarden på äventyrsrollspel genom dess innovativa spelsätt och spännande möjligheter. Ett minus med detta spel var dess svårighetsgrad vilket gjorde att man dog stup i kvarten och man fick vara mycket tålmodig för att orka fortsätta. Aktuellt idag är Phantasy Star Online. Dungeon master (Nes), Dragon quest och Final Fantasy (NES) kom också ut detta år. Final Fantasy som jag tycker var mer fantasy då än vad det har blivit på senare tid, blev ju oerhört populärt i Japan från första början men det dröjde väl någon gång till 4:e uppföljaren innan det riktigt slog igenom även i övriga världen (Kanske beror på att tvåan och trean bara släpptes i Japan?). Tillsammans med Dragon Quest var de först ut med att erbjuda turbaserade strider. Dess längd på ca 20 speltimmar var också en ovanlighet på denna tidens spel. Än i dag räknas denna första utgåva som ett av de bästa rollspelen i världen.

1990 var det år då Moonstone kom ut till Amiga. Och även om det inte var särskilt revolutionerande så blev det oerhört populärt (Vilket kan ha berott på att det var ett av de blodigaste spelen som gjorts fram till 90-talet). Spelet gav en möjligheter att inbjuda upp till tre andra kompisar att också vara med och slåss om vem som skulle bli starkast och rädda världen genom att återta de fyra månstenarna. Tyvärr har detta spelet aldrig fått någon uppföljare men det kan i alla fall stoltsera med att det är ett av få spel där man elakt kan shoppa av huvudet på sina motståndare när de blivit besegrade (Moharharhar).

Lands of Lore (1992) var återigen ett spel att sätta nya gränser inom denna genre då det var ett av de första spelen som bjöd in dig till att spela i första person perspektiv. Inledningsvis hade du också möjligheten att välja mellan fyra olika karaktärer som du själv fick ta rollen som. Därefter var det dags att ge sig ut i världen och finna det elixir som skulle kunna rädda kungen från det gift som rinner i hans ådror. Ful grafik men mycket välgjorda äventyr.

(Jag vet att det finns många fler spel värda att nämna men jag har ändå valt att bara skriva upp de spel som jag bäst känner till och har spelat)

Övrig ointressant nördfakta:
+ Super Mario Bros går att klara på under 11 minuter.
+ Högsta möjliga poäng att få i ett felfritt spel av Pac Man: 3 333 360 (rekordet slogs först 1999).
+ Tetris är beroendeframkallande.
+ Zelda var det första spelet som gav dig möjligheten att spara ditt spel på kassetten.

Levande men olycklig
Schizofren men kan sin historia
-Lincánus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *