Trollkarlen som tappade bort magin

4 maj 2003

Går det att stänga in en drakes själ i en plastfigur?Regn och smuts hade gjort sitt med skyltfönstret sedan det senast tvättats, det syntes klart och tydligt, och den gamle trollkarlens spegelbild – en gråklädd man som stödde sig på en enkel stav, en sliten och fårad gestalt – framträdde tydligare än leksakerna därinne. Han kisade för att inte bländas av strålarna från den nedgående solen som reflekterades i glaset, koncentrerade sig på vad som fanns innanför.
  ”Jag hatar dig”, sade han. ”Jag hatar dig, hör du det?! Du har stulit min magi. Allt är borta nu. Allt… ingenting fungerar längre.”
  Men Frodo rörde inte en min där han stod, med Sting redo i sin hand, och den gamle vandrade vidare, förudmjukad och förnedrad – besegrad av en plansch.

Den här synnerligen försenade artikeln anknyter till den debatt jag av och till har fört på diverse ställen (inklusive Catahya), om hur plastfigurer och leksaker hotar att förstöra fantasyn. Man säger att man kommersialiserar vår älskade genre, att man ger vika för pengarna. Att synen på fantasy blir leksakerna och de små figurerna. Att hela genren är hotad. Jag har gång på gång på gång sätt det som ett argument mot varför man inte bör läsa till exempel Harry Potter, och i några fall även mot Lord of the Rings (Sagan om Ringen). Dessa fruktansvärda samlarkort. Dessa posters som hotar att ta över världen.

Draken gav den lilla flickan ett förtroendeingivande leende och räckte henne sedan påslakanet. Barnets ögon sken ikapp med solen som snart skulle försvinna vid horisonten. Trollkarlen betraktade det hela och gnisslade surt sina tänder.
 ”Hur kan du göra så?!” utbrast han till slut när han inte kunde hålla igen längre. ”Hur kan du förstöra fantasyn på det sättet?”
Flickan tog ett par skrämda steg bakåt och draken vände sig förvånat om. ”Jaså det är du igen“, sade den sedan. ”Har du inte gett upp än?”
  ”Jag kommer aldrig att ge upp”, nästan skrek den gråklädde. ”Du är själv en magisk varelse, inser du inte att du förstör dig själv? Ju mer du säljer av den här skiten”, sade han och höll föraktfullt upp ett överkast med Harry Potter-motiv, ”ju mer magi försvinner från världen. Och när ingenting är kvar kommer även du försvinna.”
  ”Jag säljer inte magi, din gamle tok”, sade draken trött. ”Jag säljer sängkläder. Lämna mig ifred att sköta mitt jobb nu. Jag har en hel hord ungar som skall födas, och små drakar äter mycket.”
  ”Men du orsakar allas vår undergång”, rasade han.
  ”Jag orsakar ingens undergång. Jag langar inte ringar åt makttörstande demoner. Jag säljer påslakan, örngott, överkast och pyjamasar.”
  ”Men det förstör ju fantasyn!” sade trollkarlen frustrerat.
  ”Du har sagt det nu. Din argumentationsförmåga har varit bättre, måste jag säga – det här börjar bli tröttsamt. Men fantasyn lever i böckerna, inte i plastfigurer, sängkläder och samlarkort. I böckerna, bara i böckerna och endast i böckerna kan magin verkligen existera. Ingen leksak kan ta den därifrån, förändra den eller förminska dess makt. Så är det bara. Visst är det synd om en eller annan får för sig att jag är någonting jag faktiskt aldrig har varit eller kommer att komma i närheten av att vara bara för att ett litet barn köper en plastfigur som liknar mig, och dömer även läsarna – de som faktiskt vet hur jag är, kött och blod och eld och magi, inte plast – efter det… men det är smällar man får ta. Människor har alltid varit idioter och kommer alltid att förbli sådana, det vet du lika väl som jag. Men det är inte de som är magin. Tycker du inte om min Legolas-pyjamas tänker jag inte tvinga dig att köpa den – du skulle hur som helst bara se löjlig ut i den. Men det finns andra som vill ha den, jag vill sälja den och då har du faktiskt ingen rätt att lägga dig i, så kan du protestera hur mycket du än vill. Någonstans blir ett litet barn lyckligare, jag får mat åt smådrakarna därhemma och magin har absolut ingenting med saken att göra. Försvinn nu.”
  ”Hur förklarar du då att jag inte ens kan utföra minsta lilla trollformel?”
  ”Därför att du är en gammal tok. Har du väl bestämt dig för någonting vägrar du ändra på det. Magin försvinner endast för dem som stirrar sig blind på vad de inte tycker om. För mig är den lika levande som alltid, och jag borde veta.” Draken knackade försiktigt trollkarlen på huvudet med ett fjällbeprytt ben .”Gå hem nu. Låt mig ha kvar min magi. Läs en bok och försök hitta din igen. Den finns där, fortfarande. Och den är inte ens gömd.”

Faktum är att en liten plastfigur inte förändrar en enda bokstav i en redan tryckt bok. Orden och meningarna, person- och miljöbeskrivningarna, förblir exakt likadana.
  Om det inte fanns en efterfrågan på dessa saker skulle de inte säljas. Harry Potter-prylar säljs inte därför att det kommer hem en dörrknackare med piskan i hand. De säljs därför att det finns en massa ungar som vill ha dem. Nog för att det är synd om folk som inte läser fantasy anser att det är någonting man skriver för att tjäna pengar (om det kunde vara så enkelt ändå, hah!) och dömer genren utifrån prylar runt omkring, men ni läsare borde sannerligen veta bättre. Ingen tänker tvinga er att köpa ett berg plastfigurer – och än har de i alla fall inte börjat äta mina fantasyböcker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *