Texter av Artemis

Väktaren

14 februari 2008 av Artemis

– Se, korpen vi matar varje dag bär ett kors! Utropade pojken. Byborna förargades, och slängde stenar på korpen som stod på ekträdet i byn, men den rörde sig inte. Och var dag stod den där, men den fick ingen mat, för sitt kors. Och en vinterdag, föll den ner av svält och dog, och

De glömdas gud

14 februari 2008 av Artemis

Gud sade till de tre männen; – Här är domen. Ni får välja att förvandlas till döden han själv, en förlorad själ, eller en korp. Den förste tog genast att bli döden, och så blev han. Den andre tog nästan omedelbart att bli den förlorade själen, och så blev han. Men den tredje tog glatt

(oseriös) Fantasy-Kliché-Lagbrytarna

23 november 2007 av Artemis

En ytterst oseriös saga (parodi) om en rättegång med anklagade varelser/människor som har brutit mot den heliga boken: Fantasy-Kliché-Lagboken. En dag i rättegångssalen Fantasy. Dunk Dunk. – Tysta nu vid den 3243de sidan av en ickeorginell fantasybok! Domaren viftade med klubban som hot att slå sönder de 777 människorna i rättegången. Det knackade på dörren.

Miraklet

22 november 2007 av Artemis

Arien klättrade uppför berget. Små stenar lossnade när han tog tag i dem, som att varna honom att han kunde möta samma öde, då de slog mot den hårda marken där nedanför. Han flåsade starkt, men hans hjärta uppmanade honom att fortsätta. Handflatan sprack i en reva, och i andra fall skulle han inte använda

Den enes glädje, den andres sorg

19 november 2007 av Artemis

Det var en gång en mycket gammal drake. Den var väldigt stor, ja större än ett hus! Den var silverfärgad, men eftersom den var så gammal var den nästan snövit, och när vintern anlände var det svårt att se draken i all snön, trots att den var så stor. Som du kanske redan känner till,

Sagan om Den Fördömda Världen

18 november 2007 av Artemis

Kritisera mera :) Han märkte att ekot kom från bakom bergen, och han kunde urskilja sitt namn från dess långa färd. Deimos reste sig sakta upp och gav till en djup suck. Hans häst betade i den vackra dalen, utan något bekymmer i världen. – Ari, vi måste hem, sade Deimos och hästen ignorerade honom