Texter av BloodEyes

Smärta

26 november 2007 av BloodEyes

Vad är detta för tomhet som jag känner i mitt bröst? Vad är det som värker när ljuset faller och nattens skugga faller över våra liv? Varför gör det så ont, varför känner jag detta tomrum inuti mig? Varför tror igen mig när jag förklarar min smärta? De ler och nickar men deras hjärtan är

FÖRSONING

30 januari 2007 av BloodEyes

Jag vill ej orsaka smärta, ej vill jag förlåta Länge gick jag genom livet med hårt hjärta och glömd själ Ej längre kan jag gömma mig, ej längre kan jag begrava dig, du tillhör fortfarande mitt liv även om du ej längre står bredvid mig Länge grät jag och skrek ut ditt namn i natten,

Domen

17 januari 2007 av BloodEyes

Regnet föll sakta mot marken och tvättade jorden ren från blodet, blodet från de kämpande och de oskyldiga Änglarna stod på slagfältet och såg människans ondska och hat, de såg våra innersta drömmar och de grät De grät över människans ondska och hat Den natten dömde de människan att för alltid vandra ensamma, ensamma tills

Drömmens slut

6 januari 2007 av BloodEyes

När du levde så sa du att du inte var rädd När jag undrade varför, skrattade du åt mig När du drömde sa du att du inte var rädd Men nu är drömmen slut och livet har flytt från din kropp Döden har nu kommit för att hämta dig och jag undrar, är du rädd?

Svar

23 december 2006 av BloodEyes

Svara mig, ni Ödets gudinnor, ska mitt liv dö ut för eran hand Svara mig, ni som väver människornas liv mellan era händer Svara mig, låt inte mitt ljus slockna ännu, låt inte min tro dö ut Svara mig, jag ber er att väva min tråd lång och stark Svara mig…..

Du ser inte….

30 november 2006 av BloodEyes

Du ser inte, det var det enda orden du viskade till mig den natten då du lämnade mig Vi stod i natten, två ensamma själar i mörkret och såg på varandra i tystnaden som bara bröts av Dödens hemska skrik som ekade mellan klipporna och in i våra själars mörker Du ser inte eller hur?

Blått Regn

17 november 2006 av BloodEyes

Ängeln lyfte upp barnet stilla låg den i famnen varm av sitt nyvunna liv Ängeln såg ner i barnets blå ögon, de som visade den allra heligaste oskulden Ängeln svepte in barnet i sin famn för att gå Bara kroppen av modern låg kvar i gläntan, kall av sitt förlorade liv (Ett liv för ett