Texter av Hieronymous

Ensis Caeli

22 juli 2007 av Hieronymous

Det sägs att när änglarna slutligen falla Är allt hopp om insikten borta. Det tryggade livet är över för alla Ty folket har kommit till korta När girigmän frossa och bägare tömma och finner i guldet sin mening de gudarnas varning och järtecken glömma Att nalkas gör tiden för rening Ty envar som gräver en

Elvira – del I

17 april 2007 av Hieronymous

I Livet på gatan var svårt och eländigt Kampen om brödet var gräslig, beständigt Hungern den gnagde i magen Från morgon till kväll – hela dagen Snön den var strålande vacker att se, Hon kunde ej om något skönare be Men foten vill ej ögat tro När saknas båd´ strumpa och sko Staden var full

Frihetens pris

15 februari 2007 av Hieronymous

Det tog ett tag innan hon märkte att kedjorna hade lossnat Kanske hade de aldrig ens funnits – enbart i tanken Långsamt höjde hon blicken – och se, porten var öppen! Tidigare för jämnan stängd stod nu dess solida virke på vid gavel. En drastisk förändring, ej anad, ej förutsedd. Var det en möjlighet? Eller

Islossning

14 februari 2007 av Hieronymous

Det knastrar och knäpper det kvider och skär När isgreppet släpper ej längre det bär När våren väl kommit och isen har smält Då gives snart slutet på hunger och svält På blomstrande våräng bland grönska och blad På sviktande grässtrån går småkryps parad De fröjdas och fira att Bore just flytt Och fjolårets fröjder

Sulfiden

22 november 2006 av Hieronymous

För människors blickar ej synlig jag spelar runt knutar och fönster Av sunnanvinds svalkande fläktar jag formar figurer och mönster Jag följer glatt årstiders vandring om vintern jag rimfrosten spinner Och genom min närande andning om natten din lägereld brinner Till månskenets ljusspel jag dansar i sovande ängder och lundar Jag sjunger en visa om

Det Döda Arkadien

2 oktober 2006 av Hieronymous

Det Döda Arkadien I Ur mäktiga rymder hörs ej längre stämmor från gudar, från Zeus med egiden Ty nu har naturen till skörd, grodd och såning gått viss om sin seger ur striden Ja nu är epoken ack längesen svunnen då Ares flinkt kastade lansen Och inne i skogen bland ceder och pinje menader har

Snön faller

22 maj 2006 av Hieronymous

Snön faller flingorna virvlar slukandes marken upp Ett lager av spröd vithet belägrar nejden Gräset går sakta i ide under frostens kristalltäcke Vitheten härskar…. Dess dominans Är fullständig, allenarådande Men likväl ej evig Snart skall allt smälta förvandlas förgås Floden ska komma Oanmäld men Ändå väntad Lösgjord, förintande omkullstjälpande skall hon bana en väg för

En falnande låga

3 april 2006 av Hieronymous

När dagens vaka är över Kommer så mörkret till mig Utan det ljus jag behöver Blott ångesten visar sig Jag söker min tillflykt till elden Som sprakar så muntert i spis Den låga de ynglingar släcka som ej veta trygghetens pris Bränslet ej varar för evigt Jag känner nu värmen dö bort Bitter var insikten

Flickan vid tjärnen

19 mars 2006 av Hieronymous

Flickan vid tjärnen I Vid skogstjärnen satt så en flicka Med minnen från svunnen tid. Målet för böner och strävan Priset för kamp och för strid Hennes ögon bar ljuset från stjärnor Vars glöd sedan länge släckts ut Där samlades tårar att falla Ty livet har alltid ett slut. I becksvarta vattnet de nedföll För

Småkrypens önskestund

26 februari 2006 av Hieronymous

Flykten förs på späda vingar under månens bleka sken I en upptäcktsfärd för småkryp ibland buske och syren. Mitt i nattens mörka timme samlas eterns trinda liv För att nattens skuggor njuta störa nejden med sitt kiv Fritt från faror – fåglar, syrsor förs i daggfylld rymd en dans Hand i hand små knytten skoja