Texter av Lalaith

I Midvintertid

21 december 2010 av Lalaith

Jag skulle uppskatta konstruktiv kritik på nedanstående dikt, om någon hinner mitt i allt julstök och julhandlande och julklappsletande och julstr… När dagen nästan blivit natt: då snön stilla faller, likt klara kristaller; då stjärngnister spelar glatt. Det är kallt. I varje fönster ljusen lysa: i isen det glittrar, när ljuset den splittrar; framför brasan

Vidvinkelperspektiv

13 september 2010 av Lalaith

Ibland vill jag tro att de är gudar. De verkar så främmande när de svävar högt där uppe, svarta vingkonturer mot det rena blå. Badande i gyllene strålar av solsken, även när molnen begraver oss andra i dunkel. ”Han ljög förstås. Det är allmänt känt att gudar är bland de ensammaste varelser som finns.” Så

Regnkläder för en fågel

13 september 2010 av Lalaith

De är på vars en sida om vattenpölen – pojken med de lysande gula regnkläderna och gröna stövlarna som sitter spänt på huk, fascinerat blängande, och den lilla fågeln med de uppburrade fjädrarna som stirrar tillbaka med sina svarta knappögon. Det börjat droppa från molnen igen. Fågeln lutar på huvudet och det glittrar i ögonen,

Anderesa

18 juni 2010 av Lalaith

Eldens glödande ögon borrar hål i min själ när trumman slår. Tiden virvlar förbi, jag möter döden, men han är blind för min närvaro. Vi passerar varandra, evighetslånga sekunder, och förlorar och finner, och möts igen. Eldens glödande ögon sluter sig och släpper taget när trumman slutar slå.

Kampen mot verkligheten

27 april 2010 av Lalaith

Leken lektes alltför länge, för att någon ro ska finnas, när leken övergivits, och man till marken pinnats, av verklighetens hårda krav. Ja, leken lektes länge, men sen gick något snett, vi tvangs att gå på plankan, från de sköna sagors skepp, och djupet drog oss nedåt. Vi simmade mot strömmar så länge vi förmådde,

På andra sidan ytan

23 april 2009 av Lalaith

Brunnens invånare var tystare än avsaknad av ljud och stirrade upp på världen utanför. Vattenytan var som spegelglas från deras sida och allt föreföll kristallklart. Varje ansikte, varje varelse som passerade och på något sätt kom inom synhåll för brunnens invånare fanns memorerade i vattenytan. Deras absoluta favoritbild var den av en liten svart varelse

Odödlighetens kval

16 januari 2009 av Lalaith

Nostalgiska trippar och minnen som pockar, i de vackra historier jag än en gång läst – hopp om färre jag delvis kväst – där finns fortfarande äventyr och platser som lockar. Som dammkorn av annat jag alltid har saknat, som samlas med åren och blir, en slöja av värme så skir. Till den bittra verklighet

Kalla droppar

15 december 2008 av Lalaith

Kalla droppar faller från en blågrå himmel De faller Kalla droppar bränner mot bar hud De bränner Kalla droppar bildar en hinna av is De bildar Kalla droppar skiljer en yta från en annan De skiljer

Dessa toner

26 mars 2008 av Lalaith

Dessa förtrollade toner har berövat mig min vilja, dessa toner som fyller mitt sinne. Jag minns att jag en gång sjöng. Jag svävade, som örnen på vindarna, av musikens fröjder. Jag älskade inget högre än musiken och friheten den gav mig. Extasen den försatte mig i. Nu har jag inget kvar utom dessa toner. Dessa

Midnattspoet

24 mars 2008 av Lalaith

I mörkrets lugna vrå Orden till mig kommer Inspirationen och viljans frånvaro hemsöker inte mitt sinne I nattens dunkel med endast ett inre ljus att leda mig skriver jag alla orden som formar mening Vid midnatt lever jag med alla sinnen genom ordens närvaro och dess djupare innebörd Midnattspoet