Texter av Lalaith

Irena av Cire 11 – slutet

9 januari 2008 av Lalaith

Hon sprang ner till stallarna och tog en häst. Hon brydde sig faktiskt inte om vilken. Hon bara tog en. Med sin stora mage hade hon en del problem med att komma upp, men till slut gick det och hon red ut genom portarna för att sedan rida genom staden och sen lämna den bakom

Irena av Cire 10

9 januari 2008 av Lalaith

Irena var i åttonde månaden när Kimë dök upp på slottet igen. Han var anfådd och såg allmänt eländig ut. Han sade att han hade någonting viktigt att berätta och bad att få tala i enrum. – Jag har fått reda på vem som gav ordern om att döda din familj, sa han så fort

Irena av Cire 09

9 januari 2008 av Lalaith

Efter det höll sig Irena ifrån Aderyn. Hon kunde bara inte förmå sig att möta honom, men hon visste att han satt i biblioteket varje dag, för hon hade gått förbi och tittat efter. Hennes mage växte sakta men säkert och snart skulle det inte gå att dölja längre. I så fall skulle hon vara

Irena av Cire 08

9 januari 2008 av Lalaith

Från den dagen smet Irena ut en kort stund varje dag bara för att se sig omkring och allt som oftast träffade hon på Aderyn i biblioteket, dit hon oftast gick för att titta på böckerna. Dom pratade bara kort, men samtalen kunde handla om allt mellan hästar, krig, mat eller vädret. Irena fann honom

Irena av Cire 07

17 december 2007 av Lalaith

Det var Kimë som fick sköta om Irena. Helaren dök upp kanske en gång i veckan, och det bara för att se hur Irenas tillstånd var. Efter det gick han igen. Han skrev alltid ner något på ett pergament, men ville inte berätta vad det var. Kimë slutade att fråga efter den tredje veckan, då

Irena av Cire 06

17 december 2007 av Lalaith

En vecka passerade utan att Irena blev bättre och inget Kimë gjorde hjälpte. Hon kunde inte svälja någon mat, inte ens soppa. Hon drack knappt något vatten. Febern gick upp hur mycket han än baddade med blöta trasor. Till slut insåg Kimë att Irena inte skulle överleva utan hjälp från en helbrägdagörare och hur mycket

Irena av Cire 05

12 december 2007 av Lalaith

Dagar förflöt. Irenas tillstånd vände mot det sämre och dag för dag blev det värre. Hon flöt omkring i medvetslöshetens dimmiga vatten och pendlade mellan feberyrande vakenhet och stilla medvetslöshet. Ibland fanns Kimë där, men oftast var det hennes döda familj som besökte henne. Ibland sade dom saker till henne, saker som hon aldrig kom

Dimbarnen och dimman

22 augusti 2007 av Lalaith

Dimman driver över myrren kallar dess invånare till dans. Små nätta varelser som inte kan motstå dess locktoner. Dimman virvlar över ängen lockar dimbarnen att följa. Flöjttoner från evigheten bjuder till en sista dans. En dans av glädje och magi av barnen med vingar. Dimman bjuder farväl lämnar barnen att sörja. Ty ännu en natt

Trasig tid

22 augusti 2007 av Lalaith

Ett halsband av pärlor och glas sträcker sig genom tid och rum bortom förnuft och förstånd. Så dyrbart som livet och kostbarare ändå. Ett armband av rubiner och trä, en symbol för den aldrig sinande tiden. Den som aldrig tar slut. Utan början eller slut men ickeexisterande. En ring av guld och tråd som finns

Irena av Cire 04

22 augusti 2007 av Lalaith

Det dröjde några dagar innan hon blev uppsläppt ur sängen. Men när hon väl kom upp fick hon tillsägelsen att hålla sig still och ta det lugnt. Detta fick henne att muttra mindre eder om sängar, skador och överbeskyddande främlingar, trots att Kimë egentligen inte var så mycket av en främling längre. Hon hade ägnat