Texter av Nindë

Nindë Silverdolk – Del 064

30 december 2008 av Nindë

”Var har du lärt dig det där? Tack.” Legolas tog emot sin mantel från Isturion, som såg imponerad ut, men smålog med ögonen. ”Den som lärde mig grunderna var sergeant Aidien från Lórien, ers höghet. Och efter hono..” ”Legolas, snälla”, han lät nästan trött när han avbröt mig. ”Jag är så trött på höghetandet hit

Nindë Silverdolk – Del 063

2 december 2008 av Nindë

Han var snabb! Jag spottade ut damm som jag fått i munnen när jag rullade över den hårda stenläggningen, och tog mig upp på fötter. Så var han över mig igen. Med den lätta dolken kunde prinsen låta slag och stick regna över mig medan jag backade och parerade, kände hur sulorna på mina läderskor

Nindë Silverdolk – Del 062

26 november 2008 av Nindë

Jag hjälpte honom på fötter och log brett. Detta var en av de få gånger jag lyckades överrumpla människan ordentligt. Som till hälften alv och till hälften älva var mina reflexer snabbare, min syn bättre och min hörsel skarpare, men detta kompenserade han med mängder och åter mängder av erfarenhet. Jag svepte med blicken omkring

Nindë Silverdolk – Del 061

6 november 2008 av Nindë

Bortsett från kläderna såg Legolas ut som innan. Då hade han burit en blå mantel, men diskret bruna och gröna kläder. Idag var hans tunika grå och tycktes ha silvertrådar vävda i tyget så att det glittrade när han rörde sig. Byxorna var mörka och manteln, fortfarande kungsblå, hölls ihop med ett silversmycke, och hade

Nindë Silverdolk – Del 060

27 oktober 2008 av Nindë

Förmiddagen tycktes släpa sig förbi, tråkigare än någon annan dag. Vändorna fram och tillbaka på ett av de mindre exercisfälten för att vi skulle lära oss att marschera i takt tycktes fler än vanligt, och värmen tycktes starkare. När vi släpptes iväg för middag påstod vårt befäl att det var en halvtimme tidigare än vanligt,

Nindë Silverdolk – Del 059

20 oktober 2008 av Nindë

”Vakna, era hösäckar!” röt Vinlen så snart han kom in i förläggningen, och genast fylldes det långsträckta rummet av skrammel och sömniga mumlanden när män tumlade ur sina sängar, generat rätade upp sig och gjorde honnör för korpralen i bara underkläderna, och sedan började rota efter olika plagg, när denne fräste, ”Klä på er.” När

Moon-Dancing Demon Man ~ Part 5

13 oktober 2008 av Nindë

Thud.. Thud.. Thud.. The world was dark. Heavy. Nothing was to be seen or felt. Thud.. Thud.. The air was pressing down upon him, causing a dull pain. Thud.. Cold stones beneath him. Thud.. A metallic smell tickling his nostrils. Thud.. The soft sound of a woman breathing. Thud.. His vocal cords vibrated as a

Moon-Dancing Demon Man ~ Part 4

6 oktober 2008 av Nindë

Xeline was weighing from foot to foot as she watched Xaldin and Lexaeus strap Saïx to the wall, handcuffing him tightly so he hung unconscious by the wrists. She had finally put Silexio down, and the little girl was now holding a tress of Xeline’s ankle length hair tightly. The two female nobobies were the

Moon-Dancing Demon Man ~ Part 3

16 september 2008 av Nindë

It was a reflex. When the sound of shattered glass suddenly exploded in the silence, Xeline turned her face away, and pushed Silexio’s head to her chest. Through the darkness of her closed eyes, Saïx roared, and shards of crystal fell to the ground. Then, he roared again. And again. The clinking had stopped when

Moon-Dancing Demon Man ~ Part 2

11 september 2008 av Nindë

The blue hair was wilder and longer than before, and the golden eyes held a terrible glow. Along Saïx’s right arm, there were long strains of blood, and the hand was covered in it. He was on all fours, but slowly rose to his feet, the back shooting up, and arms hanging down, slightly curved