Texter av Rostiger Rohrenpilz!

Hjälplös

18 april 2006 av Rostiger Rohrenpilz!

Jag sjönk djupare ner i träskets svarta lera, jag var ensam vid slutets rand, döda träd vars grenar mig håna, ingen ville räcka mig sin hand. Livets ljus hade för länge sedan slocknat, jag var en grå varelse utan något hopp, men så kom du min vita ängel, du helade såren på min kropp. Din

Utan vingar

27 januari 2006 av Rostiger Rohrenpilz!

Mil efter mil, jag ensam vandrar, utan något mål. Högt uppe bland molnen, flyger de andra, de med vingar och gloria, de som slipper vandra. Molnen skymmer deras syn, de kan mig inte se, men jag kan se dem, jag kan se dem le. Jag ser avundsjukt på deras vingar, lyssnar till deras skratt, önskar

Min hjälte

21 december 2005 av Rostiger Rohrenpilz!

Jag minns den mörka vinternatten, kylan som frusit flodens klara vatten. Den vita snön som upp till knäna räckte, de mörka molnen, allt hopp, varenda stjärna släckte. Från klippan kunde jag endast mörker se, ensamheten kunde jag ej bort trolla, jag var ingen fe. Jag klamrade mig fast vid kanten med fingrar kalla, jag minns,

Bödeln

20 november 2005 av Rostiger Rohrenpilz!

Stjärnor som lyst dör sakta ut, som tonerna från en viskande sång, du vänder dig sakta om till slut, och jag ser dig en sista gång. Din svarta mantel du om dig lindar, skyddar dig mot regn och vindar, huvan kastar en skugga mörkt och tungt, över ditt ansikte så blekt och ungt. Ur en

Du försvann

15 september 2005 av Rostiger Rohrenpilz!

Mörkret höjer sig stilla över världen, ditt skrik tunnas sakta ut, ensam ger du dig av på färden, historien tar nu slut. Du vänder dig inte om när du går ner till hamnen, du lämnar mig ensam kvar, jag står här tom i famnen, där försvann det sista jag har. Men jag kan inte glömma

De trogna

9 augusti 2005 av Rostiger Rohrenpilz!

Stora regndroppar träffar min kind, mörkret sluter sig om mig, och en kall och kraftigt isande vind, kommer sakta emot mig. Men jag känner mig trygg, i mörkret jag finns, ingen hugger min rygg, det är ingen som minns. Regnet det renar mig, spolar bort min synd, regnet det helar mig, det tar bort min

Det svarta riket

12 juli 2005 av Rostiger Rohrenpilz!

Jag är ensam nu, jag lämnade ljuset, jag lämnade lyckan, jag lämnade allt jag älskade, och vandrade hit in i mörkret, till ensamheten, till sorgen, till det svarta riket. Svarta rikets mur är stängd, de låter mig inte komma ut, de vaktar den dag och natt, väktarna av mörkret. Jag önskar att jag aldrig kom