Texter av Vargasång

Livslånga drömmar… Del XX Nedför sluttningen

31 oktober 2008 av Vargasang

XX: Nedför sluttningen Rína hade slumrat till en stund och vaknade med ett ryck när någon lade en hand på hennes axel. Yrvaken fann hon sig stirra in i Síanus svarta ögon. ”Skynda dig, du måste vara redo att ge dig av snart. Vi kommer inte att hinna få med allt den här gången, men

Livslånga drömmar… Del XIX Mot dalen

24 september 2008 av Vargasang

XIX: Mot dalen När Rína vaknade nästa morgon hade redan en del av lägret plockats ner. Hon skyndade sig att dra på vandringskläderna och satte sig ned på bädden för att dra på stövlarna. Just då steg Kapten Minocco in i tältet, i handen höll han Rínas svärd. Hon såg oförstående på honom, men han

Livslånga drömmar… Del XVIII Tillbaka i lägret

17 september 2008 av Vargasang

XVIII: Tillbaka i lägret När de nästan var tillbaka på platsen där lägret slagits upp mötte de Minuan. Hon klev fram ur skuggan bakom ett högt träd och visslade lågt. Den förste som reagerade var Minocco, som omedelbart höll in hästen och tog av åt det håll visslingen kommit ifrån. Síanu var inte sen att

Gröna ögon i natten

20 juli 2008 av Vargasang

Ett par gröna ögon i natten, skådar ut över dystra hustak. Fladdrandet av vingar, drömmar som aldrig slår in. Väsande andetag, ljudet av blod som droppar. Dunsen av en fallen, uppvaknandet med ett bett på halsen. Ögon som sakta förändras från brunt till grönt, knakandet av nya vingar som vecklas ut. Insikten om en helt

Älvans förtrollande steg

13 juli 2008 av Vargasang

Älvan sjunger livets sång, lyckan lätt hon frambringar. Får alla att drömma sig bort, tankarna hon förvirrar. Älvan spelar hoppets toner, flinka fingrar över strängarna smeker. Musiken far fram genom dimman, sprider en känsla av trygghet. Älvan dansar på mossan fram, små fötter över marken virvlar. Hennes ansikte förvrids i triumf, älvan dansar dödens dans.

Den grå vargen

28 februari 2008 av Vargasang

Tyst och smygande, tassar trötta mot mossan. Höga träd runt omkring, vargen stiger in i gläntan. Månen är dold av mörka moln, inget ljus avslöjar hans ankomst. Skarpa öron och vaken blick, han är gråsvart som en skugga. Dagar förflyter i maklig takt, vargen återkommer stolt var natt. Slutligen den röda fullmånen syns, med ett

Budbäraren

14 januari 2008 av Vargasang

Snabba hovslag mot marken, trötta de trummar på mossan. Mellan stammarna syns vitt, som snö det skymtar fram ibland. Manen piskar i vinden, spetsigt horn mot himlen höjs. Lätt frustande han stannar, höjer mulen mot frusen horisont. Stilla som en isbit han står, med svansen fladdrande i vinden. Han väntar på gryningens ankomst, försvinner sedan

De glömda

7 december 2007 av Vargasang

Små står de där i skuggan, glömda av världen. Snön ligger i djupa drivor, faller som stora flingor. Drömmande ser de genom fönstret, skådar glädje och hopp. Men samtidigt där något saknas, något de firande aldrig får se. De drar vidare längs skogskanten, lämnar människornas värld. De skuttar in under mörka träd, duckar under tunga

Mörker

7 december 2007 av Vargasang

Staven faller mot marken, landar med en mjuk duns. Mossan under glöder till, lyser med ett grönt sken. Han ser upp med gnistrande ögon, förbannar djupt sitt misstag. Hon ler och lyfter sitt eget spö, håller det högt över marken. Häxan ger upp ett skri, trollkarlen ser himlen fördunklas. I stjärnornas ställe mörkret tar vid,

Livslånga drömmar… Del XVII Framåt vägen

1 december 2007 av Vargasang

XVII: Framåt vägen När de suttit upp följde de med spejaren framåt och efter närmare en halvtimmes lugn trav nådde de den plats där övriga spejare väntade på dem. Mycket riktigt var vägen i dåligt skick redan där och det fanns tydliga tecken på att den inte skulle vara särskilt mycket bättre längre fram. Minocco