Texter av Vataja

Skogens mörker

13 juni 2007 av Vataja

Bara ett minne från en regnig natt där myter och sagor berättades som ingen hade hört förr. Då regnet och mörkrets spred glädje i hela byn. Då det blev ännu mörkare än vanligt för mig, när jag vandrade på min väg bortom all ljus. Det enda ljus och hopp var mina minnen utav er, stjärnorna

Snarare ett farväl

12 juni 2007 av Vataja

Nu packar jag mina saker för att ge mig av. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Jag vet inte än. Det enda jag har kvar av er är minnena utav er. Ni är mitt hopp och mitt ljus på min väg. Jag kommer att vandra genom regn och slask för att komma fram till denna

Ett land som inte finns.

21 maj 2007 av Vataja

Nu sitter jag här med mitt papper Och kan inte kan hitta på fler dikter. Mina dikter och sånger har varit till förgäves. Utan att komma på något så skriver jag ändå. Låter min fantasi flöda och skapa det land där det bara finns skratt och solsken och där alla är välkomna.

Du gick och kom

21 maj 2007 av Vataja

Vi ska alltid vara tillsammans. Ett mellanrum mellan oss håller på att komma. Om du gråter inombords så kan jag inte se det. Även om jag inte är med dig. Så gör du mig glad. Den tiden, det stället, de gjorda misstagen. Bara en chans bara en kvar. Vänta tills din ångest kommer, då kommer

Paradisluffaren

19 maj 2007 av Vataja

Paradisluffaren Vataja. Det gjorde att jag kände mig fri. Drömde oftast att jag var fri som en fågel. Och kunde flyga högt och sväva. Tänk och kunna ta det klivet, det skulle vara livet. Flyger över staden som paradisluffaren. Men det är för drömmare… som jag. En svunnen tid var jag känd som Vataja, dock

Legenden.

18 maj 2007 av Vataja

Det var en gång en man som hört legenden om det tronländska kungaguldet som skulle ligga gömt på botten av en liten sjö i mitten av en skog utan namn. I många år reste han land och rike runt för att samla information om vart sjön och skogen enligt legenden skulle ligga. Så en dag

När jag tittar upp i skyn

18 maj 2007 av Vataja

När jag tittar upp i skyn, så ser jag att stjärnorna blinka. De ser ut som gråtande människor. När de blinkar så klart på himmelns mörka grund. Därför vill jag skina. Skina för mig och stjärnorna. Jag stänger mina ögon och svär att jag ska fullborda mina drömmar. Jag gick ofta hit till parken där

Vem är det…Vem kan det vara?

26 april 2007 av Vataja

Vem är det i mina drömmar vem är det som jagar mig till sömns vem är det som jagar mig vem är det, jag kan inte förstå… det är någon äfter mig jag försöker finna den som jagade mig men inan jag viste ordet va det. Så var mina dagar räknade.