Dikter & noveller

En dolk i mörkret – Kapitel 2

3 juni 2013 av Vintersång

… Det finns så många saker att förtälja er, så många saker ni borde få veta. Ändå sitter jag här, med pennan i hand, oförmögen att få ner det på papper. Han eggar mig från sin plats bland skuggorna, viskar att jag måste samla mina virvlande tankar. Jag kan höra hur Han skrattar, inte av

En dolk i mörkret – Kapitel 1

27 maj 2013 av Vintersång

Hur ska man börja förtälja en berättelse, som är så mörk och rysande, att till och med mitt eget blod isas i mina ådror bara vid tanken på den? Hur ska jag lyckas förmedla det budskap som Han endast förlitade till mig? Hur ska Ni kunna förstå den kraft och vilja han åsatt, när jag

En dolk i mörkret – Prolog

27 maj 2013 av Vintersång

Södra Belegrand 4E 143 Tiden var snart slut. Den gamla kvinnan drog sin mantel tätare kring sina axlar och lutade sig mot dörrkarmen. Natten hade sänkt sig över de Vita Bergen och svala höstvindar svepte kring henne och hon huttrade tyst. Ett ylande steg mot himlen, avlägset och främmande och för ett kort ögonblick fylldes

En Drakes Skönhet

13 december 2012 av Findolfin

Det hördes ett avlägset muller. Vakten tittade upp från sin kopp med spetsat vatten och såg förvånat omkring sig. Han satt ensam uppe på vakttornets tak med endast en grov duk hängande ovanför sig som skydd mot det lätta snöfallet. Den unge mannen ställde ner koppen på bordet, tog spjutet och gick fram till skyttevärnet

[Skogsdrapa] Skogspromenad

12 augusti 2012 av Vinter

Han försökte verkligen hitta stämningen, men den höll sig undan, kanske gömd bakom nästa mossiga sten. @ThereIsNoSpoon Naturen är fan inte min grej. @Hipsterkorv @ThereIsNoSpoon Akta dig för skogsrån! @ThereIsNoSpoon @Hipsterkorv I wish. Här finns bara lajvare som har gått vilse. När han tittade upp stod han framför ett grovt träd vars skrovliga stam var

Kroppsdungen

12 augusti 2012 av Luhtanwan

Knotorna slipas fram bland skuggor där benen inte tillåtits läka rätt. Hon täljer det mörka till stammar. Sträckta mot taket, grenarna är förunderligt fingerlika. Det spröda vita, björkar där skira kvistar böjs under berlocker av blonda blad. Den benbleka kroppen en båge tyngd av det som aldrig får nämnas. Greppet är lätt. Hon plockar de

Nitais skogar

9 augusti 2012 av Julle

Sten-Ingvar kunde aldrig med att se djur lida. Han hade motvilligt accepterat att naturen är grym, men som terraformansvarig för planeten Nitai slog det honom plötsligt: han hade makten att förändra. Snabbt strök han alla mödosamt framtagna planer på att plantera ut passande fauna, och anställde istället tiotusen ballongdjursblåsare. Så är Nitais skogar omtalade i

Lyktskogen

9 augusti 2012 av Julle

Någon idiot hade en gång planterat en lyktstolpe mitt i skogen. Nu hukade de sista granarna i det kalla ljuset medan de knotiga metallstammarna sträckte sig mot himlen. Magra ekorrar hoppade mellan grenar som varken bar på mat eller skydd och på marken hade asfalt börjat sticka upp under barrtäcket. Österut hade stolparna redan nått

Motarbetad

9 augusti 2012 av Smeg

Det smärtar till i kinden och grenen far iväg bakom mig. Den gungar medan lösa barr regnar ner i blåbärsriset. Jag smetar ut blodet och lyfter foten. Marken ger ifrån sig ett slurpande ljud och sluter tätt om stöveln. Jag tar tag i stövelskaftet och drar, men foten sjunker bara längre ner. När jag reser

Med fara för mitt liv

9 augusti 2012 av avian crow

Plötsligt hörs ljudet av en uggla, jag har dröjt mig kvar för länge i skogen, skymningen faller och jag skyndar hemåt i det dunkla ljuset. I ögonvrån syns en stor vit häst. Det dova ljudet av hovar kommer allt närmare, det är bäckahästen som vill dränka mig. Rädslan tvingar mig att öka takten och det