Alvens klagodikt

26 juni 2008

Jag som vandret genom riken, genom berg och evig snö,
får väl tillåtas att drömma om mitt hemland ljuva ö.

Som en alv jag trivs i djupa skolar, stora, gröna fullt med liv,
där man kan vandra i många timmar utan att höra något annat kliv.

Det är tyst, lungt och stilla, inte fyllt av kiv och gnat.
Där i mina hemlands vackra skogar, hörs bara fåglarnas eviga prat.

Här i standen jämt det bråkas, alla far jämt hit och dit.
Inget av dem stilla skogar, där jag vistats innan jag kom hit.

Nu så sitter jag på krogen, dränker mina sorger i ett stop,
och längtar främst tillbaka, till mitt hemlands höga skog.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *