Alvfurstens palats

17 maj 2008

”Fzzzooo…” ett högt fräsande hörs när den gamla magikern med ett stönande skickar iväg en eldsflamma mot husets härskare som, med ett småleende, avfärdar den med en handsvinkning av de långsmala graciösa fingrarna. Han skickar tillbaka den mot magikern som med ett grymtande läte upprättar en genomskinlig bubbla av luft som gör att den stutsar mot palatsväggens ena purpurfärgade bonad. Bonaden börjar brinna med ett klart sken som lyser upp den främmande magikerns klart svettiga ansikte… Det är en gammal man med en stav av ekträ, som har på sig en vid brun kåpa och har järngrått hår. Det rynkiga ansiktet riktas mot alven på den upphöjda furstetronen.

”Vad gör du här?” Säger husets härskare kallt till magikern! Den gamla magikerns ögon lyser upp av en inre eld, han riktar en glödhet, dräpande blick full av hat mot figuren i tronen som lyses upp av två stora fyrfat som glöder svagt i den tilltagande skymningen. ”Jag är här för att få blodshämnd” Säger han med en frostig röst ”För att du dödade Aleka’s son Anderion…” Tillägger han med ännu en förintande blick mot figuren på tronen.

”Å!” Alvens bleka läppar lyfts i ett leende. ”Han dog mycket förtjusande! Skrikande om nåd i vår lilla ”lustkammare” nere i källaren” Magikern bleknar synbart och ser samtidigt hur en kvinna sakta öppnar dörren som finns snett bakom tronen. ”Aleka…” tänker han förvirrat, ”… hon skulle stanna hemma.” Blir hans nästa tanke…

En kvinna kommer insmygande igenom den ena dörren snett bakom tronen där palatsfursten sitter och ler mot den medtagna magikern. Hon tittar längsmed de dörrar som pryder tronsalens bakre delar med sina röda, nedhängande gobelänger för fönstren. Hon väljer tyst ut en pil och lägger den mot bågsträngen, siktar på huvudet och skjuter iväg pilen. Pilen skjuter iväg som ett streck mot arvfursten i tronen men troninnehavaren bara skrattar och får pilen att brinna upp i sin flykt emot honom. ”Solemo!” Ropar han och en lång, till synes ung alv med ett smalt svärd springer fram emot henne. Aleka drar sitt eget, konstfullt utsmyckade svärd och det klingande ljudet när stål möter stål hörs i kvällningen.
Efter en stunds fintande och parerande så lyckas hon äntligen hitta en blotta och sticker svärdet in i den unga alvens mage. Han gurglar till, stirrar på svärdsfästet som om han inte tror sina ögon och faller till golvet med en duns. ”Så, tog du äntligen henne nu, Solemo!” Säger arvfursten och fortsätter rikta sin hela sin uppmärksamhet på magikern framför sig…

Aleka lägger tyst ännu en av sina pilar med styrfjädrar av Kungsörnsfjädrar till bågen och skjuter iväg pilen. Figuren i tronen flämtar till och sjunker ihop när pilen träffar honom i lungan och han börjar förtvivlat hosta blod. ”Du har dödat mig!” väser han halvhögt med raspig röst och spänner sin blick i den medtagna kvinnan. Aleka tar lugnt upp ännu en pil. Men innan hon hinner skjuta av den så träffas hon av ett spjut snett bakifrån och blir liggande orörlig på marken.
”Äntligen så är blodshämnden betald…” viskar hon innan hon sakta sjunker in i dödens skugga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *