Ändå så långt bort

8 mars 2007

Så farligt nära
Ändå alltför långt bort
Kom till mig min kära
Vår tid tillsammans blir kort

Sträcker ut min hand
Famlar i mörker efter dig
Ser dig vid en avgrundsrand
Ber dig komma tillbaka till mig

Du tittar utan att se
Ögonen svarta, hjärtat av sten
Munnen som inte längre vill le
Säger att vår kärlek inte längre är ren

Gråter, skriker, bönar och ber
Önskar att du stannar kvar
Faller på knä och orkar inte mer
Får fatt i din mantel och drar

Du drar tillbaka och jag ramlar
Du blänger och ber mig att gå
Blänger tillbaka och säger att du svamlar
Överger du mig ska du nog få

Du skrattar och vänder ryggen till
Fingrar på dolkens gyllene skaft
Tänker inte på om detta är vad jag vill
För bättre chans har jag aldrig haft

Du hånar, sviker, bespottar vad jag höll kärt
Trots vår tid tillsammans, dagar, veckor, år
Tänk att du inte ännu lärt
Att man får skörda vad man sår

En önskan att såra, skada, utföra mord
Sprider sig som gift i min kropp
Tänk att ge tillbaka för varje ord
Som sårat djupt under årens lopp

Du sa att jag var som rosors tagg
Och taggar sticker den som plockar
Du kallade min röst sträv som vargens ragg
Och vargen hugger den som lockar

Jag ropar på dig, min käre prins
Undrar om du på din kista har stora krav
För när du inte längre finns
Vill du då ha en av guld i din grav?

Du vänder dig om och undrar vad jag gör
Någonting bittert finns i din röst
Och det är det enda jag hör
Borrar min dolk djupt i ditt bröst

En sista kyss på dina läppar kalla
Som snö, som is, livet snabbt försvinner
Jag låter din kropp till marken falla
Och med den tårar av silver rinner

Min älskade prins ligger kall och stel
Marken gungar och skriker till mig
Att jag har gjort detta, att det var mitt fel
Jag förtjänar själv vad jag gjort mot dig

De blodtörstiga folket önskar hämnd
På den som mördat kungens son
Helst av allt vill de se mig hängd
Dingla i galgen som ett fån

Det bästa vore att fly på en gång
Sadla en häst och rida i full galopp
Försvinna bort på vägen lång
Rida så lång jag kan tills det tar stopp

Sadlar min häst och rider fort
Lämnar min prins i närmaste dike
Att smutsas ner av vägens lort
Ett ovärdigt slut för arvingen av ett kungarike

Nyheten når fadern kungen i hans slott
Att man sonen hans vid vägen fann
Och nu faller det på vaktens lott
Att straffa prinsens baneman

Efter kort tid hinner de ifatt
Ingen chans har jag att fly
Fångas som musen av en katt
Förs till galgbacken ny

Inget straff tycks mig för grymt
För dådet som jag begått
Sinnet blir för mig skymt
Jag ser omvärlden i grått

Bödelns hugg kommer alltför fort
Känner mig farligt nära dig sen
Ändå är du för alltid så långt bort
Vår kärlek kommer aldrig mer igen

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *