Angband

8 februari 2008

Ondskan vakar i sin håla,
Smärta, rädsla och fasor,
Det kan ej en konstnär bemåla.

Förvridna fångar, hänger i djupet klädda i trasor,
Andar och odjur smyger i salar av stål,
Att plåga oskyldiga är deras mål.

Pina, lögner och hat,
Smids i djupet medan vargar sliter upp sin mat.
Orcher ögon glimmar av onda tankar,
Då fångarna på portarna förgäves bankar.

Men i dessa djup, i den mörkaste sal,
Vars vidder kan mästa sig med en mörkets dal,
Där sitter Melkor, Morgoth alléna.

Händer hans brinner av Silmarillers eld,
Aldrig ska han skonas från Noldors vrede,
Det vill hans pina mena.

Hans själ den mörknar, då han minns sina illdåd,
Han ska ej finna någon nåd.

Men nu han ondskefullt ler,
I sitt hjärta han nu ber,
Att Glarung har hämtat sin styrka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *