Änglarna gråter när du är långt borta från mig

20 september 2007

Ängeln Nathaniel satt på ett moln och tittade ut över en av världens många storstäder…
Det han såg var olycka, tragedier och sorger och lite, lite lycka…
Den lycka han såg bestod av ett par som satt på en bänk i en part i någon stad ute i världen…
Pojken försökte tydligen övertala flickan att gifta sig med honom men han lyckades inte så bra verkade det som…
Ju mer han försökte övertala henne ju mera vägrade hon och pojken kunde inte förstå varför…
Till sist så gick hon iväg från honom och han ropade efter henne ”Du vet, Änglarna gråter när du är långt borta från mig…” och sedan ”Jag älskar dig, kan du inte förstå det?”
Det verkade inte så för hon fortsatte bara att gå nedåt gatan och såg sig inte om…

Han ropade ut i förtvivlan ”Varför, varför lämnar du mig?” och sedan så gick han sin väg åt det andra hållet…
Jag tänkte på hans uttal ”Änglarna gråter när du är långt borta ifrån mig” och till min förvåning så märkte jag att jag grät…
Jag grät för flickan som hade lämnat pojken och för pojkens uppenbara förtvivlan samtidigt som jag grät för staden som nu hade förlorat den lilla lycka som fanns…
Den enda lilla lycka som fanns och som skulle finnas i denna stad någonstans ute i den stora vida världen…

Nästa dag så låg det en dikt i flickans brevlåda utan avsändare:
Tårarna bara rinner, det gör så ont! Varför, varför?
Tårarna bara rinner, (snälla) jag ville inte att det skulle bli såhär…
Tårarna bara rinner, snälla, kan du någonsin förlåta mig?

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *