Ariel

10 maj 2015

Jag är med i en skrivgrupp och ibland skriver vi till och med något istället för att bara fika. ;) De senaste gångerna vi har setts har jag skrivit drapor. Det här är en.

 

”Jag drömmer att jag ligger på marken och sprattlar och inte kommer någonstans”, säger hon och lutar huvudet mot soffans armstöd. Det röda håret når nästan golvet.

”Drömmer du det ofta?”

”Inte i början. Då var allt bra. Men nu – nästan varje natt.”

”Hur känns det när du vaknar?”

”Jag kan inte andas. Ibland tar det flera minuter innan jag kan röra benen, det känns som att de sitter ihop.”

”Saknar du, ehm, den?”

Hon dinglar med ena armen över armstödet, ritar cirklar i luften. Hakar fötterna runt varandra, benen tätt ihop, tyst.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *