Biten

2 januari 2008

Det var när jag sov… natten till midvinterfestivalen.
Jag vaknade av ett skri. Ett skri som genomträngde hela min kropp. Men det kunde inte varit högt. Min mor och bror sov fortfarande. Sedan fann jag att skriet var alldeles för nära för att kunna vara långt borta. Som om det var i mitt rum. Nej. Närmare. Det…
När skriet hördes igen sjönk jag ned på knä på golvet. Stöten mot mitt bröst fick det att värka i hela min kropp och plötsligt kände jag alla delarna mycket, mycket klarare. Det svartnade för min blick och jag började andas stötvis. Rädslan steg och jag kämpade med att kunna kontrollera den. Jag kände på mig att om rädslan tog överhand, så skulle jag inte klara av det som hände med mig.
Plötsligt trodde jag att jag skulle dö. Instinktivt svalde jag mitt rädda skrik och grep tag om något för att inte falla ned i dödens famn. Så tonade en mörk skugga upp sig framför mina slutna ögon. Svartare än natten. Med gyllene, glittrande ögon som glänste av avsky, hat och… blodtörst…
Sedan var det över. Allting försvann. Jag stod på knä och hostade, samt andades stötvis. När jag öppnade ögonen fann jag något så hemskt att jag skrek till. Men mitt skrik hördes inte. Jag skrek i mitt inre och bad om hjälp.
Jag hade hostat upp blod. En stor fläck på det mörka golvet syntes tydligare än något annat. Det glittrade. Mörkrött, nästan svart. Men ändå syntes det tydligt. Så tydligt att jag kunde se min spegelbild. I min spegelbild såg jag två små märken vid min nacke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *