De glömda

7 december 2007

Små står de där i skuggan,
glömda av världen.
Snön ligger i djupa drivor,
faller som stora flingor.

Drömmande ser de genom fönstret,
skådar glädje och hopp.
Men samtidigt där något saknas,
något de firande aldrig får se.

De drar vidare längs skogskanten,
lämnar människornas värld.
De skuttar in under mörka träd,
duckar under tunga grenar.

Sedan är de framme,
de klättrar upp på en liten kulle.
Där sitter de och skådar snöfallet,
tills en liten röst tyst kallar.

Snabbt de skyndar in i en grotta,
med lycka ser de sitt mål.
I grottan sitter hon och väntar,
det vänligaste av alla troll.

Ivrigt de runt henne sig sätter,
lyssnar på sagor och drömmer sig bort.
Det är detta alla andra måste sakna,
tänker den minsta och somnar så snabbt.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *