De Ickemagiska: Kapitel 1

8 oktober 2007

Kapitel 1: Smeden Tor
Värdshuset var som vanligt ganska tomt vid den här tiden på dygnet då mörkret började falla över staden.
Jag satt tillsammans med min mor och Taie vid bordet närmast ingången.
Det var elva år efter att vår far hade dött, efter den händelsen kände min mor Jias inte sig säker längre i den lilla byn vi borde i och vi flydde till en större stad vid namn Parkan som vi nu fortfarande bodde i.
Vi satt gladlynt och pratade om allt möjligt vid bordet samtidigt som jag åt en utsökt potatisgratäng.
Egentligen var vi ganska fattiga och hade verkligen inte råd att äta på ett sådant fint vis så ofta, fast det här var första gången vi besökte något som skulle kunna kallas för en restaurang på tre år och jag njöt verkligen av det.
– Har du förresten hört vad som har hänt smeden Tor, Járin?, undrade Taie.
– Nej?, svarade jag.
– Han hittades död i går kväll, och det värsta är…, fortsatte Taie och hans ansikte antog plötsligt en sorlig skepnad.
– Det värsta är vad då?, svarade Jias oroat.
– De hittade ett märke på huset, och det…var samma som vi hittade hos pappa, Taie tittade sorgset ner i marken.
Detta var uppenbarligen inte rätt sak att säga till min mor, då jag tycktes se en tår rulla nedför hennes åldrade kinder.
Plötsligt öppnades dörren och två män steg in genom dörren.
Båda två hade sorgsna miner och sa inget till varandra.
De beställde något hos värden och gick sedan och satte sig.
Jag blev genast nyfiken på männen, de var uppenbarligen vandrare som hade sökt sig hit för att sova över, fast varför var de så sorgsna.
Förutom de få gånger jag har varit här har jag också hört att det här oftast var ett ställe där roliga historier berättades och där gästerna pratade gladlynt med varandra, inte ett sådant ställe som några som de här männen skulle tänkas besöka.
Jag ägnade min uppmärksamhet åt männen och deltog inte lika mycket i diskussionerna med Taie och Jias.
De började prata lite smått med varandra medan de väntade på maten, jag försökte så gott jag kunde med att höra vad de sa.
– …oroliga tider nu och…
– Jag vet, svarade den längste mannen med en högre stämma, fast nu måste vi skynda oss att hitta fler ickemagiska innan fler människoliv spills.
– …av om en vecka?
– Ja, det tror jag, fast på den tiden måste vi verkligen anstränga oss, du hörde ju vad som hände med Tor.
– …tragiskt. Många ägnar sig åt att vara smeder för att dölja deras ickemagikunnighet, men den här gången var Rajan smart nog…
Deras samtal övergick till helt andra ämnen, och jag började ägna mig åt maten istället.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *